Första advent under ytan

Jag hade inte tänkt vara så personlig i den här bloggen. Bara visa upp en fin yta. Ja, eller i alla fall en yta och inte så mycket mer. Nu är det så att ytlighet är en färdighet jag inte behärskar särskilt bra, så nu hälsar jag dig hjärtligt välkommen in under den flagande fasaden! Men bli inte nervös. Så värst långt tänker jag inte släppa in dig. Bara tillräckligt för att visa att det finns någon där. En människa som är långt ifrån perfekt som bor i ett lika operfekt gammalt hus på en gård på landet. Förresten, vid det här laget har du kanske fattat att jag inte heller besitter förmågan att skriva korta inlägg!

Första advent hade jag tänkt fira med att gå på julmarknad, köpa en fin krans till dörren, äta gröt och skinksmörgås, dricka årets första julmust, eventuellt gå till kyrkan och givetvis skriva ett fint första advent-inlägg i bloggen. Nu blev det så att jag i stället sov bort i stort sett hela dagen medan min kära gubbe skötte mat och barn och allt som behöver skötas här hemma. Vi hade inte ens vita ljus att sätta i ljusstaken. Jag vet inte om det var nåt virus eller bara utmattning efter en lång förkylning och mycket att göra både på jobbet och hemma. Men efter ett snack med en av mina bästa vänner igår (tack kära du) och ett snack med en vänlig sköterska på vårdcentralen idag så lutar det åt att jag har magkatarr.

Julmarknaden var visst jättemysig i år med all snö, hörde jag. Hästskjutsen hade dragit folket till kyrkan i släde med tända facklor. Men jag får väl tänka som min man sa till kvällsmaten (när jag släpat mig upp ur sängen för att äta risgrynsgröt från en sån där korv och skinksmörgås med Emil-skinka på Östras limpbröd) att smörgåsen blev ju mycket billigare på det sättet. Vita ljus hade han också varit och köpt så jag fick i alla fall tända första ljuset tillsammans med barnen på rätt dag.

Ljusstaken är köpt på Indiska förra eller förrförra hösten.

Ta hand om er där ute!