Återbruket och det nya rummet

Som jag nämnde igår, var vi på Återbruket i Norrahammar i fredags. I stället för att köpa nya dörrar till det nya rummet vi ska inreda, bestämde vi oss för att titta om det kunde finnas något begagnat av intresse. Ofta blir det både billigare och bättre kvalitet på grejerna om man köper second hand-grejer. Dessutom är det ett bättre val om man tänker på miljön.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig men jag hittade ett inlägg hos Katrin Bååth med många fina bilder därifrån, om någon är intresserad. När vi var där fanns det många fler dörrar än vad man kan se på hennes bilder, så det fanns mycket att välja på.

Vi valde en slät dörr, komplett med tillhörande karm, tröskel och handtag, till garderoben. Sen hittade vi en lite bredare dörr som liknar en gammal spegeldörr. Till den fick vi med karm och tröskel som skulle passa till. Den dörren behövs spacklas lite och målas om. Men vi räknade ut att kostnaden för båda dörrarna tillsammans kommer landa på ungefär 800 kr. Så då får det vara värt besväret. Här ligger dörrarna på kärran:

Vi hittade också några tröjor till barnen och två VHS-barnfilmer för sammanlagt 60 kr. Med andra ord var alla nöjda efter den utflykten. Och en aning trötta...

När vi skulle handla mat innan vi åkte hem, stod det en clown i affären som gjorde ansiktsmålningar. Dottern tyckte det passade bra med spindelmannen-målning till sin nyinköpta tröja.

Rummet vi ska göra om ligger ovanför köket och så här ser det ut nu:

Ja, det är ett litet projekt vi har framför oss. Någon som vill slå vad om när det kommer bli färdigt?

Socker med chokladmynta

Nu när sommaren nästan är slut har jag sett över min örtkryddor i köksfönstret. Vem vet hur länge de tänker hålla sig vid liv? Basilikan jag sådde i våras har jag tagit in från växthuset och jag hoppas att den tänker leva ett tag till. Lite persilja har jag också tagit in från landet och satt i en kruka. Men den ute i landet kommer ju upp igen nästa vår.

När det gäller chokladmyntan som jag fick när jag fyllde år i juni, har jag försökt att få den att föröka sig genom att klippa av kvistar och sätta dem i vatten. Till min stora besvikelse fick kvistarna inga rötter och bladen blev bruna och fula, så jag slängde dem. Men chokladmyntan hade visst ett mycket bättre sätt att föröka sig på. När jag slängde ett öga på den här om dagen såg jag att den hade börjat flirta med myntakrukan bredvid.

Vi får väl se om det börjar växa upp lite chokladmynta där framöver. Jag har faktiskt satt en kruka med bara jord i på andra sidan också nu och försökt att leda dit några chokladmyntakvistar med.

För att vara säker på att få smaka chokladmynta även i vinter, plockade jag av större delen av bladen och torkade dem i ugnen (på ungefär 40oC). Innan de hade torkat helt mortlade jag dem tillsammans med socker. Blommorna sparade jag hela. Sedan lade jag in örtsockret i ugnen en stund till så det fick torka helt. Jag rörde om några gånger under tiden.

Så nu har jag en liten burk med chokladmyntasocker i hyllan, färdig att användas till bakning eller ges bort som present i vinter.

Idén att göra detta fick jag från Pickipicki. Och tillvägagångssättet har jag delvis lånat från när hon gjorde örtsalt i somras.

I går var vi på Återbruket i Norrahammar och handlade lite till vårt nästa projekt i huset. Men det skriver jag mer om i morgon.

Hoppas ni får en fin lördag!

Här ser den ut att bli solig i alla fall.

Höstäta - tröstäta

Hösten är både fin och sorglig. Härliga sensommardagar varvas med regn, blåst och kyla. Mörkret kommer smygande och nätterna blir längre. Varje dag bjuder på nya färgexplosioner men dimman och det ständiga duggregnet tar udden av allt det vackra.

Jag har bakat en chokladkaka i kväll. Bra sådär. Jag läste om den hos Mårtenssons kök och sen bara jag plötsligt stod där och vispade ägg och socker pösigt. Kanske hade Kaminkvinnan ett finger med i spelet. Vad vet jag? Kalla det tröstätning om du vill. Jag kallar det höstätning.

Här kommer en härlig låt, som jag tror kommer att bli mitt soundtrack för den här hösten. Den framförs här av tre härliga killar. Eller jag kan egentligen bara uttala mig om en av dem. Killen längst till höger är nog min mest långväga vän för tillfället. Men han kommer alltid att ha en plats nära mitt hjärta.

Lyssna och njut. Här kommer "Shine, I Beg You This"



Hoppas ni har en fin kväll i höstmörkret!

Nu ska jag gå och prova chokladkakan...

