Gungbrädan

Svårare än så behöver det inte vara.

Nu står granskottsburken i fönstret

I år tar jag det säkra före det osäkra och ställer burken i ett söderfönster direkt.

Recept på granskottssirap som gör sig själv i fönstret

Recept på granskottssirap som kokas

Till alla mammor

Förra året firade vi mors dag med Banoffee pie. Varför inte fortstätta traditionen med kondenserad mjölk även i år och slänga ihop en lite annorlunda cheesecake? Receptet är, liksom förra året, hämtat från Remsans bistro.

Varsågod alla mammor!

Cheesecake med kondenserad mjölk och jordgubbar

(8-10 port.)
200 g digestivekex

75 g smör
200 g naturell färskost (typ Philadelphia)

1 burk kondenserad mjölk (sötad, 397 g)

1 citron, saften
1/2-1 liter färska jordgubbar

Mynta eller citronmeliss

Smula sönder kexen, smält smöret, blanda ihop och tryck ut i en rund form med löstagbar kant. Ställ formen i frysen så länge. Vispa ihop färskost, kondenserad mjölk och citronsaft till en slät smet. Fördela smeten jämnt över kexbotten. Ställ in formen i kylskåp i minst 3 timmar eller i frysen max 2 timmar. Skiva jordgubbarna och toppa med dem före servering. Garnera med mynta eller citronmeliss.

Jag tyckte smeten verkade lite rinnig först men den tjockade till sig efter två timmar i frysen. När jag tittade noga på Remsans bilder såg jag att hon hade tryckt ut kexbotten även upp i kanterna av formen. Det kommer jag nog att göra nästa gång. För det blir en nästa gång, det kan jag lova!

Till min egen mamma har jag inte bakat cheesecake. Jag tror inte du skulle uppskatta det. Speciellt inte med den kondenserade mjölken... Kanske skulle denna tallrik med godsaker falla dig mer i smaken?

Jag älskar dig mamma och är så glad att just du är min mamma!

Slutligen önskar jag alla, oavsett hur ni titulerar er, en riktigt härlig dag!

Jag samlar på guldstunder...

...och nästan hela den här dagen har varit en enda lång guldstund. Jag har varit inne i stan på Jönköpings marknad med barnen. Vädret har varit underbart och barnen har varit glada (nästan hela tiden). Vi har gått runt och tittat på människor, köpt lite kläder, åkt karusell, köpt ballonger, suttit i gräset i parken och ätit godis. Bestämt oss för att stanna lite längre och suttit i parken igen och lyssnat på musik och ätit langos. Massor har vi gjort men hela tiden har vi tagit det lugnt. Den här dagen behövde jag verkligen. Jag tror jag sparar den på en bra plats i hjärnan, så kan jag ta fram den vid behov framöver.

Enda saken jag köpte till mig själv var den här hjärtformade saken. När jag köpte den (för 20 kr) trodde jag det var ett kakfat men när jag kom hem kom jag på att det nog mer skulle vara till prydnad, kanske till blockljus eller något. Jag bestämde mig i alla fall för att det skulle användas till tomater.

Trevlig helg alla!

Det gamla äppelträdet

Kanske borde det beskäras. Kanske borde det beskurits för flera år sedan. Förra året fick vi ett endaste äpple från det här trädet. Undrar hur det blir i år...

Maskrossaft nr III

För tredje året i rad provar jag att göra maskrossaft.

I år ökade jag mängden maskrosblommor för att få en tydligare maskrossmak. Förra årets saft var jättegod men smakade ganska mycket citron.

Tyvärr råkade jag överdosera citronsyran så årets maskrossaft smakar även den ganska mycket citron. God blev den i vilket fall och jag vågar nog rekommendera er att prova det här receptet (som jag hade tänkt att göra innan jag darrade lite väl mycket på handen när citronsyran skulle i).

Maskrossaft

5 dl maskrosblommor (bara det gula)

1 liten kravmärkt citron, väl sköljd och i tunna skivor

15 g citronsyra

500 g socker

5 dl kokande vatten

1,5 rågat kryddmått natriumbensoat

Varva blommor och citron i en stor bunke. Slå över vattnet och de andra ingredienserna. Rör om. Täck över och låt stå i kylen 5-7 dagar. Rör om varje dag. Sila sedan saften och häll i rena torra flaskor.

