Skidpremiär

Idag var det skidpremiär för mig. Inte för i år utan min första skidpremiär någonsin. Om man inte räknar de gångerna jag halkade runt på cykelvägarna med pappas gamla barnlängdskidor på 80-talet. Då var det faktiskt lite snö några vintrar även i Falkenberg.

Det gick väl inte direkt bra men jag kanske kan lära mig någon gång jag med. Svettig av det blev jag i alla fall...

Gympapåse

Sonen har börjat på barngympa och jag vet inte om jag sett honom så lycklig någon gång som när vi var där första gången. "Vilken bra dag det här är, mamma!" sa han när det var drickapaus och under hela tiden sken han som en sol.

Det var bara ett litet problem och det var att stackaren fick springa barfota när alla de andra barnen med ordentliga föräldrar hade gympaskor. Därför åkte vi in till stan och köpte skor nu i helgen. Som lite kompensation lovade jag att sy en gympapåse till honom också. Även om inte sonen noterat just det, så hade de andra barnen med ordentliga föräldrar även gympapåsar till sina gympagrejer.

Tyget inhandlades på Ikea och hette Eivor Leva, designat av Kajsa Aronsson. Läs om bakgrunden till designen här. Jag valde det svarta tyget, som tydligen var en nyhet. 69,50 kr per meter kostade det.

För att undvika avundsjuka sydde jag en gympapåse även till dottern. De fick titta på tyget och välja ut ett favoritmotiv de ville ha med på sin påse. På så sätt går det att skilja på påsarna även om de inte är namnade.

Sonen valde katten...

...och dottern valde skateboardåkaren.

Jag är absolut ingen expert på att sy och har ingen utbildning mer än syslöjden i skolan. Men jag blev själv ganska nöjd med påsarna och knåpade ihop en liten beskrivning. Kanske finns det någon som skulle kunna ha nytta av den. Eller så kan ni sykunniga skratta åt mig lite i smyg. Det kan jag bjuda på.

Snöret gjorde jag av bomullsgarn i tygets färger (svart, blå, grön, röd och vit). Jag snurrade ihop dem till en snodd och trädde den igenom kanalen med hjälp av en säkerhetsnål.

Just nu har vi lite sjukstuga här hemma. Inget allvarligt men det blir nog tidig sänggång för alla. Fast först tänkte jag försöka hinna med lite lördagsmys med gubben när barnen har somnat. Jag såg att det låg en påse chips på köksbänken...

Vad gör ni ikväll?

Vad hände med romtopfen?

Efter att ha läst ett inlägg om romtopf hos pickipicki i somras var jag bara tvungen att prova detta sätt att bevara körsbär (och andra bär) på. De få bär vi lyckades skrapa ihop, minus de bär barnen åt upp, stoppades i burkar med rom och socker och glömdes bort någonstans långt ner och långt in i kylen.

Någon gång i oktober eller november rörde jag om lite i burkarna så att sockret löste sig ordentligt och någon gång efter jul kom jag på att vi kanske skulle äta det någon gång med. Så på nyårsafton när barnen hade somnat åkte den beryktade efterrätten fram. Med lite vispad grädde till som vi förstått att det skulle vara.

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Några körsbär hade skrynklat ihop sig och jag vet inte om det var bra eller dåligt. Jag vågade i alla fall inte äta de skrynkliga. Sedan är det inte så  mycket fruktkött på våra körsbär utan mest kärnor och skal. Så utifrån vår version kan jag inte ge den här efterrätten särskilt högt betyg. Samtidigt kunde jag nästan känna att det skulle kunna smaka riktigt bra med till exempel nektariner, eller egentligen vad som helst med lite mer fruktkött. Sedan skulle jag nog kunna tänka mig att äta gammaldags äkta vaniljglass till. Eller kanske en sorbet av något slag.

Vi får helt enkelt prova igen nästa år.

Läs mer utförligt om romtopf på bloggen matgeek.

Känd från tidningen...

