Real Life - Eurovision Song Contest

Ämnet i veckans Real Life hos Yohanna är något jag egentligen helst av allt undviker. Tyvärr lyckas det inte så bra eftersom jag jobbar med barn i den åldern då de flesta uppskattar sådana där spektakel. Dessutom har jag två egna barn som glatt trallar på Eric Saade och Sean Banan dagarna i ända.

Annat var det när jag var i  6-7-årsåldern. Då skulle det tittas och bedömas och skrivas poäng. Hela familjen samlades för att titta på den svenska melodifestivalen och sedan på Eurovision Song Contest. Jag klippte ut bilder från tidningar på artisterna och gjorde egna omröstningsformulär. Den första låt jag minns att jag gillade var Danmarks bidrag från 1985. Jag skrev faktiskt in till ett radioprogram och önskade den låten. Jag hade ritat personerna som sjöng på en teckning och så kom min önskan med i programmet.



Den andra låten jag minns att jag gillade var det ingen annan i min familj som tyckte var bra. Den gick visserligen inte vidare till ESC men det är den enda låten jag minns från det året. Eldorado hette låten och gruppen hette Sound of Music. Om jag inte minns fel så hade Bert Karlsson ett finger med i spelet också.



Efter det bleknade mitt intresse för de här tillställningarna mer och mer. Jag började intressera mig för annan musik som tydligen inte platsade i de här sammanhangen.

På senare år tycker jag ändå det har funnits en del ljusglimtar. Jag tänker på Hard rock hallelujah med Lordi 2006, Heaven or hell med Crucified Barbara 2010 och Mystery med Dead by april 2012. Kanske har fler rockband eller rockartister deltagit som jag missat. Jag har ju som sagt inte direkt ansträngt mig för att titta på spektaklet de senaste åren.

Ska ni titta på lördag?

Rabarbermarmelad och lite annat gott

För några dagar sedan skrev jag om att plocka rabarber. Tyvärr hade våra rabarber inte alls kommit så långt men hos grannen hade de växt desto mer. Lyckligtvis är grannarna både trevliga och givmilda, så jag fick med mig en hel påse hem i fredags. Sedan har den legat i kylen och bara väntat på att få bli världens kanske godaste marmelad.

Förra året gjorde jag en liten sats rabarbermarmelad men i år provade jag att göra lite mer. Jag hade inget syltsocker hemma, så jag tillsatte citronsyra till sockret. Ändå hade jag problem med att få marmeladen att tjockna. Till slut tillsatte jag några matskedar gelésocker och då blev den lite fastare.

Rabarbermarmelad

(ca 5-6 små burkar)

1 kg rabarber
1 tumstor bit färsk ingefära
1 vaniljstång
Saft från 1 citron
  2-3 msk vatten
500 g socker + 2 tsk citronsyra

eller: 500 g syltsocker

Ansa och skär rabarbern i små bitar, skala och strimla ingefäran, skär en skåra i vaniljstången så att den öppnas och dela den sedan mindre bitar. Lägg i en gryta, koka upp tillsammans med citron och vatten. Låt koka i 15 min under lock på svag värme. Häll på sockret och eventuellt citronsyra. Koka ihop marmeladen. Plocka ur vaniljstången eller ha kvar den som dekoration. Häll upp på rena torra glasburkar. Diska burkarna och torka dem i ugnen (100 grader).

 

 

Marmeladen är god att ha på knäckebröd, kex och smörgås men passar också bra som tillbehör till mat, speciellt till grillat. Den här gången var rabarbern inte så röd men jag tog ändå inte i någon karamellfärg, som jag gjorde andra omgången förra året. Färgen blev fin ändå tycker jag.

 

När sedan marmeladen var upphälld, var det dags att sätta igång att baka vaniljscones och efter det chokladmuffins med bitar av vit och mörk choklad i. Receptet på chokladmuffinsen finns i det här inlägget men jag bytte ut hallonen mot vit choklad och skippade glasyren. Hade jag haft mer tid hade jag tagit med det också.

 

 

Vi skulle nämligen iväg och hälsa på en tre veckor gammal bebis och jag hade lovat att ta med fika. Att jag hade glömt skriva något fint kort och "bara" hunnit köpa ett gosedjur till bebisen tänkte jag inte på. När Kaminkvinnan väl kommit igång är det bara ätbara presenter som existerar.