Det här är en ganska liten sats med saft. Räcker till att nästan fylla två flaskor. Dubbla den gärna om du orkar plocka så mycket blommor. Jag tröttnade efter ett tag och tyckte det kunde räcka med en halvliter. Det som är bra med maskrosor är att det ofta finns gott om dem och att de återkommer hela sommaren. Tar saften slut är det bara att plocka nya.

Vill du prova att göra något annat på blommorna så rekommenderar jag att göra Maskrossirap. Jag gjorde ett helt gäng med burkar förra året. Några har jag gett bort, några har tagit slut och en har jag  kvar som fortfarande är okej och går att använda.

Nu har våren kommit på riktigt här i Småland. Hoppas det fina vädret håller i sig till helgen.

Real Life - Eurovision Song Contest

Ämnet i veckans Real Life hos Yohanna är något jag egentligen helst av allt undviker. Tyvärr lyckas det inte så bra eftersom jag jobbar med barn i den åldern då de flesta uppskattar sådana där spektakel. Dessutom har jag två egna barn som glatt trallar på Eric Saade och Sean Banan dagarna i ända.

Annat var det när jag var i  6-7-årsåldern. Då skulle det tittas och bedömas och skrivas poäng. Hela familjen samlades för att titta på den svenska melodifestivalen och sedan på Eurovision Song Contest. Jag klippte ut bilder från tidningar på artisterna och gjorde egna omröstningsformulär. Den första låt jag minns att jag gillade var Danmarks bidrag från 1985. Jag skrev faktiskt in till ett radioprogram och önskade den låten. Jag hade ritat personerna som sjöng på en teckning och så kom min önskan med i programmet.



Den andra låten jag minns att jag gillade var det ingen annan i min familj som tyckte var bra. Den gick visserligen inte vidare till ESC men det är den enda låten jag minns från det året. Eldorado hette låten och gruppen hette Sound of Music. Om jag inte minns fel så hade Bert Karlsson ett finger med i spelet också.



Efter det bleknade mitt intresse för de här tillställningarna mer och mer. Jag började intressera mig för annan musik som tydligen inte platsade i de här sammanhangen.

På senare år tycker jag ändå det har funnits en del ljusglimtar. Jag tänker på Hard rock hallelujah med Lordi 2006, Heaven or hell med Crucified Barbara 2010 och Mystery med Dead by april 2012. Kanske har fler rockband eller rockartister deltagit som jag missat. Jag har ju som sagt inte direkt ansträngt mig för att titta på spektaklet de senaste åren.

Ska ni titta på lördag?

Rabarbermarmelad och lite annat gott

För några dagar sedan skrev jag om att plocka rabarber. Tyvärr hade våra rabarber inte alls kommit så långt men hos grannen hade de växt desto mer. Lyckligtvis är grannarna både trevliga och givmilda, så jag fick med mig en hel påse hem i fredags. Sedan har den legat i kylen och bara väntat på att få bli världens kanske godaste marmelad.

Förra året gjorde jag en liten sats rabarbermarmelad men i år provade jag att göra lite mer. Jag hade inget syltsocker hemma, så jag tillsatte citronsyra till sockret. Ändå hade jag problem med att få marmeladen att tjockna. Till slut tillsatte jag några matskedar gelésocker och då blev den lite fastare.

Rabarbermarmelad

(ca 5-6 små burkar)

1 kg rabarber
1 tumstor bit färsk ingefära
1 vaniljstång
Saft från 1 citron
  2-3 msk vatten
500 g socker + 2 tsk citronsyra

eller: 500 g syltsocker

Ansa och skär rabarbern i små bitar, skala och strimla ingefäran, skär en skåra i vaniljstången så att den öppnas och dela den sedan mindre bitar. Lägg i en gryta, koka upp tillsammans med citron och vatten. Låt koka i 15 min under lock på svag värme. Häll på sockret och eventuellt citronsyra. Koka ihop marmeladen. Plocka ur vaniljstången eller ha kvar den som dekoration. Häll upp på rena torra glasburkar. Diska burkarna och torka dem i ugnen (100 grader).

