Real Life - Mobiltelefon

Real life hos Yohanna i Las Palmas handlar den här veckan om mobiltelefoner. Förbered er på en resa i tiden...

Mitt första möte med mobiltelefoner var biltelefonen. Jag trodde i alla fall att det hette så eftersom den satt i min kompis föräldrars bil. Detta var någon gång i slutet av 80-talet. När vi blev hämtade av hennes pappa från scouterna brukade han ringa hem och tala om att vi var på väg. Det kändes helt överflödigt tyckte jag men om man tänker på hur det ser ut idag så är det kanske inte längre ett ovanligt scenario.

När jag gick på gymnasiet skaffade min mamma en Philips fizz (Hittade en bild på den här). På den tiden var det en ganska liten mobiltelefon. Den var svart och man kunde dra ut en lång, ganska så ömtålig antenn ifrån den. Jag kände mig väldigt viktig när jag fick låna med mig den emellanåt om jag var iväg någonstans. Annars var det ju telefonkort i telefonkiosker som gällde.

Mina första egna mobiltelefon fick jag ärva av min dåvarande pojkvän. Då var jag uppskattningsvis 22 år. Telefonen var en Ericsson. Kommer inte ihåg vad den hette men hittade en bild på den här. En riktig tegelsten var det i alla fall och den höll för nästan vad som helst.

Jag har bara köpt tre egna mobiler. Första var en Nokia 3210 (Hittade lite om den här). På den kunde man spela snake om jag inte minns fel. Sedan har det blivit två Samsung på raken. Den jag har nu köpte jag när dottern var i magen, vilket är ungefär fyra och ett halvt år sedan.

Folk frågar mig om jag inte ska skaffa en smartphone snart och då svarar jag alltid att jag ska ha min nuvarande tills den går sönder. Jag gillar den och den fungerar att ringa och skicka meddelanden med. Visserligen går det inte att ta emot mms längre eftersom allas bilder är alldeles för stora nu för tiden. Men lite kul var det faktiskt när en kille från gymnasiet hade praktik hos mig för ett tag sedan och utbrast "Åh, en sån där hade jag när jag gick i sjuan!" när han såg min mobil. Snart är jag ensam om att ha en sådan här gammal telefon med knappar som man kan trycka på.

Förresten, när skulle jag ha tid med att hålla på med en smartphone egentligen? På jobbet funkar det inte och hemma skulle jag nog helst vara utan alla störande ljud som pockar på uppmärksamheten. Dessutom finns ju datorn om jag vill hålla mig uppdaterad på facebook och liknande. Min nuvarande mobil ligger oftast på en hylla i köket eller i jackfickan och det är säkrare att få tag på mig via facebook än på mobilen.

Frågar ni mig så tycker jag det är en aning överdrivet med alla som ska fota allt och lägga upp på instagram och allt vad det heter. Och hur kul är en fest där folk tar kort på varandra när de gör olika konstiga miner eller möjligtvis tar kort på maten/ drycken. Eller så sitter de bara med huvudena böjda över sina telefoner? Inte alls om ni frågar mig.

Tanten i mig har talat. Ha det gott!

Kokboksutmaningen - Hälsomat

För mig är hälsomat något som är lagat från grunden med naturliga ingredienser. Helst bara ekologiska varor och som en bonus får de gärna vara närproducerade och rättvisemärkta också. Ytterligare en bonus är ifall maten är utan kött. Jag är ju bara "låtsasvegetarian" eftersom jag äter fisk men en vällagad vegetarisk måltid är som lyxig hälsomat för mig.

Receptet jag valde till hälsotemat i kokboksutmaningen den här månaden kommer ifrån Paulúns GI-mat, skriven av Fredrik och Karoliina Paulún och utgiven av Fitnessförlaget.

Det är ganska mycket kötträtter i den boken men även ett och annat vegetariskt guldkorn. I det här receptet bytte jag ut färsk koriander mot fryst bladpersilja, ökade mängden mjöl lite och lade till en klick smör i stekningen.

