Real life - arbetsfördelning

Veckans real life hos Yohanna handlar om arbetsfördelningen i hemmet. Jag har ju redan skrivit om det en gång tidigare i inlägget Kvinnor och semlor. Men jag tänkte att jag kunde ge er en lite mer detaljerad bild av läget. Kanske borde en varning utfärdas om att det blir mycket text...

Barnen, maten och köket
Vi håller fast vid att vi fördelar ansvaret när det gäller detta så rättvist som möjligt. Den som har ansvaret tar hand om hämtning på förskolan, matlagning, göra i ordning i köket (disk, plocka undan, torka bord och bänkar etc.) och läggning. Målet är att vi ska ha en ansvarsfri vardag var i veckan. De dagarna då vi delar på ansvaret tar en hand om matlagning och kök medan den andra tar hand om barnen och läggningen.

Läs mer om köket här

Mitt stora intresse för matlagning gör att jag gärna tar på mig det övergripande ansvaret för maten. Jag gillar att fundera ut vad vi ska äta. I alla fall ett par tre dagar i veckan och ifall vi ska ha gäster. Det är oftast jag som handlar men båda ansvarar för att skriva upp det som saknas eller tar slut på en inköpslista.

Givetvis händer det att vi gör undantag. När det gäller renovering och det är sådant jag inte är van vid att göra så tar jag ansvar för allt övrigt medan gubben jobbar. Grävmaskiner är inte riktigt min grej.

Läs mer om tillbygget här

Bilarna
Här är det gubbens intresse som gör att han tar mer ansvar. Jag tankar min bil själv och byter däcken. Annars gör han det mesta. Egentligen skulle jag kunna kolla oljan och fylla på spolarvätska och sånt med.  Men jag hinner aldrig ens städa bilen själv innan min kära make tycker jag har grisat ner för mycket och tömmer den på skräp.

Läs mer om hur vi kör här

De första åren vi var ihop hade jag inte körkort och sedan har det blivit en vana att han alltid kör när vi ska någonstans tillsammans. På senaste tiden har jag börjat tänka på det. Jag vill inte föra över på mina barn att det är "karlgöra" att köra bil. Därför har jag börjat köra bilen mycket oftare nu när vi åker i den allihop. Har ni också tänkt på det? Hur ofta ser ni ett par på en tjej och en kille och det är tjejen som kör bilen? Kom igen tjejer! Ni kan väl också köra!? Eller saknar alla dessa tjejer körkort precis som jag gjorde...?

Tvätten
Här hade vi gemensamt ansvar förr. Men när vi började prata om ansvarsfördelning kom vi fram till att gubben tar hand om veden och jag tvätten. Denna fördelning är jag nöjd med. Nu ligger tvätthögarna där de ligger tills jag gör något åt dem. Jag kan inte skylla på att någon annan inte gjort det. Dessutom slipper jag bekymra mig över att jag gör varken för lite eller för mycket när det gäller vedens väg från skogen till huset.

Real Life på hög nivå i tvättstugan

Läs mer om tvättstugan här

Städningen
Här har vi inte direkt gjort någon fördelning. Vi städar så pinsamt sällan så jag vågar inte ens skriva om det här. Ett som är säkert är att min kära svärmor städat detta hus oftare än vad vi gjort. Visserligen är hon född och uppvuxen här. Men även sedan vi tog över här tror jag hon leder städligan. Ibland ser jag att toan plötsligt är skinande ren eller att golvet saknar dammtussar. Då är det antingen gubben eller hans mor som varit i farten. Någon annan gång får jag ett ryck och dammar lite fönster, skurar badkaret eller rensar bort pappershögar. Jag tror inte vi fått till en enda regelrätt storstädning här. Både gubben och jag är rörande överens om att det finns så mycket annat roligt man kan göra i stället.

Nu ser jag att han visst fixar fika till Grey's anatomy. Bäst att hänga på upp till tv-rummet då...

Ha en fin kväll!

Vegetarisk lasagne utan aubergine

När jag var på bröllop tidigare i höstas ingick det en fantastiskt god vegetarisk lasagne i buffén (som för övrigt var den godaste bröllopsbuffé jag ätit). Bröllopsfesten var också en av de roligaste jag varit med om men det hör kanske inte hit egentligen. Det jag skulle komma till var att jag försökt återskapa den där lasagnen ett tag nu men aldrig lyckats riktigt.