 

 

Marmeladen är god att ha på knäckebröd, kex och smörgås men passar också bra som tillbehör till mat, speciellt till grillat. Den här gången var rabarbern inte så röd men jag tog ändå inte i någon karamellfärg, som jag gjorde andra omgången förra året. Färgen blev fin ändå tycker jag.

 

När sedan marmeladen var upphälld, var det dags att sätta igång att baka vaniljscones och efter det chokladmuffins med bitar av vit och mörk choklad i. Receptet på chokladmuffinsen finns i det här inlägget men jag bytte ut hallonen mot vit choklad och skippade glasyren. Hade jag haft mer tid hade jag tagit med det också.

 

 

Vi skulle nämligen iväg och hälsa på en tre veckor gammal bebis och jag hade lovat att ta med fika. Att jag hade glömt skriva något fint kort och "bara" hunnit köpa ett gosedjur till bebisen tänkte jag inte på. När Kaminkvinnan väl kommit igång är det bara ätbara presenter som existerar.

De muffins som inte togs med till bebisfikat hamnade i frysen. Förhoppningsvis ska jag ändå kunna hålla mig borta från dem. Jag har nämligen sedan två veckor tillbaka slutat äta sötsaker. En muffins och lite smet slank ner idag och en kula glass fick jag i fredags. Annars har jag lyckats riktigt bra. Sötsuget är inte alls lika påfrestande längre. Vi får väl se hur det går framöver. Jag mår så mycket bättre när jag slipper det där eviga suget efter socker dagarna i ända.

Avslutningsvis sammanfattar jag långhelgen som nu snart är slut med ett ord: Härlig. Precis vad jag behövde för att orka en ny vecka på jobbet.

Gripenbergsrallyt

Det var förra året när grannen, jag och våra barn tittade på våra gubbar som körde Gripenbergsrallyt, som vi bestämde oss för att vi skulle köra själva nästa år. Inom en snar framtid efter det beslutet hade gubben letat upp en gammal moped på blocket åt mig. Undrar om han trodde att jag skulle dra mig ur annars?

Jag är uppvuxen i stan och de mopedburna eleverna på vår högstadieskola (med ca 450 elever), kunde man räkna på en hand om jag inte minns fel. En gång testade jag kusinens moped men mer blev det inte. Inte för att det var tråkigt, utan mer för att behovet inte fanns. Jag hade cykelavstånd till alla platser inom stan och skulle jag någonstans utanför stan var det buss eller tåg som gällde.

Nu däremot, är jag lantis och skäms inte över min moped (möjligtvis över avgaserna den släpper ut men det är en annan sak). Vi blev fyra personer som lastade våra mopeder/ rosthögar på en kärra och gav oss av i morse: Gubben, svågern, grannen och jag.

Gubben och svågern. Foto: MH

Grannen och jag. Foto: AH

Alla fyra mopeder tog sig runt utan problem. Ett bensinstopp, en tappad bensindunk och en fluga i örat bara. Men det är väl smällar man får ta. I vilket fall var det jättekul! 5-6 mil på moped har jag avverkat idag. Det trodde jag nog aldrig skulle hända för några år sedan.

Med mig hem fick jag två rosiga kinder och en mössa som jag vann på lotten jag fick när jag anmälde mig. Inte så dum till nästa vinter eller vad säger ni?

Ha nu en härlig lördagskväll alla!

Minnen från min barndom

Det finns några rätter jag minns att min mamma gjorde när jag var liten som jag tyckte om extra mycket. När jag tänker efter är det kanske inte just de rätter man tänker sig att barn frågar efter. Inte  nu för tiden i alla fall. Vilka barn idag frågar efter sjömansbiff och potatissoppa liksom?

Eller vem frågar efter det jag blev sugen på när jag såg ett svenskt blomkkålshuvud i affären för några dagar sedan: Potatis, blomkål och ostsås? Mina barn gör det inte. Men när jag gjorde just den här maten igår så åt de i alla fall utan allt för mycket gnäll. "Kolla, det finns bamseblomkålsbitar!" utbrast sonen när han såg de stora blomkålsbuketterna i kastrullen.