I förra veckan fick jag ett telefonsamtal jag blev lite förvånad över. En kille från Smålandstidningen ville komma och göra ett litet reportage om min blogg. Givetvis var han välkommen och självklart bjöd jag på fika! Jag gillar i stort sett allt som ger mig en anledning att baka. Samtidigt fick jag en anledning att snygga till lite här hemma också och det var verkligen på tiden.

Sen var det ingen nackdel att det blev en trevlig pratstund över en kopp kaffe eller två. Reportaget kom med i tidningen igår och jag möttes av många glada tillrop på jobbet. Vi har ju inte själva den tidningen men i stort sett alla jobbarkompisar har den, så jag fick med mig ett urklipp hem.

Muffinsen jag bjöd på var en variation på rödbetstårtan jag firade bloggens ettårsdag med. Det är ett gammalt recept på morotskaka från början. Jag provade att spritsa på glasyren och resultatet blev kanske ungefär nästan godkänt. Sonen tyckte i alla fall det blev fint och kom med förslaget att vi kunde kalla dem för rosmuffins. Här kommer receptet:

Rosmuffins

(ca 30 st)

2 1/2 dl rapsolja
3 dl strösocker
4 dl fint rivna rödbetor
3 ägg
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
1 krm muskot
1 tsk kanel
1/2 dl solrosfrön

Vispa socker och olja vitt. Tillsätt de rivna rödbetorna och sedan äggen ett i taget.
Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i smeten. Hacka solrosfröna grovt och tillsätt dem sist.
Fyll muffinsformar till drygt hälften med smeten.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader ca 15 min.

Färskostglasyr
(räcker till knappt hälften av muffinsen)
200 g färskost
50 g smör
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
Några droppar pressad citron
1 msk fint rivna rödbetor

Smält smöret och låt det svalna. Vispa sedan ihop alla ingredienser utom rödbetorna. Krama ur de rivna rödbetorna och färga glasyren rosa med saften. Bred eller spritsa på muffinsen när de svalnat. Lägg de urkramade rödbetorna på ett hushållspapper och toppa med dem, eller med något annat strössel. Eller låt bli.

Jag bara älskar färgen på smeten.

Ska man tänka miljövänligt när man lagar mat och bakar är både morötter och rödbetor perfekta råvaror den här årstiden. De odlas i Sverige, kan lagras hyfsat energisnålt hela vintern och är dessutom fullproppade med vitaminer och mineraler. Ägg och mjöl köper jag alltid ekologiskt om det finns att tillgå i affären och denna gången hittade jag även ekologiska rödbetor. Jag förstår att alla kanske inte har råd att köpa allt ekologiskt men prova med att byta ut ägg och mjöl och se vilket resultat det ger för bakningen!

Real life - Heminredning och projekt

Då var det dags för Real Life igen, som denna veckan handlar om heminredning och projekt.

Vårt hem är verkligen inte "färdigt". Med all säkerhet kommer det bli så att när alla rummen är omgjorda är det dags att börja om igen. Vårt nästa stora projekt är att ge barnen varsitt rum. Det finns visserligen många fördelar med att dela rum. De känner sig trygga på natten av att ha någon i samma rum och på dagarna leker de väldigt bra tillsammans. Många av leksakerna har de gemensamt, som exempelvis kökshörnan med köksgrejer, dockorna med tillbehör, tågbanan, duplot, klossarna, bondgården och djuren.

Men i nuläget börjar det bli aningen trångt för dem att dela. Dessutom märker vi att de ibland behöver få vara ifred. Även när de har kompisar hemma skulle det vara önskvärt att de hade varsitt rum.

Real Life i barnkammaren:

Sonen ska få rummet ovanför köket och det är inte inrett än. Sist jag skrev om det såg det ut så här. (Klicka på bilden för att läsa inlägget)

Nu har vi (läs: min kära gubbe) hunnit lite längre och det ser i stället ut så här:

Nästa steg är att kontakta en hantverkare.