(Höst-)vinterbiffar med tsatsiki

(ca 10 st)

4 morötter

1 burk kikärter (à 400 g)

1 rödlök

2 vitlöksklyftor

1 dl fryst bladpersilja

3-5 msk vetemjöl

2 ägg

1 msk färskpressad lime

2 tsk mineralsalt

1/2 tsk svartpeppar

Smör och rapsolja till stekning

Skölj kikärterna och låt rinna av väl. Skala morötterna och riv dem grovt. Ställ åt sidan. Blanda ihop allt utom morötterna i en matberedare eller mixa med mixerstav. Ta så mycket mjöl att det känns som en inte allt för rinnig smet. Rör i morötterna. Klicka med matsked ut biffar i stekpannan, platta till försiktigt och forma dem lite i stekpannan med skeden. Stek på medelvärme i några minuter per sida.

I kokboken föreslås tsatsiki på gurka och mager matlagningsyoghurt, samt fullkornspasta eller parboiled ris till servering. Jag gjorde i stället en morotstsatsiki eftersom det passar bättre till årstiden och kokade bulgur (i grönsaksbuljong) eftersom jag gillar det bättre.

Morotstsatsiki

Rör ihop två grovt rivna morötter med ca 2 dl turkyoghurt, 1-2 pressade vitlöksklyftor, finhackad persilja, några droppar pressad lime och olivolja, Smaka av med salt och nymalen vitpeppar.

Inget av barnen trodde att de skulle gilla biffarna. När sonen smakade sa han: "Det här var ju faktiskt jättegott!" men det glada tillropet vägdes kanske upp av att dottern spottade ut den mikroskopiska smakbiten hon fick så fort den kommit in i munnen. Jag tyckte de var goda och gubben tyckte de var helt okej. Kanske att jag skulle krydda dem lite extra nästa gång bara...

Ha nu en riktigt bra vecka! Det tänkte i alla fall jag försöka mig på.

Ommöblering i källaren

Så här såg det ut när jag gick ner i källaren för ett par dag sedan.

Utöver det uppenbara finns det många anledningar att älska min kära gubbe. Det är kallt i lagården så här års...

Trevlig helg på er!

Real Life - Klädvårdshörnan

Denna veckans Real Life hos Yohanna i Las Palmas trodde jag inte jag kunde få ihop någon text om men som vanligt blev resultatet ett maratonlångt inlägg ändå.

Det enda jag stryker är gardiner och dukar. En gång strök jag en skjorta åt min före detta pojkvän. Då strök han om den. Strykning är inte riktigt min grej helt enkelt. Fast en strykbräda har vi, för ytterligare en grej som jag stryker är textiler som jag gjort tygtryck på. Annars används den mest som ett ställe att lägga färdigvikt tvätt på. Här kommer två tryck som jag gjort på tröjor till min älskade gubbe. Första citatet har jag hittat på själv och det andra kommer från en tv-serie vi alltid tittade på förr. Kan ni gissa vilken?

Jag lagar kläder ibland men ofta hinner min svärmor före. Även gubben kan laga kläder och gör det emellanåt. Ändå säger de på förskolan ifall exempelvis dotterns byxor gått sönder: "Det kan säkert farmor laga åt dig." De har med andra ord förstått hur det brukar gå till här.

När jag var yngre ändrade jag en hel del kläder så de passade min stil bättre. Jag förstorade, förminskade, lagade eller bara lade till en lite egen touch på dem. Då var det inte så lätt att få tag i ovanliga kläder, ännu svårare om man inte hade så gott om pengar. Redan då var jag en flitig loppis-besökare. Nu finns inte alltid orken och tiden där, samtidigt som plånboken inte är riktigt lika tunn längre. Men jag gillar second hand-rundor och ovanliga kläder lika mycket nu som då.

Den här kjolen sydde jag för över tio år sedan men använder den ibland än.

De här byxorna blev för små och fick lite extra tyg i sidorna

Många kläder har batikfärgats i tvättmaskinen

Medan strykbrädan står i källaren finns det ett litet krypin på andra våning som från början var tänkt att bli ett rum för kreativa aktiviteter med textil. Jag började hänga upp provtryck på väggen, stuvade in mina textilfärger, olika tyger och symaskinen. Sedan fick dottern sova där när hon flyttades ut från vårt sovrum. Nu har hon inte sovit där på länge men det har inte blivit så mycket med kreativiteten där ändå. 