Nästan hur enkelt som helst är det att göra. Inte särskilt svårt för plånboken att klara av heller. Skala och koka potatisen i lättsaltat vatten. Dela blomkålen i buketter och skölj. Låt buketterna koka med potatisen från början om du vill ha dem mjuka. Tillsätt annars efter 5-10 minuter för lite tuggmotstånd.

Ostsåsen gjorde jag på solhavre, mest för att jag hade ett öppnat paket i kylen som behövdes användas upp. Något mörkare än ostsås gjord på mjölk blev den men smaken var god och så blev den laktosfri på köpet.

Ostsås på solhavre

2 msk olja
2 msk mjöl
6 dl solhavre
Salt
Vitpeppar
Malen muskotnöt
Några skivor hårdost

Värm oljan i en kastrull. Rör i mjölet. Tillsätt solhavre under omrörning. Låt koka upp och sjud i minst tre minuter. Smaka av med salt, vitpeppar och muskot. Rör ner ostskivorna och låt dem smälta ner i såsen under omrörning utan att den kokar upp igen.

Har du ingen havremjölk hemma kan du göra egen. Recept på det finns hos Pickipicki.

Var bara lite försiktig när du mixar den så det inte blir som när jag försökte...

 

Jag passade också på att prova Tärningar á la bacon till, från Hälsans kök. De fick absolut godkänt men kanske inte full pott av mig. Barnen gillade dem och gubben åt också utan att klaga. Kanske ska man inte tänka sig bacon när man äter dem för då är risken stor att man blir besviken. Krispigheten som jag gillar/ gillade med bacon fanns liksom inte där. Annars tycker jag de fått till röksmaken bra och bitarna gav en god sälta till maten, precis som bacon brukar göra.

Nu tänkte jag gå ut en sväng och njuta av det fina vädret. Kanske plocka lite rabarber och fundera ut något smaskigt att göra med den.

Ha en riktigt trevlig helg allihop!

Real Life - Fåfänga

Nu är det dags för Real Life hos Yohanna igen. Den här gången handlar det om fåfänga.

Egentligen tycker jag inte det spelar någon roll över huvud taget hur man ser ut. Vi har fått en kropp med ett visst utseende och det är den vi har att dras med. Med all respekt för de som opererar sig och mår bra av det, så är det verkligen inget för mig.

Ja, jag erkänner motvilligt att jag gick på den där Model Lab-grejen...

Sedan kan vi ju ta hand om våra kroppar på olika sätt. Det finns så att säga bra vanor och dåliga vanor som påverkar vårt utseende. Exempelvis olika slags mat och i vilken mängd, hur mycket vi rör på oss, hur vi sköter vår hygien, om vi stressar och hur vi mår i allmänhet påverkar nog mer än vi tror. En del faktorer kan vi styra själva över, andra inte.

Jag vet bara att de perioderna då jag äter nyttig (och god givetvis) mat på regelbundna tider, tränar regelbundet och mår bra i allmänhet, är också de perioder då jag känner mig som snyggast. Hyn blir finare av bra mat, de där extra centimeterna runt midjan försvinner, hållningen blir rakare, någon enstaka muskel kanske skymtar bakom underhudsfettet... och själva friskheten "lyser" på något sätt igenom. Lite som när man är kär. Har ni tänkt på att det nästan strålar om personer som är kära?

En "må bra-bild" på mig. Gissa vem jag tittar på?

Personligen är jag ganska nöjd med hur jag ser ut. Det är efter barnen som jag kanske hade velat att en del ställen hade stramat upp sig lite bättre. Samtidigt är den där slappa huden och bristningarna på magen bevis på att jag varit med om att bära två barn i min kropp. Aldrig skulle jag vilja vara utan den upplevelsen. Någonstans har jag hört ordet "graviditetstatueringar". Jag tycker det är en bra benämning på de där skavankerna.

Några av mina "graviditetstatueringar"

De enda gångerna jag blir avundsjuk är när jag ser en nybliven mamma (eller en mamma vem som helst) med platt mage. Våra kroppar hämtar sig olika, jag vet det. Och jag var inte särskilt snabb med att ta tag i min kropps återhämtning efter barnafödandet, JAG VET DET! Men när jag ser den där platta magen och vet att det legat en bebis där inne. DÅ sticker det lite i min fåfänga.