Sedan till frågorna om intresse för inredning och enhetlig stil i hemmet. För att fatta mig kort skulle jag kunna säga att jag är intresserad av inredning men lägger inte tillräckligt med tid, energi och pengar på det. Jag vill ha det snyggt och enhetligt men är inte villig att betala. Sedan är jag inte direkt för att man ska konsumera hela tiden. En snygg och enhetlig inredning är inget man måste ha för att överleva. Helst skulle jag vilja hitta en massa snygga second hand- eller loppisfynd, som passar in perfekt i den lantliga stil jag eftersträvar. Men i mitt tempo tar det sin lilla tid...

Man kan säga att jag gillar två olika stilar. Den lantliga stilen fick jag upp ögonen för när vi flyttade till landet. Inte chabby chic men kanske med lite drag därifrån. Sedan har jag sedan ännu längre tillbaka gillat en slags orientalisk stil. Sådant man kan köpa exempelvis på Indiska. På senare år har jag dock blivit lite mer försiktig med att handla där. För några år sedan fick de kritik för att inte kontrollera arbetarnas villkor hos leverantörerna i Indien. Eventuellt har de blivit bättre på det nu. Men jag säger återigen: Second hand och loppis är bra!

Min orientaliska stil innebär: Färger, mönster, färgglada mönstrade kuddar, ljuslyktor, pärldraperier... Gärna blandat med 70-tal. Jag vet inte om det egentligen går så bra att kombinera dessa två och ännu mindre de med den lantliga stilen. Därför har jag har begränsat den orientaliska 70-talsstilen till finrummet och tv-rummet.

Slutligen skulle jag vilja säga att det allra viktigaste enligt mig, när det gäller heminredning, är en hög mysfaktor. Har men det behöver det inte vara så petigt med stilar hit och dit.

Vegetarisk lasagne - förbättrad version

I helgen gjorde jag vegetarisk lasagne igen och experimenterade lite. Jag bytte ut hälften av lasagneplattorna mot en skalad zucchini i tunna skivor (skurna med osthyvel och som fått ligga och släppa lite vätska på hushållspapper en stund). Sedan pressade jag i en rejäl vitlöksklyfta i tomatsåsen. Resultatet blev ännu godare än sist. Tyvärr glömde jag ta kort på härligheten så ni får hålla till godo med ett foto från förra omgången.

Dottern var denna gången med och lagade maten och kom i ett ganska tidigt skede fram till att hon inte skulle vilja äta av den. Då kom jag på att vi kunde göra en special-lasagne till henne. Eller kanske canneloni för att vara lite mer korrekt. Vi letade fram prinskorvarna som inte användes och därför lämnades kvar i vår frys efter julfirandet. Sedan rullade vi in korvarna i de överblivna lasagneplattorna och knöt om med steksnöre. Jag oljade en form och skvätte vatten på rullarna innan jag ställde in dem jämte lasagnen, de sista 15 minuterna i ugnen.

Det här är kanske inte en rätt jag egentligen skulle rekommendera men dottern åt med god aptit.

Allt som är kladdigt är ju tydligen farligt...

Hoppas ni får en fin vecka nu!

Real Life - Matlagning

Veckans uppdrag i Real Life hos Yohanna är matlagning.

Detta har jag nog skrivit om tidigare så jag hoppas inte jag tråkar ut er nu. Vi kör ju med ansvarsdagar här hemma, vilket innebär att man på sin ansvarsdag sköter allt som har med hemmet att göra. Så måndagar och torsdagar står jag för kvällsmaten, medan gubben tar hand om tisdagarna och onsdagarna.

Resten av veckan bestämmer vi efter hand och beroende på vem som är mest sugen eller minst osugen på att stå i köket. Garanterat lagar jag oftare mat då eftersom jag är intresserad (läs: Matnörd) och gärna testar nya rätter, till skillnad från gubben som kör på de gamla beprövade. Men lagar han inte maten tar han istället mer ansvar för städning, disk, undanplock och eldande i pannan.

Så här kan det se ut när gubben serverar pannkakor:

...och när en matnörd som jag lagat ugnspannkaka:

Vem har sagt att gamla beprövade maträtter inte går att snitsa till?

Den som lagar maten bestämmer vad det blir. Den andra har ingen rätt att lägga sig i utan får äta och se glad ut. Passar det inte får man diskret peta det som inte gillas åt sidan. Vi talar aldrig om inför barnen ifall vi inte gillar något. De måste få chansen att smaka och avgöra själva vad de tycker om.