Fast i alla mina försök har jag nu i alla fall lyckats göra en vegetarisk lasagne som jag är riktigt nöjd med. Inte likadan som den på bröllopet men ändå riktigt, riktigt god. Inspirationen fick jag från det här receptet men jag skippade auberginen eftersom jag inte tyckte den var särskilt god alls.

Snygg var den visserligen men när jag smakade på de stekta skivorna kunde jag inte riktigt med att förstöra min lasagne med dem. I stället tog jag upp en påse quornfärs från frysen och så blev det så här:

Vegetarisk lasagne med quornfärs

(2-4 portioner)

Ca 300 g färska lasagneplattor

300 g quornfärs

Smör, rapsolja (snåla inte!)

Svartpeppar, chilipulver, grillkrydda

2 dl riven ost med mycket smak, 

t.ex. Wästgöta kloster svart eller Wästgöta kloster Cheddar (den använde jag)

Tomat- och basilikasås

Ca 400 g krossade tomater (1 burk)

2 msk tomatpuré

En liten skvätt balsamvinäger

Salt, svartpeppar

Ev. en nypa socker

Några kvistar färsk basilika

Béchamelsås

100 g smör

2 msk vetemjöl

3 dl mjölk

Salt, svartpeppar

Tomatsåsen:

Häll tomaterna och purén i en kastrull och koka upp. Låt småputtra en stund och smaka av med vinäger, salt, peppar och eventuellt lite socker. Strimla slutligen ner basilikabladen i såsen.

Béchamelsåsen:

Smält smöret i en kastrull. Rör ner mjölet och häll på mjölken. Vispa hela tiden, tills såsen tjocknar. Smaka av med salt och peppar. Späd med mjölk om såsen känns för tjock.

Quornfärsen:

Bryn färsen i smör och olja. Smaka av med valfria kryddor.

Själva lasagnen:

Sätt ugnen på 200 grader. Bred lite béchamelsås i botten på en ugnsfast form. Lägg på lasagneplattor. Quornfärs på det, sedan tomatsås, béchamelsås och ett nytt lager lasagneplattor. Varva detta tills ingredienserna tar slut. Avsluta med plattor, béchamelsås och riven ost på toppen. Gratinera i ca 20 minuter, eller tills osten på toppen fått fin färg och lasagneplattorna är färdiga. Servera med en god sallad. T.ex. pizzasallad, som är min favorit.

Pizzasallad

Hyvla vitkål med osthyvel ner i en skål eller bunke. (Jag brukar använda turkyoughurthinkarna) Blanda lika delar rapsolja och äppelcidervinäger i en annan skål. Krydda med citronpeppar, basilika, oregano och dragon. Ta i lite flytande honung om du vill ha en aning sötma i salladen. Häll sedan blandningen över vitkålen, blanda runt ordentligt och låt gärna stå och dra en stund före servering. Salladen håller sig flera dagar i kylen.

När jag tänker efter så är faktiskt denna rätten helt lökfri. Vad säger du om det syrran!? :)

Ha en fin kväll alla fina läsare!

Måndagslista

På senaste tiden har jag på måndagar sprungit på olika måndagslistor i bloggosfären. Denna måndag tror jag faktiskt att jag behöver peppa mig själv med en sådan. För er som inte stött på någon måndagslista än, kika in hos Jenny och läs om den.

I dag, måndag är jag glad för att...

• ...strömmen som var borta inatt kom tillbaks innan väckarklockan ringde.
• ...jag till slut lyckades ha ihjäl flugan som höll mig vaken i natt när det var strömavbrott.
• ...jag inte blev smittad av maginfluensan som går på jobbet, så jag kunde gå på julmarknaden i helgen tillsammans med syrran och hennes dotter.
• ...jag har världens bästa familj, som älskar mig och bryr sig om mig.
• ...jag har världens bästa jobbarkompisar, som peppar och stöttar när det behövs.
• ...jag inte har ett enda kvällsmöte på jobbet denna veckan.
• ...jag kan lägga mig hur tidigt jag vill i kväll.