Real Life på hög nivå i syrummet

Fast jag har faktiskt sytt en lejondräkt till sonen, en lejonmantel till dottern, koger till deras leksakspilar och en spökdräkt där inne. Ja och så sänghimlen till dotterns säng med. Just det, kuddfodralen och gympapåsarna... Lite hade jag visst gjort ändå. Kanske blir det mer framöver. Allt har ju sin tid, sägs det.

Beskrivning sänghimmel

Beskrivning gympapåse

Beskrivning kuddfodral

Men för tillfället tar jobbet upp en stor del av min energi och det som blir över sparar jag till gos med familjen.

Ha det gott!

Skrädmjölsdrömmar

Jag kom på att jag glömde tala om vad det var för kakor överst i kakfatet med kakorna till pappas födelsedag. Svaret finns i rubriken. Receptet kommer från mjölpåsen.

Skrädmjölsdrömmar

(ca 30 st)

160 g smör

2 dl socker

3 dl skrädmjöl

2 dl vetemjöl

1 1/2 - 2 tsk hjorthornssalt

2 tsk vaniljsocker

Blanda alla ingredienserna på bakbordet. Rulla till drömmar. Grädda i ugn 160 grader i ca 30 minuter.

Skrädmjölsdrömmarna blev lite smuliga men väldigt goda. Lite som ett mellanting mellan havrekakor och vaniljdrömmar, fast godare.

Fredagsmys med cake pops

Ofta får jag idéer när jag egentligen inte har tid att genomföra dem. Det är de här idéerna som har legat och grott en längre tid och sedan bara poppar upp. Som när vi lite spontant bjöd hem en granne och hennes barn efter lite pulkaåkning för ett tag sedan. Jag kollade frysen för att se om vi hade något att bjuda på och hittade en burk märkt med "morotskakskanter" (Efter samma recept som här).

Då poppade idén om cake pops upp. Den har jag funderat på i några års tid, ända sedan jag såg cake pops för första gången på en blogg, men har aldrig provat att göra det själv. Jag gjorde en snabb sökning på nätet och hittade bloggen sockerrus som hade en hel massa tips och idéer i ämnet.

Snabbt som bara den smulade jag ihop morotskakskanterna, blandade med lite vaniljyoghurt (turkyoghurt + florsocker + vaniljsocker) så det blev en tjock smet, rullade bollar och la in på tallrik i frysen. Sedan smältes chokladen och då kom fikagästerna. Tur att jag inte har några problem med att vara spontan. Det slutade med att jag doppade bollarna i choklad vid bordet, rullade i strössel och pärlsocker och serverade direkt. Vi provade även med banan. Det blev också gott men det hade inte skadat om bananen legat en stund i frysen den med.

Som jag förstått det går det att blanda kaksmulorna med i stort sett vad som helst som smakar gott och är kladdigt. Hade det varit kompletta morotsbrownies hade det säkert räckt med frostingen som var på kakorna. Jag använde både grillpinnar och tandpetare och lät chokladen stelna på tallriken. Men de blir nog finare om de får stelna åt andra hållet, ståendes i något ställ.

Dessa två var de enda som blev över. Detta kommer jag definitivt att göra fler gånger. Kanske redan i kväll!

Ha en trevlig helg!

Real Llife - Julen 2012

Real Life hos Yohanna i Las Palmas har julspecial och jag tar tillfället i akt att reflektera lite över denna högtid.

I det här huset börjar julen så smått plockas fram helgen då det är första advent. Sedan fylls det på allteftersom. Läs mer om vår julpyntning här. Sedan får det vara jul fram tills någon gång runt tjugonde dag knut.

Då ser vi till att få sällskap av några vänner med barn och så klär vi av granen, plockar ner allt pynt och slår sönder pepparkakshusen.

Julgransplundring, januari 2012

Speciellt med julen 2012 var att vi bodde på hotell. På det sättet fick syster och svåger med familj en lugn julaftonsmorgon och kväll. Vi alla fick sova ordentligt hela natten och vi slapp frukostkaoset på juldagen. Det var dessutom väldigt mysigt och barnen var alldeles lyckliga över att få sova i våningssäng.