Jag skulle vilja säga att situationen är till belåtenhet. Min kära gubbe kan komma in efter att ha lagat bilen eller grejat med något renoveringsprojekt. Jag sitter och slösurfar vid datorn och han frågar om han ska fixa någon mat. I sådana situationer skulle man kunna tycka att jag kunde haft middagen färdig på bordet. Och i några av dem har jag det, några inte. Men jag tror inte det är så synd om honom. Han är nog också ganska tillfreds med situationen här hemma ändå...

Nu önskar jag er en trevlig kväll.

De närmsta dagarna har jag ganska mycket uppbokat men jag lovar att försöka hinna med något inlägg mellan varven. Hörs vi inte före fredag så får jag passa på att önska er en trevlig helg med!

Snabbvisit till kusten

I lördags gjorde vi en snabbvisit till Falkenberg för att fira min pappa som fyllt år. Dottern hade någon gång under veckan missuppfattat det hela och trodde att vi skulle ta med husvagnen och campa. När hon fick veta att så inte var fallet bröt hon ihop. Därför bestämde vi oss för att åka och titta på campingen och se hur den ser ut på vintern. Inte en enda husvagn var det, så då kunde hon förstå att det kanske inte var en så bra idé att campa just nu.

Däremot kunde vi gå ner till stranden och njuta av att vara vid havet en stund. Har jag skrivit tidigare att jag älskar havet? Nästan det enda (förutom mamma, pappa och en och annan vän) som jag saknar med Falkenberg.

Sedan gick vi en promenad och tittade vid kraftverksbron. Det var så mycket vatten så det svämmade över cykelvägarna på vissa ställen. Det dånande ljudet av vattnet som forsade hördes långt innan man kom fram till kraftverket.

Vatten är så mäktigt på något sätt och kan vara så vackert.

Här har vi kraftverksbron. Den har jag cyklat över måååånga gånger i mitt tonårsliv. Vilka minnen det väckte att komma gående och se den där skylten.

Nu ska jag nog gå och ta mig min sista kvällsfika på länge. Jag bakade nämligen en drömrulltårta till pappa som jag glömde ta med mig. Den kan ju inte ligga där alldeles ensam och övergiven i kylen. Annars har jag planerat att bli lite mer återhållsam när det gäller socker framöver. Vi får väl se hur det går med den saken...

Kvällsmacka

En sådan här macka brukar sitta fint efter träningen. Jag vet inte om den innehåller rätt mängd protein och allt vad det är man ska äta när man har tränat. Men jag blir lagom mätt på den och så smakar det gott. Dessutom finns ofta de här ingredienserna hemma.

Rostad macka med gratinerad bönsallad

En skiva gott bröd (gärna grovt eller åtminstone osötat, 

vilket jag fuskade med denna gången)

1/2 - 1 tomat, hackad

1 dl bönor eller kikärtor

En lagom bit fetaost, smulad

Färska eller torkade örtkryddor, t.ex. basilika, oregano, timjan, persilja...

Salt, svartpeppar

Olivolja

Blanda ihop tomat, bönor och ost i en liten ugnsfast form. Smaksätt med örtkryddor, salt och peppar. Skvätt över olivolja och blanda runt, gärna med händerna. Sätt in i ugnen på 225 graders värme, ungefär i 15 minuter. Titta eller känn så att allt är ordentligt varmt.

Rosta mackan och lägg bönsalladen ovanpå. Njut!

När jag var med barn blev jag ofta sugen på detta, så även min kära gubbe vet hur det ska tillagas...

Nu hoppas jag att ni alla får en fin kväll!

ps. Tack till alla som röstade på mig i fototävlingen! Jag är inte säker på ifall jag vann men jag tror jag ligger bra till i alla fall. Oavsett så värmer det att så många röstade! ds.

Uppdatering: JAG VANN!!! Tack igen! :)

Snälla, rösta på mig!

Rösta gärna på mig i fototävlingen hos Barnens hjältar. Inlägget till bilden jag tävlar med finns här. Klicka på bilden eller här för att rösta.