Samtidigt som jag tycker det är så otroligt charmigt att vi ser så olika ut. Alla borde få se ut precis som de gör utan att behöva känna att de borde vara annorlunda på något sätt.

Vilket leder min tankebana in på temat rakning. Kanske ska jag låta bli att gå in djupare på det, för då blir detta ett långt inlägg. Men hallå! Låt folk få göra som de vill!!!

Nej...

...jag är inte nöjd med årets prestation på Vår-Ruset.

Men så är det ganska svårt att springa förbi en vägg av gående människor och väldigt långsamt joggande människor. En vägg som aldrig tycktes ta slut... Jag minns att jag sicksackade förbi folk med barnvagnar, stora Ikea-kassar och paraplyer förra året. Men då gick det i alla fall att ta sig fram.

Annars tycker jag det gick bra. Jag tog inte ut mig om man säger så. Och mot slutet lättade det upp lite så jag kunde "spurta". Tyvärr räckte det inte till att slå förra årets tid. En minut längre tog det. Men jag tar inte åt mig utan skyller allt på "väggen".

Tur att sällskapet var trevligt och att picknickpåsens innehåll smakade bra. Kanske är det just det som är själva grejen med det här. Vill man springa "fort" finns det väl andra lopp att vara med i.

Nu ska jag ta en dusch!

Söndagsutflykt

Idag var det den årliga fågelskådningsdagen i byn.

Då ger sig de som vill ut på en promenad genom kulturreservatet Åsens by, till en naturstation där man kan titta på fåglar.

Idag var vädret perfekt både för att promenera och att fotografera. Något vidare fågelskådningsväder var det tydligen inte.

Några fåglar lyckades vi i alla fall höra.

En del tittade på fåglar i kikare.

Jag däremot, var mest med för promenaden, sällskapet...

...och så fikastunden såklart.

 

Nu hoppas jag ni alla får en trevlig vecka!

Imorgon ska jag in till stan och vara med i Vårruset. Jag tänkte försöka slå tiden jag hade förra året. Tror ni jag lyckas med det?

Än finns det hopp

Efter några regniga dagar tittade solen fram igen.

Finns det något härligare än att plocka fram studsmattan efter vinterförvaringen och bara hoppa?
Förmodligen finns det väl något som toppar det. Men just i det ögonblicket. I de första hoppen. Då känns det inte så.

Ha en fin lördagskväll!

En regnig dag som denna...

...drömmer jag mig tillbaks till en av förra veckans vackra solnedgångar.

Snart är det fredag kära vänner!

Currykryddad spagettilåda

Här kommer en rätt för dig som har rester i kylen. I alla fall om du har quorn, pasta, äpple och mjölk. Fast det går lika bra med kyckling/ annat kött (om du nu äter kött) eller något annat vegetariskt alternativ, bulgur, ris eller liknande, ananas, andra frukter, grönsaker eller svamp, grädde/ sojamjölk och så vidare. Bara fantasin sätter gränser. Själva grejen är att vi tar till vara på det som finns hemma innan det blir för gammalt och måste slängas.

Currykryddad spagettilåda med quorn och äpple

(4-6 portioner)

4 portioner kokt spagetti eller annan pasta (ca 400 g okokt)

6-8 quornfiléer (ca 300 g)

1 tsk gurkmeja

1 tsk chilipeppar

1 tsk röd curry

ca 2 msk smör och/ eller rapsolja

Currysås

1 msk smör och/ eller rapsolja

1 msk gurkmeja

1 tsk röd curry

2 msk vetemjöl

3 dl mjölk

1-2 tsk honung

Salt

1-2 äpplen

ca 1 dl riven ost

Om qournfiléerna redan är tillagade, strimla dem och lägg dem i en smord ugnsfast form. Annars låter du kryddorna fräsa en stund i fettet för att sedan steka filéerna några minuter på varje sida, tills de är genomvarma. 

Lägg den kokta pastan ovanpå quornfiléerna.

Fräs kryddorna till såsen i matfettet i en kastrull. Tillsätt mjölet och rör om. Tillsätt mjölken under omrörning. Låt koka upp och sjud i minst tre minuter. Smaka av med honung, salt och eventuellt chilipeppar eller mer curry.

Häll såsen över pastan.

Kärna ur äpplena och skiva dem tunt. Lägg skivorna ovanpå pastan och strö riven ost över.