Dagen före julafton 2012

Det jag har med mig ifrån när jag var liten är att julafton ska vara en lugn och skön dag då man umgås med familjen. Redan då fick jag lära mig att en massa julklappar inte är allt, utan julens budskap och gemenskapen är viktigare. Detta kan visserligen också ställa till med problem. Om inte alla är sams, om någon inte mår bra, om det är svårt att komma överens om vart någonstans och med vem julen ska firas. Ändå har jag mestadels fina minnen ifrån barndomsjularna och jag har alltid fått fler julklappar än jag trodde jag skulle få.

Juldukning 2011

Absolut bästa stunden på dagen är under Kalle Anka. Då brukade jag hjälpa mormor att plocka fram glöggen och sedan satt vi och drack glögg och åt julgodis i lugn och ro medan de andra satt framför tv:n. Denna tradition har jag hållit fast vid. Alltid finns det någon som vill sitta och prata lite eller slumra till en stund i stället för att titta på tecknat. Kanske får jag själv vara en mormor någon gång i framtiden, som plockar fram glögg tillsammans med ett barnbarn.

Egentligen har jag inga måsten till jul. I år bockades att-göra-listan av med ett ganska stort antal "kommer inte att göras, i alla fall inte före jul". Det enda som känns riktigt viktigt är att ha fixat julklappar till barnen. När det gäller maten kan jag nog äta vad som, så länge det smakar gott. Sen tycker jag ju att mat är kul och därför gör jag en ganska stor del av julmaten men bara om jag orkar, vill och har tid med det.

Julsillen 2011

Jag tycker det är ungefär lika roligt att ge julklappar som att få. Det jag har märkt sedan jag fick barn är att fokus ligger på dem och på vad de får. Visst blir jag också glad när någon tänkt ut något riktigt passande till mig men barnens lysande ögon när de får vad de önskat sig är obetalbara.

Så var förhoppningsvis det sista ordet sagt om julen för den här gången. Nu har jag börjat längta efter våren och sommaren!

Ännu mera nyårsmat

Nyårsmiddagen blev minst sagt utdragen i år. En av rätterna jag tänkte tillagat på nyårsafton var zucchinifritters. Jag gjorde det förra nyårsafton med men i år hittade jag ett recept som verkade enklare och faktiskt godare. Enligt receptkällan ska det här vara äkta italienska zucchinifritters, eller i alla fall "old fashioned".

Nu gjorde jag ju inte dessa på nyårsafton så det har legat 4 st zucchini i kylen och bara väntat på att bli använda. Två stycken gick åt när svärföräldrarna var på besök och de två sista när vi hade julgransplundringsfredagsmys med ett par goda vänner med tillhörande barn i fredags.

Italienska zucchinifritters
(25 st)
6 ägg
3 zucchinis, strimlade
1 zucchini, tärnad
1 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
3 msk riven parmesanost
1/4 kopp hackad färsk basilika
1 1/2 dl mjöl
2 koppar vegetabilisk olja till stekning

Vispa äggen släta i en bunke. Rör i den rivna och tärnade zucchinin, krydda med salt, peppar, parmesanost och basilika. Tillsätt mjölet lite i taget under omrörning så det inte blir några klumpar.
Hetta upp oljan i en stor stekpanna till 190 grader C.
Klicka i smeten i den heta oljan med en sked. Ta några i taget men se till att det inte blir fullt. Fritera dem tills de är gyllenbruna runt om, ca 4 minuter. Låt rinna av på hushållspapper på en tallrik innan servering.

Första (och tredje) gången jag gjorde dessa använde jag vetemjöl och andra gången majsmjöl. Med majsmjöl kändes det som att det behövdes mer mjöl men de smakade lika gott alla gångerna. Google översätt föreslog allrengörningsmjöl men jag hade inget sådant hemma...

Till dessa fantastiska både krispiga och samtidigt krämiga zucchinifritters (ja, de blev mycket godare än förra året!) serverade jag till svärföräldrarna ett italienskt potatismos. Receptet hittade jag på Artusi för svenskar. Det blir mycket mat därifrån nu för tiden men besök bloggen själva och försök att låta bli med att prova deras recept.