Jag är också glad för att vi lyckades fixa belysning till utegranen i går och att den klarade nattens lilla storm.

Även kransen vi köpte på julmarknaden hängde kvar på dörren i morse.

Annars hade det trillat lite träd i skogen och några takpannor hade åkt av taket. Men det var nog inte en så allvarlig storm ändå. Inte här i Småland hos oss i alla fall. Och inte om man jämför med Gudrun eller Per.

Som jag skrev igår så är jag väldigt trött. Att många i den ordinarie personalen på jobbet har varit sjuka eller hemma med sjukt barn, att jag har jobbat en del övertid och att det har varit mycket på kvällarna måste ju visa sig på något sätt. Så ikväll blir det tidig sänggång. Sköter jag inte om mig kommer väl den där magkatarren på besök igen och det är jag inte särskilt intresserad av. Trevligare fikagäster än så skulle vara önskvärt.

Hoppas ni har en fin kväll och slit nu inte ut er i före-jul-stressen. Oftast är det inte värt det!

Julmarknad

Trött, trött, trött...

I dag låter jag bilderna tala. Förhoppningsvis hinner jag bli lite piggare på denna sidan julafton.

Många andra saker hanns med igår och många fina foton kunde det ha blivit. Men ibland behöver även en kamera vila...

Tack alla fina för att ni tittar in här, trots att jag inte alltid har tid eller ork att kika in och kommentera hos er!

Kanske är det så att denna tiden på året bara blir för mycket. Jag minns förra årets första advent som inte alls blev som jag hade tänkt mig.

Hoppas ni haft en fin första advent och får en fin kommande vecka!

Surdegsbaguetter

I helgen har vi finbesök. Syrran och hennes dotter är på besök. Och finbesök kräver finfrukost. Eller rättare sagt: Syrran ställde inga direkta krav på servicen. Jag såg det mer som en anledning att fixa en lite lyxigare frukost än vanligt. Knäckebröd och vatten kan man mot förmodan bli lite trött på i längden...

Surdegsbaguetterna jag bjöd på har jag bakat en gång tidigare. Båda gångerna har de blivit fantastiskt goda. Lite pyssel är det med dem men det är det värt. Receptet kommer ifrån Pain de Martin. Jag gjorde bara några små förändringar.

SURDEGSBAGUETTER

(5 baguetter à 300 gram)

På morgonen:

50 g vetesurdegsgrund

125 g vatten

125 g vetemjöl special

Rör ihop, täck bunken och låt stå tills surdegen bubblat igång ordentligt.

6-8 timmar senare
(eller ännu längre ifall du ställt bunken svalt):

Vetesurdegen från morgonen (det ska vara 300 g)

500 g kallt vatten

750–800 g vetemjöl special (här tog jag ungefär hälften dinkelsikt)

20 g salt

2 g färsk jäst

Rör ihop degen, bara så det precis blir en deg och låt den vila ungefär en halvtimme till en timme. Kör sedan i assistenten på medelhastighet ca 5–10 minuter, tillsätt saltet och kör några minuter till. Låt degen vila i ungefär 1-2 timmar.

Här är Martins beskrivning på hur baguetterna ska bakas ut:  

"Börja med att dela degen i lika stora bitar. Jag brukar faktiskt väga dem, tycker det blir enklare och roligare om de blir lika stora. Vik sedan ihop varje degbit till ett litet paket: dra ut dem lite på bredden, vik in ena kanten mot mitten och sen andra kanten mot mitten. Rulla dem sedan ovanifrån så att de blir till en liten rektangulär degklump.

När spänningen i degen har släppt, efter cirka 3o minuter, är det dags att rulla baguetter av den. (Om man struntar i den där vilan kommer degen vara alltför spänd och då är det svårt att forma dem.) Jag gör ett försök att i ord förklara hur jag rullar dem: Vänd dem så att de ligger i lodrät riktning med skarven uppåt. Tryck till degen med handloven i mitten och vik sedan övre sidan mot mitten. Tryck till med handen igen och vik sedan underkanten så att den överlappar. Vik återigen överkanten mot mitten, tryck till med handloven och "stäng" sedan baguetten genom att vika överkanten mot underkanten. Rulla sedan baguetten så att den får lagom längd."