Gratinera i 225 grader varm ugn i ca 20 minuter eller tills allt är genomvarmt och osten har fått fin färg.

Varken sonen eller dottern ville smaka på den här rätten men efter lite övertalning gjorde de det ändå. "Nu behöver du inte äta mer. Nu har du smakat." sa jag till dottern. "Men jag vill ju äta mer!" svarade hon då. Även sonen åt mer än den första smakbit han tog. De allra kladdigaste spagettistråna och älgmakaronerna lämnades kvar på tallrikarna dock. Kladdig mat kan ju vara farlig...

Recept på pizzasalladen jag serverade till hittar du här. Jag tröttnar nog aldrig på pizzasallad. Enkelt att göra, gott och nyttigt och schysst vitkål går att få tag på hela året om :)

Ha en fin kväll!

Jag har satt min första potatis!

Nu i helgen gjorde vi slag i saken och satte lite potatis. Förhoppningen är att kunna ta upp egen färskpotatis till midsommar.

Här kommer lite foton från potatislandet:

Den lilla åkerlyckan måste harvas först.

Sedan var det dags för potatiskuparen.

Potatiskuparen behövde lite extra tyngd. Först provade vi med betongplattor men det räckte inte riktigt, så till slut fick jag ställa mig på den också. Då gav det minsann resultat! Kanske ska jag tacka mina dåliga matvanor den senaste tiden för det...

Sedan låg den där i jorden. Potatisen. Vi kupade såklart också men det fick jag inget foto på.

Nu får tiden utvisa om det blir bra eller dåligt.

Sedan hoppas jag veckan som ligger framför blir bra!

Typ som en Slash-hatt

När jag jobbar gör jag inte så stora utsvävningar när det gäller klädval. Oftast blir det jeans och t-shirt. På sin höjd jeanskjol och t-shirt. Är det lite svalt blir det en luvtröja, fleecetröja eller kanske en skjorta till också. Hemma är det mysbrallor och t-shirt som gäller.

Därför tycker jag det är kul att lägga ner en aning mer tid på att välja kläder till lite festligare tillfällen. Till exempel när det är konsert. Ofta har jag en lite lagom diffus bild i huvudet av hur jag vill se ut. Om jag sedan har sådana kläder i min garderob är en helt annan sak.

Men har jag inte de rätta grejerna hemma är det inte helt omöjligt att jag pysslar ihop något nytt av det jag hittar. Om tiden finns vill säga.

När vi skulle på konsert på Valborg i år ville jag ha hatt. Typ som en Slash-hatt. Jag läste för ett tag sedan boken om Slash. I den skriver han att han helt enkelt snodde en hatt och ett skärp och satte skärpet runt hatten en gång. Efter det har han nog inte gjort många spelningar utan hatt.

Jag i bilen på väg till Falkenberg (Valborg 2012)

Nu har jag inte snott varken hatt eller skärp men jag hade turligt nog båda dessa detaljer hemma. Hatt köpt på second hand i Göteborg och skärp köpt på second hand i Malmö. Skärpet har länge varit för litet för min midja och hatten har jag inte använt på flera år (med undantag för melodifestivalspelningen på fritids).

Så här gjorde jag min Slash-hatt:

Skärpet var för stort för hatten, så jag fick klippa av det. Jag gjorde fler hål i skärpet och stack in en av ändarna från fel håll och hakade fast den i bältesspännet, som ni ser på bilden.

Sedan stack jag in andra änden från rätt håll och hakade fast den utanpå den första.

Sist pillade jag in stumpen så den gömdes under hällan på skärpet.

Jag vet att det numera finns hattar med olika små nitbälten till att köpa. Men ingen i hela världen har en likadan hatt som jag!

Att jag sedan fick en del beröm för hatten under kvällen gjorde mig inte mindre nöjd med min nypysslade Slash-inspirerade hatt.


Nu tänkte jag faktiskt inte göra något mer (vettigt) idag. Det har varit några intensiva veckor och sånt tar ut sin rätt på orken. Sedan verkar det som att intensiteten inte direkt avtar den närmsta månaden. Bäst att ta varje tillfälle i akt att vila...

Hoppas ni kan göra det samma!

Trevlig kväll på er!