Surdegsbaguetter

I helgen har vi finbesök. Syrran och hennes dotter är på besök. Och finbesök kräver finfrukost. Eller rättare sagt: Syrran ställde inga direkta krav på servicen. Jag såg det mer som en anledning att fixa en lite lyxigare frukost än vanligt. Knäckebröd och vatten kan man mot förmodan bli lite trött på i längden...

Surdegsbaguetterna jag bjöd på har jag bakat en gång tidigare. Båda gångerna har de blivit fantastiskt goda. Lite pyssel är det med dem men det är det värt. Receptet kommer ifrån Pain de Martin. Jag gjorde bara några små förändringar.

SURDEGSBAGUETTER

(5 baguetter à 300 gram)

På morgonen:

50 g vetesurdegsgrund

125 g vatten

125 g vetemjöl special

Rör ihop, täck bunken och låt stå tills surdegen bubblat igång ordentligt.

6-8 timmar senare
(eller ännu längre ifall du ställt bunken svalt):

Vetesurdegen från morgonen (det ska vara 300 g)

500 g kallt vatten

750–800 g vetemjöl special (här tog jag ungefär hälften dinkelsikt)

20 g salt

2 g färsk jäst

Rör ihop degen, bara så det precis blir en deg och låt den vila ungefär en halvtimme till en timme. Kör sedan i assistenten på medelhastighet ca 5–10 minuter, tillsätt saltet och kör några minuter till. Låt degen vila i ungefär 1-2 timmar.

Här är Martins beskrivning på hur baguetterna ska bakas ut:  

"Börja med att dela degen i lika stora bitar. Jag brukar faktiskt väga dem, tycker det blir enklare och roligare om de blir lika stora. Vik sedan ihop varje degbit till ett litet paket: dra ut dem lite på bredden, vik in ena kanten mot mitten och sen andra kanten mot mitten. Rulla dem sedan ovanifrån så att de blir till en liten rektangulär degklump.

När spänningen i degen har släppt, efter cirka 3o minuter, är det dags att rulla baguetter av den. (Om man struntar i den där vilan kommer degen vara alltför spänd och då är det svårt att forma dem.) Jag gör ett försök att i ord förklara hur jag rullar dem: Vänd dem så att de ligger i lodrät riktning med skarven uppåt. Tryck till degen med handloven i mitten och vik sedan övre sidan mot mitten. Tryck till med handen igen och vik sedan underkanten så att den överlappar. Vik återigen överkanten mot mitten, tryck till med handloven och "stäng" sedan baguetten genom att vika överkanten mot underkanten. Rulla sedan baguetten så att den får lagom längd."

Jag försökte följa detta så gott jag kunde och hade stor hjälp av filmen han har lagt upp.

Martin lägger baguetterna på en kökshandduk men jag använde bakplåtspapper i stället. Mellan varje baguette vek jag upp pappret lite så de inte skulle klibba fast i varandra. Bakplåtspappret med baguetterna la jag på en bricka och ställde in brickan i kylen över natten.

På morgonen dag 2

Sätt på ugnen i god tid. 260 grader ska det vara. Ställ också in en plåt i ugnen, så den blir riktigt varm. Snitta baguetterna när ugnen blivit varm och skjutsa in dem på den varma plåten. Jag hällde också lite vatten på en gammal ugnsfast form som jag har längst ner i ugnen. Öppna luckan och släpp ut ångan när baguetterna nästan är färdiga om du vill ha en knaprig yta. Grädda dem tills de fått fin färg.

Nu har det visst hunnit bli söndag ser jag på klockan. Hoppas ni haft en trevlig lördag. Det har jag. Kan det bli mycket bättre med en rejäl frukost som start på dagen och sedan trevliga aktiviteter (mer om det i morgon... eller senare idag) med världens bästa syster!

God natt!

Spartips i all hast

Denna veckan har jag något varje kväll. Med andra ord blir det inte mycket tid över till att blogga. Därför tänkte jag skynda mig att skriva ett kort inlägg innan barnen vaknar och det är dags för frukost, dagislämning och jobb.

Som ni säkert vet gillar jag att ta tillvara på mat. Det sparar både pengar och gynnar miljön om vi slutar slänga sådana hiskeliga mängder mat som många faktiskt gör. Varje vecka.

Idag tänkte jag tipsa om vad man kan göra med ostskalken. Inget revolutionerande direkt men kanske finns det någon där ute som inte tänkt på detta.

När osten börjar bli så liten att det är svårt att skära den med osthyvel brukar vi påbörja en ny ost. Men i stället för att slänga skalken river jag ner den i en plastpåse och fryser in. Perfekt att ha på pizza och gratänger. Extra gott blir det om man råkar ha lite olika ostskalkar hemma och blandar sorterna i påsen. Glöm bara inte att skära bort paraffin eller vax om det finns sådant på osten!