Jag försökte följa detta så gott jag kunde och hade stor hjälp av filmen han har lagt upp.

Martin lägger baguetterna på en kökshandduk men jag använde bakplåtspapper i stället. Mellan varje baguette vek jag upp pappret lite så de inte skulle klibba fast i varandra. Bakplåtspappret med baguetterna la jag på en bricka och ställde in brickan i kylen över natten.

På morgonen dag 2

Sätt på ugnen i god tid. 260 grader ska det vara. Ställ också in en plåt i ugnen, så den blir riktigt varm. Snitta baguetterna när ugnen blivit varm och skjutsa in dem på den varma plåten. Jag hällde också lite vatten på en gammal ugnsfast form som jag har längst ner i ugnen. Öppna luckan och släpp ut ångan när baguetterna nästan är färdiga om du vill ha en knaprig yta. Grädda dem tills de fått fin färg.

Nu har det visst hunnit bli söndag ser jag på klockan. Hoppas ni haft en trevlig lördag. Det har jag. Kan det bli mycket bättre med en rejäl frukost som start på dagen och sedan trevliga aktiviteter (mer om det i morgon... eller senare idag) med världens bästa syster!

God natt!

Spartips i all hast

Denna veckan har jag något varje kväll. Med andra ord blir det inte mycket tid över till att blogga. Därför tänkte jag skynda mig att skriva ett kort inlägg innan barnen vaknar och det är dags för frukost, dagislämning och jobb.

Som ni säkert vet gillar jag att ta tillvara på mat. Det sparar både pengar och gynnar miljön om vi slutar slänga sådana hiskeliga mängder mat som många faktiskt gör. Varje vecka.

Idag tänkte jag tipsa om vad man kan göra med ostskalken. Inget revolutionerande direkt men kanske finns det någon där ute som inte tänkt på detta.

När osten börjar bli så liten att det är svårt att skära den med osthyvel brukar vi påbörja en ny ost. Men i stället för att slänga skalken river jag ner den i en plastpåse och fryser in. Perfekt att ha på pizza och gratänger. Extra gott blir det om man råkar ha lite olika ostskalkar hemma och blandar sorterna i påsen. Glöm bara inte att skära bort paraffin eller vax om det finns sådant på osten!

Jag har lite svårt att komma till skott, så när jag väl kommer på att jag måste rädda ostskalkarna innan de möglar har det ofta hunnit bli en hög.


Hoppas nu ni får en fortsatt fin vecka!

Kolla gärna in veckans real life hos Yohanna!

Sexton år igen för en dag

Efter en sovmorgon till den sena timmen av 08.30, lite familjemys i soffan framför bolibompa och en frukost med våfflor, sylt och glass några timmar senare tror jag nu jag har återhämtat mig efter helgens äventyr.

I fredags strax efter lunch bar det nämligen av till Falkenberg för att bevittna Dia Psalma när de gjorde sin tredje sista spelning. Någonsin. De spelade i Huskvarna för några veckor sedan men då hade jag halsfluss, så jag blev alldeles lycklig när jag fick veta att de skulle till Falkenberg. Där bor mina föräldrar och jag har åtminstone en vän kvar där som uppskattar samma fina musik som jag.

Konserten blev precis så bra som jag hade tänkt mig. Eller ännu bättre faktiskt. Medelåldern var nog knappast under trettio år och många satt konstigt nog på läktaren. Men då blev det desto mer plats där framme för oss som ser tjusningen i att uppleva konserter hoppandes, sjungandes och svettandes tillsammans med andra entusiaster, så nära musikerna som möjligt.

När jag var på Dia Psalma 1994 (också den gången i Falkenberg) var jag sexton år. Jag har ett svagt minne av att min kompis stage divade och det var nog ingen som stod nära scenen som inte fick en dr Martens eller någon annan killerboot i huvudet. Nu sjutton år senare var publiken betydligt mer städad men jag hade minst lika kul. Mina Getta Grip's var på (lika mycket för tårnas skull som för att de är snygga), en liten mosh pit blev det och stämningen var på topp bland dem i publiken som befann sig närmast scenen.