Tack snälla!

Real life - Julgransplundring

Veckans ämne i Real Life är julgransplundring.

Sedan vi flyttade till landet har vi en tradition av att ha lite galna granar. Har man egen skog men ingen julgransodling får man leta upp det bästa av det som finns. Det känns ju lite onödigt att åka in till stan och köpa gran när man bor ute i skogen.

Något år har vi åkt snowracer efter traktorn och ett annat år på traktorkärran i jakten efter gran. I år hade vi tagit ner en del skog och hittade en grantopp som funkade. Som ni ser är vi inte så mycket för att handla nytt pynt...

2008

2009

2010

2011

Julgransplundring har vi haft  två år tidigare och vi planerar att ha en i år med. Anledningen är att få ett tillfälle att äta upp pepparkakshuset. Mest för barnens skull men jag måste erkänna att momentet där hammaren åker fram är ganska kul. Läs om förra årets julgransplundring här.

Vi gör inte så stor grej av det egentligen. Vi fikar lite, krossar pepparkakshuset och så får barnen något litet godis som hänger i strutar i granen. Datumet är inte så noga men någon gång runt tjugonde dag Knut brukar det bli. Sedan åker granen och julpyntet ut. Sakta men säkert. Men de röda gardinerna i köket fick hänga med ända till i höstas någon gång...

Hur städar ni ut julen?

Kan du inte göra den här maten någon mer gång?

Näst efter "Jag älskar dig, mamma!" och liknande, i listan på värmande kommentarer från mina barn, kommer nog de uppriktiga positiva kommentarerna om maten jag lagar. Klart att pappas pannkakor och köpeköttbullar med makaroner blir uppskattade men jag vill ju visa dem att det finns så mycket annat gott att äta också.

Tyvärr blir den nya, spännande och nyttiga maten jag gör sällan uppskattad. "Det smakar inte som på dagis" säger sonen. "Det var inte gott" säger dottern med gaffeln bara halvvägs till munnen. Så när jag för några dagar sedan hörde från sonen "Kan du inte göra den här maten någon mer gång, mamma?", då visste jag att det här var något utöver det vanliga.

Givetvis var båda barnen skeptiska till detta med från början. Men jag visade att man kunde ta en potatisbit och en biffbit på gaffeln och sedan doppa i såsen och stoppa in allt i munnen på en gång. Det gick hem hos sonen medan dottern plockade bitar med händerna och stoppade i munnen direkt. Så snabbt att jag inte lyckades få med det på kort.
 
Receptet hittade jag på Pickipicki men jag ändrade det lite efter mitt skafferis förutsättningar.

Tonfiskbiffar

(9 st små biffar)

2 burkar tonfisk i vatten
2 ägg
1 liten finhackad rödlök
1 finhackad schalottenlök
1-2 pressade vitlöksklyftor
rivet skal och saft från en halv citron
½ - 1 tsk sambal oelek (jag tog knappt en tsk 

och då blev det barnvänligt)
1-2 msk färsk eller fryst persilja

1 tsk gurkmeja

ca 3-4 msk mjöl
salt, svartpeppar

olja och/ eller smör

Häll av vattnet från tonfisken. Rör ner lök, vitlök, citron, sambal oelek, persilja och gurkmeja. Smaka av med salt och svartpeppar. Rör ner äggen och några matskedar mjöl till biffkonsistens. Stek biffarna några minuter på varje sida.

När jag skulle steka biffarna stod det en använd stekpanna på spisen som jag inte kunde komma på vad jag hade stekt i. "Det var nog pannkakor" tänkte jag och sköljde bara ur den lite. Sedan när oljan och smöret blivit varmt och biffarna kommit i tyckte jag att det såg väldigt gult ut. Jag värmde på en ny panna och stekte de sista biffarna i den men de blev inte alls lika gula och fina. Då kom jag på att jag hade stekt quornbitar med en massa gurkmeja i den andra stekpannan. Därav den fina färgen.