Svensk falafel och pitabröd på surdeg

Vad vore en vegetarisk månad utan falafel? Falafel är kanske en av mina favoriträtter även om jag tidigare inte ätit enbart vegetarisk mat. I den här månaden är den givetvis ett självklart inslag. Jag har visserligen redan ätit falafel den här månaden, på Cicki Ma Ma, precis i början när jag glömt att jag skulle äta vegetariskt. Som tur var hade de inte bara kyckling att erbjuda. Men hemgjord falafel är ändå något speciellt och detta receptet är verkligen speciellt, då de görs på gula ärtor i stället för kikärtor. Receptet kommer från boken Majas klimatmat men första gången jag kom i kontakt med det var på Pickipicki, när jag var med i en tävling där.

Hemgjord svensk falafel från förra omgången

Förra gången jag gjorde falafel använde jag dinkelpitabröd att stoppa dem i. Denna gången tänkte jag dra det ett steg längre (i den lite nördigare riktningen) och göra pitabröd på surdeg. Jag hittade ett recept på Farmorsbloggen och satte igång att baka. Jag matade surdegen kvällen före (enligt instruktioner från Pain de Martin) så att jag skulle ha 4 dl att jobba med på morgonen. Sedan fyllde jag på med mjöl och vatten efter receptet och lät stå i rumstemperatur i 6 timmar. I med resten av ingredienserna och så formade jag åtta runda kakor och lade på en tallrik med bakplåtspapper mellan. Jag täckte över med plastfolie och ställde in i kylen.

Någonstans här gjorde jag nog något fel. Förmodligen skulle jag gjort större eller fler runda kakor och mjölat mellan varje. Kanske skulle de inte behövt vara i kylen. Kanske var de i kylen för kort stund. När jag skulle grädda dem hade i alla fall några kletat ihop sig så jag fick fixa till dem innan de åkte in i ugnen. Jag lade dem med sitt bakplåtspapper på varma plåtar och hade inne dem i ungefär 7-8 minuter. Bröden blev tjocka och var svåra att dela så man kunde fylla dem. Kanske någon duktig bakare vet vad jag gjorde för fel?

Som väl var smakade bröden mycket gott så jag tänker prova att göra dem igen. Riktigt mätt blev man på bara ett bröd fyllt med falafel, morot, vitkål och youghurtsås.

Här kommer receptet på svensk falafel (hämtat från pickipicki):

Svensk falafel
500 g torkade gula ärtor
2 knippen (eller några msk fryst) persilja
2-3 pressade vitlöksklyftor
1-2 tsk koriander
1-2 tsk spiskummin
2 tsk salt
0,5-1 dl vatten
<0,5 dl vetemjöl
rapsolja att fritera i

Låt ärtorna ligga i blöt över natten, gärna ett dygn. Mixa ärtorna i matberedare tillsammans med övriga ingredienser. Forma stora runda bollar och stek dom på medelvärme i rikligt med olja. Sen är det bara att njuta!

Tänk vad mycket god vegetarisk mat det finns! Frågan är om jag inte skulle ta och bli vegetarian på heltid... Med undantag av julskinkan till jul då. Och mina egna hemgjorda köttbullar. Och kanske renskav... Jag får nog fundera på detta :)

Kaminkvinnan har vaknat igen (och lite om tomater)

Med ojämna mellanrum vid helt oförutsedda tidpunkter vaknar kaminkvinnan i mig upp ur sin dvala.  Kaminkvinnan älskar att baka och ser inget slut på bakandet förrän frysen är full och bröd-, bull- och kakförrådet är säkrat för ungefär ett halvår framöver. Sen kan hon sakta slå sig till ro och slumra in för en tid igen.

Just nu är en sådan där kaminkvinne-period. Kaminkvinnan har precis upptäckt surdegen och alla dess fördelar och hon är inte nådig. I fredags bakade hon vetesurdegsbröd (samt blåbärsscones till frukost och kirskålspaj till kvällsmat), igår bakade hon pitabröd på vetesurdeg och i dag blir rågsurdegsgrunden färdig. Alltså blir det surdegsbröd i dag med. Sen blev det gröt över från frukosten så hon har just nu en sats grötbullar på jäsning. Just det, jag tog ju in den sista rabarbern igår, så Kaminkvinnan tänkte att hon kunde baka rabarbermuffins med mynta och mandel i dag också. Förmodligen är det något fel på den där kvinnan men det är bara att hänga på. Resultatet brukar åtminstone bli ganska bra.

Fin och bubblande vetesurdeg

Mer om bakningen i ett annat inlägg. Nu tänkte jag skriva om våra tomater. Vi hade vår första frostnatt i går och därför plockade vi in alla tomaterna fortare än kvickt. Tyvärr var bara en bråkdel av dem röda eller ens lite orangea.