Moset blev väldigt krämigt och gott. Jag använde en del grädde och två delar mjölk. Sonen gav det toppbetyg för det var precis likadant som det han får i skolan, enligt honom.

Jag värmde också upp lite överbliven tomatsås, från gårdagens gnocchi, tillsammans med en skvätt av potatisvattnet.

Svärföräldrarna gillade mina zucchinifritters men barnen dissade dem. Kanske lär de sig att uppskatta goda smaker någon gång senare i livet... Fram tills dess får jag väl vara tacksam över alla goda matlådor!

På julgransplundringsfredagsmyset blev de också uppskattade (av de vuxna) och då gjorde vi även den sista av mina tänkta nyårsrätter: Potatistårta med pesto, rostade pinjenötter och soltorkade tomater. Jag borde verkligen göra den oftare än bara till nyår. Fotot är från 2010.

Så här blev 2010 års potatistårta
Så här blev 2011 års potatistårta

Nu laddar vi inför en ny vecka. Hoppas den blir bra!

Gissa vad vi har gjort idag...

Både storhammaren och lillhammaren har varit i farten...

För övrigt så gick det riktigt bra att jobba idag. Oj, vad jag har saknat mina gamla goa fina elever som jag inte haft på ett halvår nu. Jag ser verkligen fram emot den här terminen och musiklektionerna med treorna!

Ha en riktigt trevlig helg!

Tekakor med skrädmjöl

Förra besöket hos föräldrarna i Falkenberg fick jag med mig en påse skrädmjöl hem. Sista dagen på min julledighet passade jag på att baka lite med det. Vem vet när jag kommer orka baka nästa gång? På mjölpåsen stod det tre recept och jag hann med två av dem. Först ut blev tekakor med skrädmjöl.

Tekakor med skrädmjöl

100 g smör

1/2 l mjölk

50 g jäst

1/2 dl socker

2 tsk salt

1/2 tsk grovt stötta kardemummakärnor

4-5 dl skrädmjöl

6-8 dl vetemjöl

Smält smöret, tillsätt mjölken och värm till jästtemperatur. Blanda i de övriga ingredienserna men spara lite mjöl till utbakningen. Dela degen i 16 delar och platta ut till tekakor direkt på smorda eller bakplåtspappersklädda plåtar. Jäs i ca en timme. Grädda i 250 grader varm ugn i 6-8 minuter.

Kardemummakärnorna var mitt eget påhitt. Jag minns tekakorna från Schölds bageri som låg nere vid havet i Falkenberg när jag var liten. Det var världens godaste tekakor och jag tror de hade stötta kardemummakärnor i.

Skrädmjölstekakorna nådde inte riktigt upp till Schölds standard men så var det inte heller det jag eftersträvade. Men jag tyckte de blev väldigt goda. Kardemumman passade finfint ihop med smaken av skrädmjölet. Jag kan inte riktigt säga vad skrädmjöl smakar, lite som havregryn fast ändå inte. Det gav i alla fall en väldigt fin och speciell smak åt tekakorna.

Tekakor att äta nybakade till kvällsmat, lägga i frysen och ta med till en pappas födelsedagsfirande eller lägga i påse och ge bort till en nyfunnen vän.

I morgon jobbar jag min första fredag på väldigt länge. Jag var precis på väg att skriva trevlig helg här men nu kommer min helg att infalla en dag senare under ett halvårs tid.

Ha det gott alla fina!

Kakor till pappa

Idag fyller min kära pappa år. Det firar vi med kakor och bullar på julklappskakfatet från syster och svåger.

Grattis på födelsedagen. Vi ser fram emot att få fira dig snart! Bara vi inte glömmer rulltårtan. Det har ju hänt förr...

Klicka för recept:
Drömrulltårtan
Kanelbullarna

Kakorna på översta fatet kommer att beskrivas närmare i ett senare inlägg. Någon som kan gissa vad det är?