Här kommer lite fler foton från konserten. Jag hade min gamla kompaktkamera med mig. Som vanligt är jag ingen höjdare på att fotografera trummisar. Men jag tycker de förtjänar att vara med på kort eftersom att de ofta försvinner bakom poserande gitarrister och - som i detta fallet - cymbalerna.

De gamla låtarna var givetvis roligast att höra och det var även då det var mest ös på publiken. De få nya låtarna var det inte lika många som lyssnat in sig på. Jag måste erkänna att jag inte heller lagt ner samma energi denna gången på att plugga texter som när jag var sexton. Däremot stannade jag kvar efteråt denna gången, så jag fick både en signerad spellista och ett foto på mig och bandet med mig hem. DÅ kände jag mig lite som sexton igen...

Sammanfattningsvis har helgen varit väldigt lyckad. En riktig nostalgitripp med återseenden av en god vän, några gamla bekantskaper från högstadietiden men också några nya trevliga bekantskaper. Också kul att få träffa mamma och pappa lite halvspontant.

Väl hemma i Småland igen var det julmarknad i grannbyn som gällde och sedan kvällsmat hos goda vänner. Stora kontraster men mycket trevligt det också. I dag är det bara slappande på schemat. Efter en krävande vecka på jobbet var denna helgen precis vad jag behövde för att orka en vecka till.

Vad har ni gjort i helgen?

Golvplattor och tjock-tv

De senaste två helgerna har det jobbats lite med sonens nya rum. Eller rättare sagt så har gubben jobbat och jag har skött resten här hemma (ta hand om barn, laga mat och sådant som också måste fungera). Inte för att jag tycker det är karlgöra att såga i väggar, sätta in dörrar och lägga golvplattor. Men eftersom han gjort det tidigare och inte jag, så var det mest logiskt att dela upp det så. Vid ett senare tillfälle skulle jag med glädje lära mig att hantera en motorsåg!

Kanske minns ni rosa rummet, kanske minns ni fönstret som åkte ut. Annars kommer det här, följt av ett foto på dörren (som vi köpte på återbruket i Norrahammar) som fick ersätta det.

Givetvis var öppningen för fönstret bredare än vad som behövdes för dörren. Detta löste min smarta gubbe genom att pussla ihop väggbitarna som blev över ovanför och under fönstret. Ni ser det till vänster om dörren. Inte jättesnyggt kanske men väldigt smart som tillfällig lösning tycker jag. Mycket snyggare än att bara sätta dit några andra plankor eller träskivor. Dessa har ju i alla fall samma tapet som resten av väggen.

Här kommer också ett bevis på att det nu finns i alla fall en början till ett golv i rummet.

Nu till veckans real life-utmaning hos Yohanna. Denna gången handlar det om tv:n. Rosa rummet är vårt tv-rum, så det är bara att fortsätta på denna sidan av den nyinsatta dörren.

Vi har fortfarande tjock-tv och jag hade visst redan skrivit om den i bloggen för ett antal månader sedan. Det är samma tv vi har kvar och jag är fortfarande nöjd med den. Bilden är riktigt bra och det tycker jag är det viktigaste. Att den inte är så värst snygg eller modern bryr jag mig inte om ett dugg. Hur modernt är vårt hus i övrigt liksom?

Digitalboxen däremot har vi fått byta ut för vår förra slutade fungera ordentligt. Efter att ha tittat på några nya boxar insåg vi snart att de var så dyra att vi lika gärna skulle kunna köpa en ny tv. Så jag ställde frågan i fikarummet på jobbet och nästa dag fick jag med mig en digitalbox modell äldre med mig hem. Eller: Jag glömde den på golvet i det extremt underdimensionerade omklädningsrummet, var hemma några dagar och vabbade och tog sedan med mig den hem. Förlåt, alla kollegor som snubblade på den... Boxen är stor och saknar fjärrkontroll men den fungerar som den ska och vi har fortfarande bra bild på tv:n.

Fjärrkontrollen kanske visserligen snart hittar hem till oss men jag tycker det nästan är lite charmigt utan. Jag minns tv-tittandet från förr och blir nostalgisk. Då valde man ett program på en kanal (av två möjliga) och sedan tittade man tills programmet var slut. Sedan kanske man reste sig upp, gick fram till tv:n och bytte kanal. Minns ni den där vita pilen som blinkade i hörnet när ett program skulle börja på den andra kanalen? Eller så stängde man av tv:n och gjorde något annat. Det var tider...