De muffins som inte togs med till bebisfikat hamnade i frysen. Förhoppningsvis ska jag ändå kunna hålla mig borta från dem. Jag har nämligen sedan två veckor tillbaka slutat äta sötsaker. En muffins och lite smet slank ner idag och en kula glass fick jag i fredags. Annars har jag lyckats riktigt bra. Sötsuget är inte alls lika påfrestande längre. Vi får väl se hur det går framöver. Jag mår så mycket bättre när jag slipper det där eviga suget efter socker dagarna i ända.

Avslutningsvis sammanfattar jag långhelgen som nu snart är slut med ett ord: Härlig. Precis vad jag behövde för att orka en ny vecka på jobbet.

Gripenbergsrallyt

Det var förra året när grannen, jag och våra barn tittade på våra gubbar som körde Gripenbergsrallyt, som vi bestämde oss för att vi skulle köra själva nästa år. Inom en snar framtid efter det beslutet hade gubben letat upp en gammal moped på blocket åt mig. Undrar om han trodde att jag skulle dra mig ur annars?

Jag är uppvuxen i stan och de mopedburna eleverna på vår högstadieskola (med ca 450 elever), kunde man räkna på en hand om jag inte minns fel. En gång testade jag kusinens moped men mer blev det inte. Inte för att det var tråkigt, utan mer för att behovet inte fanns. Jag hade cykelavstånd till alla platser inom stan och skulle jag någonstans utanför stan var det buss eller tåg som gällde.

Nu däremot, är jag lantis och skäms inte över min moped (möjligtvis över avgaserna den släpper ut men det är en annan sak). Vi blev fyra personer som lastade våra mopeder/ rosthögar på en kärra och gav oss av i morse: Gubben, svågern, grannen och jag.

Gubben och svågern. Foto: MH

Grannen och jag. Foto: AH

Alla fyra mopeder tog sig runt utan problem. Ett bensinstopp, en tappad bensindunk och en fluga i örat bara. Men det är väl smällar man får ta. I vilket fall var det jättekul! 5-6 mil på moped har jag avverkat idag. Det trodde jag nog aldrig skulle hända för några år sedan.

Med mig hem fick jag två rosiga kinder och en mössa som jag vann på lotten jag fick när jag anmälde mig. Inte så dum till nästa vinter eller vad säger ni?

Ha nu en härlig lördagskväll alla!

Minnen från min barndom

Det finns några rätter jag minns att min mamma gjorde när jag var liten som jag tyckte om extra mycket. När jag tänker efter är det kanske inte just de rätter man tänker sig att barn frågar efter. Inte  nu för tiden i alla fall. Vilka barn idag frågar efter sjömansbiff och potatissoppa liksom?

Eller vem frågar efter det jag blev sugen på när jag såg ett svenskt blomkkålshuvud i affären för några dagar sedan: Potatis, blomkål och ostsås? Mina barn gör det inte. Men när jag gjorde just den här maten igår så åt de i alla fall utan allt för mycket gnäll. "Kolla, det finns bamseblomkålsbitar!" utbrast sonen när han såg de stora blomkålsbuketterna i kastrullen.

Nästan hur enkelt som helst är det att göra. Inte särskilt svårt för plånboken att klara av heller. Skala och koka potatisen i lättsaltat vatten. Dela blomkålen i buketter och skölj. Låt buketterna koka med potatisen från början om du vill ha dem mjuka. Tillsätt annars efter 5-10 minuter för lite tuggmotstånd.

Ostsåsen gjorde jag på solhavre, mest för att jag hade ett öppnat paket i kylen som behövdes användas upp. Något mörkare än ostsås gjord på mjölk blev den men smaken var god och så blev den laktosfri på köpet.

Ostsås på solhavre

2 msk olja
2 msk mjöl
6 dl solhavre
Salt
Vitpeppar
Malen muskotnöt
Några skivor hårdost

Värm oljan i en kastrull. Rör i mjölet. Tillsätt solhavre under omrörning. Låt koka upp och sjud i minst tre minuter. Smaka av med salt, vitpeppar och muskot. Rör ner ostskivorna och låt dem smälta ner i såsen under omrörning utan att den kokar upp igen.

Har du ingen havremjölk hemma kan du göra egen. Recept på det finns hos Pickipicki.

Var bara lite försiktig när du mixar den så det inte blir som när jag försökte...

 

Jag passade också på att prova Tärningar á la bacon till, från Hälsans kök. De fick absolut godkänt men kanske inte full pott av mig. Barnen gillade dem och gubben åt också utan att klaga. Kanske ska man inte tänka sig bacon när man äter dem för då är risken stor att man blir besviken. Krispigheten som jag gillar/ gillade med bacon fanns liksom inte där. Annars tycker jag de fått till röksmaken bra och bitarna gav en god sälta till maten, precis som bacon brukar göra.

