Lego på jobbet

Är det så att jag någon gång nämnt att jag älskar mitt jobb? Jo, jag kunde nästan tänka mig det. Jag tror inte det finns något annat yrke jag hellre skulle vilja ha än just det jag har. Visst är det slitigt emellanåt men det är värt det tusen gånger om, för man får så mycket tillbaks. Även om inte alla elever visar tacksamhet till oss "fritidsfröknar" (snarare tvärtom) så finns det tillfällen som är guld värda. När något vi har planerat blir uppskattat. När vi ser att någon utvecklas på något sätt t.ex. vågar göra någon han/ hon inte vågat innan. När någon knäcker koden för något, alltså lär sig något nytt. Eller när någon hittar en nytt intresse eller en ny vän efter lite uppmuntran från oss.

Det finns mycket att skriva om mitt jobb men jag ska inte trötta ut er med det. Här kommer i stället lite bilder från vårt senaste projekt "Legostaden". Tänk vad några barn i sju- till tioårsåldern kan åstadkomma på en vecka!

På mitt jobb är i alla fall kreativitet ingen bristvara!


I kväll har jag satt de sista vitlöksklyftorna, så nu hoppas jag att vitlökslukten kan försvinna från finrummet. Ojojoj vad det luktade efter att jag lämnade hälften av klyftorna i en tom kruka där när jorden tog slut i lördags. Men ny jord är inköpt och så kunde jag inte låta bli att köpa lite fler tomat- och persiljefrön också. Så nu är alla fönster i finrummet och fönstret i gröna rummet fullt av krukor och andra kärl där alla godsakerna kan få gro och växa upp. Hoppas, hoppas, hoppas bara att jag lyckas ta hand om dem i år så inte allt bara vissnar och dör.

Jag hoppas ni alla får en bra kväll!