Nu däremot, är det snart tid att fundera ut något "nyttigt" kvällsfika att mumsa på till Grey's Anatomy.

Ha en fin kväll!

Om vikten av att provbaka ett nytt recept

I dag är det fars dag och jag har erbjudit mig att baka en farsdagstårta. Jag hade länge sneglat på ett recept på en chokladtårta som jag var sugen på att testa. Och fars dag verkade vara en perfekt testdag för just den.

Jag började redan igår med att baka tårtbottnar och förbereda det som skulle vara mellan bottnarna. I morse gjorde jag färdigt den och nu står den i kylen i väntan på att forslas till farsdagsfirandet hos svärfar.

Tyvärr blev tårtan inte direkt någon tårta, utan mer som ett enda stort kladd. Kanske skulle jag provbakat den vid något tidigare och mindre festligt tillfälle. Då hade jag lärt mig att kakan skulle stått mycket längre i ugnen och att båda fyllningarna skulle ha behövt vara mycket tjockare.

Nu löste jag problemet genom att låta den löstagbara kanten på formen vara kvar. Sedan täckte jag ytan med smält choklad (blandat med lite olja). Ovanpå det skrev jag fars dag med smält vit choklad.

Till tårtkladdet tänkte jag servera vaniljglass. Egentligen skulle det varit grädde men jag tror det behövs något uppfriskande som glass i stället. Tårtan är ju kladdig så det räcker ändå. Kanske skulle man ha lite maränger till också, så kan man låtsas att det är marängsviss.

Något jag i alla fall inte missade var att provsmaka. Kladdet smakade ljuvligt så jag tror ändå att jag med gott samvete kan bjuda på det idag. Tur att det bara är familjen...

Nu önskar jag alla pappor en extra fin dag, speciellt min egen fina pappa!

Ettårskalas med rödbetstårta

Så var det då dags att fira ettåringen. Tänk att jag har haft en blogg i lite drygt ett år nu. Jag som sa till syrran att det där inte var något för mig när hon föreslog det, kanske ett halvår innan bloggen startades.

Innan jag blir allt för sentimental ska ni få smaka lite av rödbetstårtan. Så har ni i alla fall något att göra om det blir för långtråkigt. Receptet jag utgått ifrån hittade jag i en gammal tidning: Amelia mat, nr 1, 1999. Det är egentligen ett recept på morotskaka men jag bytte helt enkelt ut morötterna mot rödbetor.

Rödbetstårta

2 1/2 dl olja med neutral smak

3 dl strösocker

4 dl fint rivna rödbetor

3 ägg

4 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 tsk bikarbonat

1/2 tsk salt

1 krm muskot

1 tsk kanel

1/2 dl solrosfrön

200 g smält avsvalnat smör

200 g färskost

2 1/2 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker
ev. några droppar pressad citron

1 msk fint rivna rödbetor

Hjärtströssel

Vispa socker och olja vitt. Tillsätt de rivna rödbetorna och sedan äggen ett i taget.

Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i smeten. Tillsätt solrosfröna sist.

Häll smeten i en smord och bröad form (ca 23 cm).

Grädda i 200 grader, ca 45 minuter.

Vispa smör, färskost, florsocker och vaniljsocker till en luftig smet. Krama ur några droppar saft från de rivna rödbetorna och färga toppingen rosa med dem. Lägg de urkramade rödbetsstrimlorna på ett hushållspapper. Bred toppingen på kakan när den svalnat. Strö över rödbetsstrimlorna och strössel. Ställ kallt en stund så toppingen stelnar.

Ja, vad ska jag säga om min blogg egentligen? Att den kanske var anledningen till mitt livs första magkatarr? Att jag hittat många härliga människor med intressanta livsöden tack vare den? Att jag kanske inte hade blivit vegetarian utan den? Att den varit en liten morot när det gäller att laga ny och spännande god mat här hemma?  Vem vill blogga om mamma scan köttbullar och skruvmakaroner liksom? Just det, jag har ju faktiskt redan bloggat om det...