Försenad nyårsmiddag till sent julfirande

Eftersom vi inte blev så många som det var tänkt det här nyårsfirandet, hoppade vi över en del av rätterna. En av dem valde jag i stället att bjuda på när en av mina bästa vänner kom med sin dotter för att fira jul med mig och mina barn. Ja, gubben får också vara med om han vill men han får inga julklappar... Vi har en tradition att träffas någon dag efter jul och byta julklappar. I år blev det till och med efter nyår.

Receptet kommer ifrån Artusi för svenskar och jag provlagade det sent en kväll till min kära gubbe. Den här gången fick barnen vara med och hjälpa till, vilket de tyckte var väldigt roligt.
"Det här är kärleksfull mat, mat som man ska göra till folk man tycker mycket om." står det i inlägget där jag hämtade receptet. Därför tyckte jag det var extra roligt att bjuda min fina vän på det här. Det här räckte till fyra portioner (men om alla är riktigt hungriga skulle jag nog råda dig att göra lite mer):

Gnocchi

(4 port)
Två burkar hela skalade tomater

400 g mjölig potatis (ca 4-5 potatisar)

2 dl vetemjöl

Salt

Smör

Parmesan

Koka ner tomaterna till halva mängden i en kastrull. Vänta med att mosa dem tills de kokat färdigt. Smaka av med salt. Koka under tiden potatisen i lättsaltat  vatten tills den blir mjuk. Pressa ner den i en skål och blanda med mjölet. Arbeta in lite i taget, tills degen knappt kladdar på fingrarna.

Rulla degen till långa korvar, ca 1 cm i diameter. Strö över mjöl och skär dem i bitar om 1,5 cm. Tryck nu till bitarna en och en med lillfingret. Ett lätt tryck ska det vara, börja längst bort och dra fingret mot dig så att degbiten rullar med ett halvt varv och det blir som en grop i den.

Lägg en slev tomatsås och en klick smör på ett serveringsfat.

Koka ungefär 15-20 gnocchi i taget i en kastrull med lättsaltat vatten. När de flutit upp till ytan är de klara.

Lägg dem på serveringsfatet och blanda försiktigt med tomatsås och smör. Riv över parmesan, lägg ytterligare en slev tomatsås och klick med smör. Tillsätt sedan nästa omgång nykokta gnocchi och fortsätt så tills alla är färdigkokta. Servera direkt för de kallnar snabbt. Njut!

Jag höll faktiskt mina varma i ugnen en stund på 150 grader och det fungerade bra. Jag klippte också över lite färsk basilika för att jag tycker det är så gott.

Till barnen plockade vi undan lite gnocchi som vi bara smaksatte med smör och örtsalt eftersom de är väldigt skeptiska till kladdig mat.

Tyvärr tyckte de inte alls att det var gott ändå. Min vän däremot tyckte det var fantastiskt gott och bad om receptet. Jag gillade det också.

Sedan plockade vi fram en av nyårsefterrätterna som aldrig togs fram på nyårsafton: Semifreddo med jordgubbssås, efter recept från Remsans bistro. Jag har gjort den förr och den är lika god varje gång. Även vännens lilla dotter gillade den här och vi ursäktade med att det faktiskt är yoghurtglass så det är inte såå onyttigt ändå... Enda kruxet med den här är att komma ihåg att ta upp den i god tid så den blir så där krämig och god som den ska vara.

Det här var ännu en sådan där härlig dag av min julledighet. Och i morgon börjar allvaret igen. Skjutsa till skolskjuts och förskola, hämta på fritids och förskola, däremellan bilresa till och från jobbet och så jobba då såklart. Jag älskar mitt jobb men just nu känns det som att morgondagen gärna hade fått ligga en vecka framåt i tiden.

Den här terminen ska jag även börja jobba halvdag på fredagar, då jag tidigare varit helt ledig. Jag har själv erbjudit mig att göra det eftersom två klasser jag undervisat i två år i musik inte har haft någon musik på en hel termin. Nu får jag försöka kompensera dem för den tid de missat under vårterminen. Det ska bli jätteroligt men känns också som en stor utmaning. Men efter det ska jag ha tillbaks mina lediga fredagar igen!

Ha nu en riktigt bra vecka alla fina!