Sedan, när jag jämförde biffarna, såg de gula mycket finare ut så jag lade till en tesked gurkmeja till receptet. Det är dessutom väldigt nyttigt, så det skadar nog inte att ta ännu mer.

Till biffarna serverade jag ugnsrostad potatis och morot, lätt kokt broccoli och en sås på gräddfil, en liten klick majonnäs, saften från den andra halvan av citronen, örtsalt och vitpeppar.

Vi är väl inga storätare i vår familj. Trots att barnen åt bra denna måltiden blev det en matlåda över. Den lade jag beslag på och den åts upp för någon dag sedan. Biffarna funkade att värma i mikrovågsugn men var godare när de var nygjorda.

Ha nu en riktigt fin kväll så hörs vi förhoppningsvis imorgon!

Frukostmackor

Ungefär vid sjutiden (och ibland ännu tidigare) på morgonen när det är helg är Bolibompa något som jag uppskattar väldigt mycket. Det ger mig nämligen möjligheten att slumra en stund till och inte behöva gå upp och fixa frukost på stört. Även de dagar då det inte är min tur att ha sovmorgon! Det går ganska bra att sova i tv-soffan och barnen behöver bara ha en vaken förälder jämte sig om det är något läskigt. Och de filmerna som kan va lite läskiga brukar inte börja förrän vid niotiden ungefär.

Men det finns fler saker som är bra med Bolibompa. Tipset på att steka gröt fick vi därifrån. Vi gjorde godis-sushi på sonens barnkalas efter att han sett det på Bolibompa. Det senaste vi provat här hemma är mack-figurer. Ligger det en sådan här på sonens plats när han motvilligt lämnar tv-soffan på morgonen, sätter han sig mer än gärna och äter.

Den första mackan är gjord med hembakade rågsiktskakor. Läpparna är prickig korv, tänderna kikärtor. mustaschen är dill, näsan en gurkbit och ögonen äpple som jag tagit ut med en urkärnare.

Den andra mackan är på köpebröd med julskinka som läppar, cannellinibönor som tänder, persilja som mustasch och ögonbryn, en miniost som näsa och clementinklyftor som ögon.

Som ni förstår kan man variera de här mackorna i oändlighet. Så länge de ser ut som gubbar, eller gummor för den delen, så äts de upp med ett leende. I alla fall av sonen. Dottern föredrar gröt.

Nu hörde jag av sonen att man visst kunde göra banansnögubbar med. Får väl ta och undersöka den saken till eftermiddagsfikat.

Uppdatering: Nu har jag hittat banansnögubbarna. Vi gjorde dem till mellanmål. Gott, roligt och i alla fall ganska nyttigt.

Hoppas ni haft en trevlig helg och får en fin vecka.
En dag till är det lov på fritids, sedan börjar allvaret igen...

Fototävling hos Barnens hjältar

Barnens hjältar har en fototävling som jag tänkte vara med i. Temat är 2012 och här kommer mitt bidrag.

När jag läste om tävlingen hade jag ingen aning om vad jag skulle fota på temat 2012. Men sedan stod jag och diskade ur en glöggflaska från i julas och fick en idé. Den gamla jästa glögglukten från 2011 diskas ur. Flaskan blir ren och fräsch och kan fyllas med nya goda drycker 2012. Maskrossaft, rabarberdricka, syrensaft, flädersaft, lingondricka...? Eller kanske något jag aldrig provat på förut?

Så önskar jag att det kommande året ska bli i alla avseenden - fyllt av gamla godingar, varvat med spännande nykomlingar.

Nu städar vi ut det gamla och fyller på med något nytt och fräscht!

Man kan vinna en valfri vara till ett värde av 199 kr från tvspelsweb.se. Om jag vinner tävlingen skulle jag vilja ha ett Diffuser Filter Ø52 mm eller ett Effektfilter 6x Star Ø52 mm. Jag har lite svårt att bestämma mig...

Vill du också vara med och tävla? Så här gör du för att vara med:

• Ta ett fotografi på temat 2012 (tolkningen är fri) och lägg upp i din blogg. Man måste ha en blogg för att vara med och tävla och bilden måste vara tagen av dig själv.
• Du skall också länka till en specifik produkt på tvspelsweb.se som du skulle vilja ha om du vann.
• Skriv en kommentar i detta inlägget hos Barnens hjältar när du lagt upp ditt bidrag.
• Länka även till samma inlägg hos Barnens hjältar i din blogg så är du med!

