I dag är det internationella kvinnodagen. Någon som har firat? Kanske med att äta semlor eftersom det även är fettisdagen?
Kanske bäst att jag varnar redan i förväg för att detta inlägget med all säkerhet kommer att bli långt…
På mitt jobb har vi ett speciellt uppdrag från kommunen (och det står även i läroplanen) att jobba med jämställdhet mellan pojkar och flickor. Vi kallar det genus och den här dagen passade vi på att uppmärksamma det för eleverna igen. På deras nivå handlar det mest om att flickor och pojkar har rätt att göra/ leka med vilka saker de vill oavsett kön och att de har rätt att bli behandlade lika. Vi pratar om att man förr trodde att tjejer inte kunde t.ex. snickra och hålla på med teknik och att killar inte kunde t.ex. laga mat och ta hand om barn. Nu vet vi ju alla att det går alldeles utmärkt för båda könen att göra alla de sakerna. Det handlar mer om personlighet, intresse, talang, övning och uppmuntran ifrån andra än om kön.
Utan att gå in allt för djupt på det här ämnet så tror jag att barnen blir vad vi uppfostrar dem till. Vi föräldrar, släktingar till barnen, personalen på förskolan och i skolan och hela samhället i stort ger en bild av vad som är manligt och kvinnligt till barnen. Vi för över den bilden delvis medvetet, men väldigt mycket tror jag är omedvetet. De förväntningar vi har på barnen blir oftast uppfyllda. Jag försöker så gott jag kan att uppfostra mina barn till att bli människor som gör sådana saker de vill göra och är som de vill vara, inte som de ”borde” utifrån sitt kön. Men det är inte alltid så lätt när många andra runt omkring vill placera in dem i de snäva facken ”pojke” och ”flicka” och allt vad de tycker ska ingå i dem. Säkert gör jag det också själv utan att tänka på det. En liten intressant parentes är att min son allt som oftast blir tagen för flicka (på Mc Donalds, Sibylla, fiskdammen på julmarknaden) för att han har en halsduk med hjärtan på. Många ”tjejleksaker” har det blivit…
För mig är det en självklarhet att jag och min man delar lika på sysslorna i hemmet. I min perfekta värld är det så i alla hushåll nu för tiden, men jag blir allt för ofta påmind om att så inte är fallet. En del kvinnor som gått ner lite i tjänst har plötsligt fått hela hushållsansvaret på sig. Jag kan bara inte se hur ekvationen 80% förvärvsarbetare och 100% hemmafru går ihop. Svaret kanske är 0% egentid? Andra får dåligt samvete för att de lämnar sin man ensam med barnen. En gång i månaden. Max. Några jobbar heltid men får ändå ta hand om matlagning, disk och det mesta av barnansvaret. Varje dag. Minst. När en man får vara ensam med barnen en hel dag undrar fortfarande vissa hur han klarar det. Har kvinnan lämnat matlådor i kylen? Eller kommer någon och hjälper honom? Kanske beställer han hem pizza? När en kvinna får vara ensam med barnen en hel dag höjer inte någon ens en halv millimeter på ögonbrynen.
Ja, ja. Jag ska inte trötta ut er mer med mitt tjat. Om någon är intresserad så har vi löst ansvarsbiten hemma så här: Vi har en bestämd dag i veckan var som vi är helt befriade från ”hemansvar”. Ingen dagishämtning, ingen matlagning, ingen disk, ingen läggning. Den dagen kan man lita på att den andra sköter allt sånt. Två dagar har vi delat upp ansvaret. T.ex. en hämtar på dagis och lagar mat och den andra sköter disken och läggningen. En dag är jag ledig och gubben jobbar med sitt företag. Då bestämmer vi i förväg ungefär vilka tider han ska jobba och vilken tid jag får min ”egentid”. På helgerna ser vi till att båda får en rejäl sovmorgon var. Beroende på vad vi har inplanerat så gör vi saker hela familjen tillsammans, ger varandra egentid eller skaffar barnvakt och får lite efterlängtad tillsammanstid. De sysslor som inte ingår i det gemensamma ansvaret är tvätt och ved. Där är vi så könsstereotypiskt tråkiga så att jag tar hand om tvätten och gubben veden. Båda två är evighetssysslor och tar ungefär lika lång tid att utföra och jag är ganska nöjd med den uppdelningen.
Nog om detta. Det är ju fettisdagen också. Semlebullarna var slut i affären och jag orkade inte baka. Resultatet blev minisemlor på kardemummagifflar.
Själv åt jag en variant utan mjöl och socker.
Ansibeckis ”I stället för semla”
En näve sötmandel, grovt hackad
En klick grädde
Två tunna klyftor honungsmelon
Stött kardemumma
Lägg hälften av mandeln i ett glas. Strö kardemumma över. Klicka grädde ovanpå. Stick i melonklyftorna. Toppa med resten av mandeln och strö sist över lite mer kardemumma. Jättegott!
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Jag ska inom kort gå och gosa med min pilatesboll :)