Fast... Magkatarr hade jag nog fått ändå förr eller senare. Vegetarianer finns det gott om i min omgivning, så det var nog bara en tidsfråga det med. Nya maträtter har också varit ett återkommande inslag här hemma, även före bloggen. Så det enda jag med säkerhet kan tacka bloggen för är alla härliga människor jag träffat på i bloggosfären. Synd bara att dygnet inte hade fler timmar, så man hann att läsa mer om er.

För familjens skull (och min egen med för den delen) har jag nu infört datorfria dagar. Ett tips kanske fler borde ta efter? För mig kommer alltid familjen först och de datorfria dagarna blev ett sätt att visa dem att det faktiskt är så.

Syftet med bloggen var nog från början att visa vårt hus och vad vi gjort om. Att kanske inspirera någon som också hittat ett gammalt renoveringsobjekt och inte har så mycket kunskap (precis som vi inte heller har) om hur man gör. Sen visste jag att det skulle bli en hel del mat eftersom det är ett av mina stora intressen.

Men under året har syftet förändrats lite. Det går ju väldigt långsamt med husrenoveringen. Den är fortfarande en del i bloggen men maten har fått ta mer plats och även mina tankar om miljön. Jag har också en tanke om att inte försöka verka perfekt. Jag är inte särskilt modemedveten vare sig när det gäller kläder, inredning eller matlagning. Jag är bara mig själv och jag skulle önska att bloggen kunde inspirera andra att vara sig själva med. Det är okej att misslyckas i köket. Jag gör det ofta. Det är okej att ha det lite (eller mycket) stökigt. Här är det i stort sett alltid en enda röra på allt. Och det viktigaste: Det är okej att vara sig själv!

Sedan vill jag avsluta med att tacka alla läsare, trogna som sporadiska. Utan er hade det inte varit lika roligt att skriva. Tack för att ni besöker min blogg. Tack till alla er som kommenterar. Kommentarerna betyder mycket. Tack för tips och tack för uppmuntran. Tack, tack, tack :)

Slutligen hoppas jag att tårtan smakade och att ni inte somnade av mitt långa tal...

Ha en fin lördag, så hörs vi snart igen!

ps. Något som hjälpt mig att få fler besökare till bloggen men också att hitta nya intressanta bloggar är Mer Trafik.se ds.

Grönsaker under krämigt täcke

När jag tittar runt hos matbloggar jag följer och andra bloggar med recept, händer det ofta att jag blir sugen på att laga just den maten eller baka just det brödet själv. Nästan lika ofta glömmer jag bort vad det var för maträtt/ bröd eller så glömmer jag vilken blogg de fanns på.

Men förra veckan ansträngde jag mig lite extra och letade igenom en blogg som jag hittat många vill-prova-på-rätter i, nämligen Mårtenssons kök (för övrigt en väldigt trevlig blogg som ni borde besöka). I går lagades första rätten. Det enda jag ändrade på var att byta ut parmesanosten mot Västgöta Kloster Cheddar. Jo, jag har fortfarande färsk apelsintimjan i köksfönstret så jag använde den istället för torkad.

Receptet enligt Mårtenssons hittar du här.

Grönsaker under krämigt täcke
(4 portioner)
1 squash
salt
4 morötter
10 cm purjolök
4 tomater
2 dl crème fraiche
2 dl riven ost
2 msk hackad persilja
1 msk timjan

Skiva squashen i ca ½ cm tjocka skivor och lägg på en skärbräda. Strö över salt och låt det stå under tiden du förbereder det andra.
Skala och skär morötterna i cm-tjocka skivor. Koka dem tills de nästan är färdiga.
Skiva purjon och tomaterna.
Blanda crème fraiche med ost och örter, smaka av med salt och peppar.
Torka bort vattnet som dragits ut squashen och pensla skivorna med olivolja. Stek dem sedan gyllenbruna på båda sidor.
Varva grönsakerna i en smord, ugnssäker form och bred crème fraciheröran överst. Gratinera mitt i ugnen på 200 grader, ca 15 minuter.

Av mig fick rätten ett väldigt högt betyg. Jag hade gärna ätit mer än jag gjorde om det inte varit för att jag skulle iväg på gympa bara en timme senare. Gubben tyckte det var okej men sa att jag kunde få ha matlådorna för mig själv. Hade det varit potatis i hade han nog uppskattat den mer. Barnen vägrade smaka. Tråkmånsar säger jag.