Jag har lite svårt att komma till skott, så när jag väl kommer på att jag måste rädda ostskalkarna innan de möglar har det ofta hunnit bli en hög.


Hoppas nu ni får en fortsatt fin vecka!

Kolla gärna in veckans real life hos Yohanna!

Sexton år igen för en dag

Efter en sovmorgon till den sena timmen av 08.30, lite familjemys i soffan framför bolibompa och en frukost med våfflor, sylt och glass några timmar senare tror jag nu jag har återhämtat mig efter helgens äventyr.

I fredags strax efter lunch bar det nämligen av till Falkenberg för att bevittna Dia Psalma när de gjorde sin tredje sista spelning. Någonsin. De spelade i Huskvarna för några veckor sedan men då hade jag halsfluss, så jag blev alldeles lycklig när jag fick veta att de skulle till Falkenberg. Där bor mina föräldrar och jag har åtminstone en vän kvar där som uppskattar samma fina musik som jag.

Konserten blev precis så bra som jag hade tänkt mig. Eller ännu bättre faktiskt. Medelåldern var nog knappast under trettio år och många satt konstigt nog på läktaren. Men då blev det desto mer plats där framme för oss som ser tjusningen i att uppleva konserter hoppandes, sjungandes och svettandes tillsammans med andra entusiaster, så nära musikerna som möjligt.

När jag var på Dia Psalma 1994 (också den gången i Falkenberg) var jag sexton år. Jag har ett svagt minne av att min kompis stage divade och det var nog ingen som stod nära scenen som inte fick en dr Martens eller någon annan killerboot i huvudet. Nu sjutton år senare var publiken betydligt mer städad men jag hade minst lika kul. Mina Getta Grip's var på (lika mycket för tårnas skull som för att de är snygga), en liten mosh pit blev det och stämningen var på topp bland dem i publiken som befann sig närmast scenen.

Här kommer lite fler foton från konserten. Jag hade min gamla kompaktkamera med mig. Som vanligt är jag ingen höjdare på att fotografera trummisar. Men jag tycker de förtjänar att vara med på kort eftersom att de ofta försvinner bakom poserande gitarrister och - som i detta fallet - cymbalerna.

De gamla låtarna var givetvis roligast att höra och det var även då det var mest ös på publiken. De få nya låtarna var det inte lika många som lyssnat in sig på. Jag måste erkänna att jag inte heller lagt ner samma energi denna gången på att plugga texter som när jag var sexton. Däremot stannade jag kvar efteråt denna gången, så jag fick både en signerad spellista och ett foto på mig och bandet med mig hem. DÅ kände jag mig lite som sexton igen...

Sammanfattningsvis har helgen varit väldigt lyckad. En riktig nostalgitripp med återseenden av en god vän, några gamla bekantskaper från högstadietiden men också några nya trevliga bekantskaper. Också kul att få träffa mamma och pappa lite halvspontant.

Väl hemma i Småland igen var det julmarknad i grannbyn som gällde och sedan kvällsmat hos goda vänner. Stora kontraster men mycket trevligt det också. I dag är det bara slappande på schemat. Efter en krävande vecka på jobbet var denna helgen precis vad jag behövde för att orka en vecka till.

Vad har ni gjort i helgen?

Golvplattor och tjock-tv

De senaste två helgerna har det jobbats lite med sonens nya rum. Eller rättare sagt så har gubben jobbat och jag har skött resten här hemma (ta hand om barn, laga mat och sådant som också måste fungera). Inte för att jag tycker det är karlgöra att såga i väggar, sätta in dörrar och lägga golvplattor. Men eftersom han gjort det tidigare och inte jag, så var det mest logiskt att dela upp det så. Vid ett senare tillfälle skulle jag med glädje lära mig att hantera en motorsåg!

Kanske minns ni rosa rummet, kanske minns ni fönstret som åkte ut. Annars kommer det här, följt av ett foto på dörren (som vi köpte på återbruket i Norrahammar) som fick ersätta det.

Givetvis var öppningen för fönstret bredare än vad som behövdes för dörren. Detta löste min smarta gubbe genom att pussla ihop väggbitarna som blev över ovanför och under fönstret. Ni ser det till vänster om dörren. Inte jättesnyggt kanske men väldigt smart som tillfällig lösning tycker jag. Mycket snyggare än att bara sätta dit några andra plankor eller träskivor. Dessa har ju i alla fall samma tapet som resten av väggen.

Här kommer också ett bevis på att det nu finns i alla fall en början till ett golv i rummet.

Nu till veckans real life-utmaning hos Yohanna. Denna gången handlar det om tv:n. Rosa rummet är vårt tv-rum, så det är bara att fortsätta på denna sidan av den nyinsatta dörren.

Vi har fortfarande tjock-tv och jag hade visst redan skrivit om den i bloggen för ett antal månader sedan. Det är samma tv vi har kvar och jag är fortfarande nöjd med den. Bilden är riktigt bra och det tycker jag är det viktigaste. Att den inte är så värst snygg eller modern bryr jag mig inte om ett dugg. Hur modernt är vårt hus i övrigt liksom?