Vinnaren utses genom en omröstning på Barnens hjältar. Den 12/1 sammanställs tävlingsbidragen så att man kan rösta på dem fram till och med den 15/1.

Vill du inte vara med och tävla tycker jag du kan kika in hos Barnens hjältar ändå. En mycket intressant blogg som drivs av en intressant kvinna. Bloggen handlar mycket om hennes vardag. Om hennes familj med sex barn och ett bonusbarn (rätta mig om jag  har fel). Om olika saker hon engagerar sig i. Om hur det är att leva med ADHD och autism. Hon har mycket klokt att säga om det mesta och skriver med glimten i ögat. Dessutom bjuder hon på fina bilder.

Sedan får ni ju gärna gå in och rösta på mitt bidrag förstås :)

Ha en fin kväll!

Nyårsmaten 4 - Efterrätten

I år blev det inte tiramisu till efterrätt. Jag hade gärna gjort det men det hade känts lite slösigt när det bara skulle uppskattas av gubben och mig. I stället provade jag att göra cassataglass enligt ett recept från Arla. Jag bytte dock ut jordgubbarna mot hallon eftersom jag tyckte det kändes lite onödigt att köpa dyra jordgubbar från Egypten när det finns frysta ekologiska hallon.

Cassataglass
(4 portioner)
2 äggulor
1/2 dl florsocker
2 dl vispgrädde
1 dl gräddfil
3 msk konc apelsinjuice

150 g hallon
25 g mörk choklad
100 g italienska mandelskorpor eller mandelbiskvier

Rör äggulor och florsocker poröst. Vispa grädden. Rör ner äggsmet, gräddfil och juice. Hacka hallon, choklad och skorpor. Rör ner i smeten. Häll smeten i en rund skål och täck med plastfolie. Frys glassen i minst 4 timmar. Stjälp upp glassen på ett fat och låt stå i rumstemperatur att mjukna ca 30 min.

Så här i efterhand kunde jag lika gärna gjort tiramisu för nu blev det i stället bara jag som uppskattade efterrätten. Den föll varken barnen eller gubben i smaken.Troligtvis var det gräddfilen och den blygsamma mängden socker som ställde till det. Jag märkte också av syrligheten men jag gillade att den inte var lika söt som vanlig glass brukar vara. Kanske hade den blivit något sötare med jordgubbar i stället för hallon. Om det blir någon nästa gång får jag prova det.

Mandelskorporna till glassen bakade jag själv, också efter recept från Arla. Förra året köpte jag biscotti från Gränna Knäcke men jag tycker faktiskt mina hembakade blev bättre. Inte alls lika hårda att bita i.

Biscotti

1/2 dl sötmandel

1/2 dl torkade ekologiska aprikoser

100 g smör

1 dl strösocker

2 ägg

4 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200°. Grovhacka mandel och aprikoser. Skär smöret i tunna skivor. Lägg smör och socker i en skål och rör det poröst. Rör ner ett ägg i taget. Tillsätt mjöl, bakpulver mandel och aprikoser. Arbeta snabbt ihop till en deg. Klicka ut degen till tre längder på en plåt med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen ca 10 min. Skär de varma längderna i ca 3 cm breda bitar. Lägg dem med ena snittytan upp på en plåt med bakplåtspapper. Rosta dem ca 4 min. Vänd andra snittytan upp och rosta ytterliggare ca 4 min. Låt kallna. Förvara torrt i burk. 

Skorporna passade bra i glassen men var goda att äta till kaffet med. Jag rostade jag dem enligt receptet med de blev ändå inte riktigt "skorphårda". Fast hellre lite mjuka än svårtuggade om jag får bestämma. Jag hade med de som blev över till jobbet och bjöd på igår. Att döma av vad jobbarkompisarna sa (och hur mycket/ lite som blev över) så blev de godkända även där.