Men vi fick ett tips om att man kan slå in dem i tidningspapper och ställa svalt och mörkt, så kan de mogna så. Förra året när vi tog in tomaterna lade vi dem med kvistarna kvar i fönstret. Det fungerade inte särskilt bra. De blev skrynkliga och tråkiga och mognade inte så bra heller.

Tomatförpackningsfabriken 2011:

Så nu provar vi detta i år. Jag får återkomma om hur det går lite senare när vi vet.

Ha en fin dag alla fina läsare!

Ogräspaj

För ett tag sedan klippte jag bort all kirskål från trädgårdslandet med hallonbuskar. Jag sådde en hel massa gräsfrön och hoppades på att gräset skulle kväva kålen. Så blev tyvärr inte fallet utan nu har det vuxit upp massor av ny kirskål och inget nytt gräs vad jag kan se.

Jag tänkte att jag får väl försöka se något positivt i det hela, så jag plockade in en liter späda kirskålsblad och gjorde en kirskålspaj. Ja, några nässlor fick åka med också.

Receptet hittade jag i Mormors skafferi och farmors apotek av Ann-Evy Karlsson men jag har ändrat lite i det. Mycket gott blev det i alla fall, så jag rekommenderar alla som har kirskål i trädgården att prova.

Kirskålspaj

(ca 4 port)

100 g smör

2 dl vetemjöl

1/2 dl grahamsmjöl

ev. lite kallt vatten max 1 msk

1 liter kirskål (och eventuellt nässlor)

1-2 dl mjölk eller grädde

2-3 dl riven ost t.ex. cheddar

3 ägg

örtsalt, svartpeppar

Blanda ihop pajdegen och tryck ut den i en pajform (24 cm i diameter). Låt vila i kylen medan du gör det andra. Plocka kirskålen. Vispa ihop mjölk, ost, ägg, salt och peppar. Nagga pajskalet med en gaffel och förgrädda i 5-10 minuter (225oC). Skölj kirskålsbladen och förväll dem i någon minut. Hacka dem och lägg i det förgräddade pajskalet. Häll äggblandningen över bladen och in i ugnen igen i ca 30 minuter eller tills pajen fått fin färg. Servera med en god sallad och kanske något gott knäckebröd eller surdegsbröd.

Våra barn ville inte smaka. De var nog skeptiska till det gröna i pajen. Vi vuxna däremot blev inte särskilt ledsna över att får varsin matlåda över till en annan dag.

I går gjorde jag en favorit i repris från förra helgen: Sjukt gott vetesurdegsbröd med lite råg. Nu hade jag förberett lite mer surdegsgrund så jag kunde göra två stora fina bröd. Jag tror faktiskt det blev ännu godare denna gången!

Idag tänkte jag försöka mig på att baka pitabröd med surdeg. Vi ska nämligen äta svensk falafel i kväll.

Vad ska ni göra idag?

Sensommar i trädgården

Det har kanske inte hänt så överdrivet mycket med vårt hus i sommar. Det mesta av krutet har lagts på att försöka hålla våra små odlingar vid liv. Ja, och en hel del energi har gått åt till att försöka blunda för allt som behövs göras och bara varva ner och ta det lugnt. Grusgången till exempel. Fast den behöver man ju knappast blunda för att inte se...

Idag när jag kom hem efter jobb och dagishämtning lyste solen och vi satt ute på verandan och åt äpple. Jag skådade ut över den igenväxta grusgången och tänkte att jag har det egentligen väldigt bra. Ett helt hus har jag att bo i (med min fantastiska familj) och en jättestor trädgård där barnen kan leka. Vi har nära till naturen och har möjlighet och utrymme att greja med en massa saker som vi inte skulle kunnat göra om vi bott kvar i stan.

Visst är det en bit att åka till jobb och till lite mer civiliserade trakter. Men det är det värt. Tusen gånger om! Och vad gör det om trädgården och huset förfaller en liten, liten aning. Bara man vet att man gjorde något riktigt trevligt i stället för att jobba med det. Till exempel njuta av sällskapet av sin underbara familj, sina vänner eller av vår vackra natur. Både huset och trädgården lär ju finnas kvar när det blir dags att ta på arbetskläderna och bita i det sura äpplet igen...

Jag tog en liten promenad i trädgården och kom att tänka på att vi har ju faktiskt fått ett nytt tak på utbygget i sommar. Även en ny, fin vindskiva har vi fått. Det är ju alltid något.

Taket utan vindskiva

Taket med vindskiva (Tänk, huset blev inte helrött denna sommaren heller...)

Jag såg också att rabarbern faktiskt tagit sig igen. Kanske blir det en till paj i höst?

Även några jordgubbsplantor kämpar för att hålla kvar sommaren.

Barnen däremot bara hoppar studsmatta och längtar efter snön.

Ha en riktigt fin kväll och glöm inte att ta tillvara på de personer som betyder något för dig!