Till grönsaksgratängen serverade jag hemgjord pizzasallad och gröna sojabönor. Barnen fick också stekta falukorvsskivor. Äter man kött skulle man säkert kunna blanda i falukorven i gratängen.

När jag kände lukten av falukorven i stekpannan blev jag inte det minsta sugen. Vad fort man vänjer sig av med att äta kött. Och vad GOTT det är med vegetarisk mat!

Nu tänkte jag förbereda lite för den här bloggens födelsedagskalas som kommer att äga rum imorgon. 

Välkomna då på lite tårta och hurra.

Tävling hos Rockande Kocken

Jag är med i en tävling hos den rockande kocken. Man kan vinna två böcker:
"Från äppelljus till appletinis" - en bok om äpplen från Kiviks musteri, och "Favoriter" - en bok full med rockande kockens egna favoritrecept.

Klicka på bilden eller här för att vara med och tävla.

Nu tror jag det är dags att säga god natt!

Grattis i efterskott

Hahaha. Jag glömde min bloggs första födelsedag. Den var igår, den 7 november. Jag som hade tänkt skriva ett födelsedagsinlägg, baka en fin tårta och filosofera över vad som hänt under året som gått...
Nu sitter jag i stället bara här och eftersvettas efter mitt livs första spinning-pass och har inte alls särskilt stor lust att bli sentimental.

På sin höjd kan jag bjuda på några halvt misslyckade muffins som jag slängde ihop för några dagar sedan. När jag hällt i halva smeten i formarna kom jag på att jag glömt bakpulvret. Då var det bara att använda ögonmåttet och försiktigt röra i lite i varje form. Sedan stressglaserade jag dem innan de svalnat för att försöka liva upp stämningen lite.

Lite så är det med mig. Jag vill väldigt mycket men har inte alltid minnet på min sida. Inte heller tiden tycks vara min bästa vän i alla lägen. Men det är bara att bita ihop och se glad ut. Eller vända sig om och skrika en liten stund och sedan se glad ut. Bättre att pysa ut sitt missnöje över livets små spratt lite då och då än att samla på hög och bli fly förbannad över droppen som får bägaren att rinna över. Ja, ja. Nog om det. Muffinsen blev faktiskt goda, trots det tveksamma utseendet på en del av dem.

Men kan vi komma överens om att vi firar födelsedagen någon annan dag? Lite senare i veckan eller kanske till helgen? Vad säger ni?

För dig som är nyfiken på bloggens allra första inlägg, går det bra att läsa det här.

Ha en fin kväll kära läsare så hörs vi snart igen!

Hallongrottor med choklad

För att liva upp en ganska trist och grå höstdag tänkte jag baka hallongrottor till fikat. Syltkakor är dotterns favorit så hon ville gärna vara med och baka. Men denna gången insisterade hon på att det skulle vara choklad i. Och som jag brukar skriva så lär man sig aldrig något nytt om man inte vågar prova nya saker.

Grundreceptet kommer från Klassiska kakor på nytt vis av Mia Öhrn.

Hallongrottor med choklad

40-50 st

4 dl (240 g) vetemjöl

3/4 dl potatismjöl

1 dl strösocker

2 msk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1 krm salt

200 g kylskåpskallt smör

Fyllning:

ca 1/2 dl hallonsylt

ca 20 g choklad

Blanda de torra ingredienserna i en bunke och tillsätt det kalla smöret i mindre bitar. Finfördela smöret i mjölblandningen med fingertopparna och nyp snabbt ihop till en smidig deg. Rulla små kulor och lägg i småbrödsformar på en plåt. Gör en grop i varje kaka och lägg i en klick sylt. Finhacka chokladen och lägg de små bitarna ovanpå sylten. Grädda kakorna i mitten av ugnen i 200 grader i 10-12 minuter. Låt svalna.

Dotterns förslag blev en succé till förmiddagsfikat. Hallongrottor med choklad kommer vi definitivt att baka fler gånger. Men tills dess har vi en burk i frysen vi kan gå och nalla av.

Alla helgons dag

I dag har vi varit och tänt ljus på kyrkogården.

Hoppas ni har en fin alla helgons-kväll!