Nu tänkte jag gå ut en sväng och njuta av det fina vädret. Kanske plocka lite rabarber och fundera ut något smaskigt att göra med den.

Ha en riktigt trevlig helg allihop!

Real Life - Fåfänga

Nu är det dags för Real Life hos Yohanna igen. Den här gången handlar det om fåfänga.

Egentligen tycker jag inte det spelar någon roll över huvud taget hur man ser ut. Vi har fått en kropp med ett visst utseende och det är den vi har att dras med. Med all respekt för de som opererar sig och mår bra av det, så är det verkligen inget för mig.

Ja, jag erkänner motvilligt att jag gick på den där Model Lab-grejen...

Sedan kan vi ju ta hand om våra kroppar på olika sätt. Det finns så att säga bra vanor och dåliga vanor som påverkar vårt utseende. Exempelvis olika slags mat och i vilken mängd, hur mycket vi rör på oss, hur vi sköter vår hygien, om vi stressar och hur vi mår i allmänhet påverkar nog mer än vi tror. En del faktorer kan vi styra själva över, andra inte.

Jag vet bara att de perioderna då jag äter nyttig (och god givetvis) mat på regelbundna tider, tränar regelbundet och mår bra i allmänhet, är också de perioder då jag känner mig som snyggast. Hyn blir finare av bra mat, de där extra centimeterna runt midjan försvinner, hållningen blir rakare, någon enstaka muskel kanske skymtar bakom underhudsfettet... och själva friskheten "lyser" på något sätt igenom. Lite som när man är kär. Har ni tänkt på att det nästan strålar om personer som är kära?

En "må bra-bild" på mig. Gissa vem jag tittar på?

Personligen är jag ganska nöjd med hur jag ser ut. Det är efter barnen som jag kanske hade velat att en del ställen hade stramat upp sig lite bättre. Samtidigt är den där slappa huden och bristningarna på magen bevis på att jag varit med om att bära två barn i min kropp. Aldrig skulle jag vilja vara utan den upplevelsen. Någonstans har jag hört ordet "graviditetstatueringar". Jag tycker det är en bra benämning på de där skavankerna.

Några av mina "graviditetstatueringar"

De enda gångerna jag blir avundsjuk är när jag ser en nybliven mamma (eller en mamma vem som helst) med platt mage. Våra kroppar hämtar sig olika, jag vet det. Och jag var inte särskilt snabb med att ta tag i min kropps återhämtning efter barnafödandet, JAG VET DET! Men när jag ser den där platta magen och vet att det legat en bebis där inne. DÅ sticker det lite i min fåfänga.

Samtidigt som jag tycker det är så otroligt charmigt att vi ser så olika ut. Alla borde få se ut precis som de gör utan att behöva känna att de borde vara annorlunda på något sätt.

Vilket leder min tankebana in på temat rakning. Kanske ska jag låta bli att gå in djupare på det, för då blir detta ett långt inlägg. Men hallå! Låt folk få göra som de vill!!!

Nej...

...jag är inte nöjd med årets prestation på Vår-Ruset.

Men så är det ganska svårt att springa förbi en vägg av gående människor och väldigt långsamt joggande människor. En vägg som aldrig tycktes ta slut... Jag minns att jag sicksackade förbi folk med barnvagnar, stora Ikea-kassar och paraplyer förra året. Men då gick det i alla fall att ta sig fram.

Annars tycker jag det gick bra. Jag tog inte ut mig om man säger så. Och mot slutet lättade det upp lite så jag kunde "spurta". Tyvärr räckte det inte till att slå förra årets tid. En minut längre tog det. Men jag tar inte åt mig utan skyller allt på "väggen".

Tur att sällskapet var trevligt och att picknickpåsens innehåll smakade bra. Kanske är det just det som är själva grejen med det här. Vill man springa "fort" finns det väl andra lopp att vara med i.

Nu ska jag ta en dusch!

Söndagsutflykt

Idag var det den årliga fågelskådningsdagen i byn.

Då ger sig de som vill ut på en promenad genom kulturreservatet Åsens by, till en naturstation där man kan titta på fåglar.

Idag var vädret perfekt både för att promenera och att fotografera. Något vidare fågelskådningsväder var det tydligen inte.

Några fåglar lyckades vi i alla fall höra.

En del tittade på fåglar i kikare.

Jag däremot, var mest med för promenaden, sällskapet...

...och så fikastunden såklart.

 

Nu hoppas jag ni alla får en trevlig vecka!

Imorgon ska jag in till stan och vara med i Vårruset. Jag tänkte försöka slå tiden jag hade förra året. Tror ni jag lyckas med det?