Digitalboxen däremot har vi fått byta ut för vår förra slutade fungera ordentligt. Efter att ha tittat på några nya boxar insåg vi snart att de var så dyra att vi lika gärna skulle kunna köpa en ny tv. Så jag ställde frågan i fikarummet på jobbet och nästa dag fick jag med mig en digitalbox modell äldre med mig hem. Eller: Jag glömde den på golvet i det extremt underdimensionerade omklädningsrummet, var hemma några dagar och vabbade och tog sedan med mig den hem. Förlåt, alla kollegor som snubblade på den... Boxen är stor och saknar fjärrkontroll men den fungerar som den ska och vi har fortfarande bra bild på tv:n.

Fjärrkontrollen kanske visserligen snart hittar hem till oss men jag tycker det nästan är lite charmigt utan. Jag minns tv-tittandet från förr och blir nostalgisk. Då valde man ett program på en kanal (av två möjliga) och sedan tittade man tills programmet var slut. Sedan kanske man reste sig upp, gick fram till tv:n och bytte kanal. Minns ni den där vita pilen som blinkade i hörnet när ett program skulle börja på den andra kanalen? Eller så stängde man av tv:n och gjorde något annat. Det var tider...

Nu däremot, är det snart tid att fundera ut något "nyttigt" kvällsfika att mumsa på till Grey's Anatomy.

Ha en fin kväll!

Om vikten av att provbaka ett nytt recept

I dag är det fars dag och jag har erbjudit mig att baka en farsdagstårta. Jag hade länge sneglat på ett recept på en chokladtårta som jag var sugen på att testa. Och fars dag verkade vara en perfekt testdag för just den.

Jag började redan igår med att baka tårtbottnar och förbereda det som skulle vara mellan bottnarna. I morse gjorde jag färdigt den och nu står den i kylen i väntan på att forslas till farsdagsfirandet hos svärfar.

Tyvärr blev tårtan inte direkt någon tårta, utan mer som ett enda stort kladd. Kanske skulle jag provbakat den vid något tidigare och mindre festligt tillfälle. Då hade jag lärt mig att kakan skulle stått mycket längre i ugnen och att båda fyllningarna skulle ha behövt vara mycket tjockare.

Nu löste jag problemet genom att låta den löstagbara kanten på formen vara kvar. Sedan täckte jag ytan med smält choklad (blandat med lite olja). Ovanpå det skrev jag fars dag med smält vit choklad.

Till tårtkladdet tänkte jag servera vaniljglass. Egentligen skulle det varit grädde men jag tror det behövs något uppfriskande som glass i stället. Tårtan är ju kladdig så det räcker ändå. Kanske skulle man ha lite maränger till också, så kan man låtsas att det är marängsviss.

Något jag i alla fall inte missade var att provsmaka. Kladdet smakade ljuvligt så jag tror ändå att jag med gott samvete kan bjuda på det idag. Tur att det bara är familjen...

Nu önskar jag alla pappor en extra fin dag, speciellt min egen fina pappa!

Ettårskalas med rödbetstårta

Så var det då dags att fira ettåringen. Tänk att jag har haft en blogg i lite drygt ett år nu. Jag som sa till syrran att det där inte var något för mig när hon föreslog det, kanske ett halvår innan bloggen startades.

Innan jag blir allt för sentimental ska ni få smaka lite av rödbetstårtan. Så har ni i alla fall något att göra om det blir för långtråkigt. Receptet jag utgått ifrån hittade jag i en gammal tidning: Amelia mat, nr 1, 1999. Det är egentligen ett recept på morotskaka men jag bytte helt enkelt ut morötterna mot rödbetor.

Rödbetstårta

2 1/2 dl olja med neutral smak

3 dl strösocker

4 dl fint rivna rödbetor

3 ägg

4 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 tsk bikarbonat

1/2 tsk salt

1 krm muskot

1 tsk kanel

1/2 dl solrosfrön

200 g smält avsvalnat smör

200 g färskost

2 1/2 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker
ev. några droppar pressad citron

1 msk fint rivna rödbetor

Hjärtströssel

Vispa socker och olja vitt. Tillsätt de rivna rödbetorna och sedan äggen ett i taget.

Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i smeten. Tillsätt solrosfröna sist.

Häll smeten i en smord och bröad form (ca 23 cm).

Grädda i 200 grader, ca 45 minuter.

Vispa smör, färskost, florsocker och vaniljsocker till en luftig smet. Krama ur några droppar saft från de rivna rödbetorna och färga toppingen rosa med dem. Lägg de urkramade rödbetsstrimlorna på ett hushållspapper. Bred toppingen på kakan när den svalnat. Strö över rödbetsstrimlorna och strössel. Ställ kallt en stund så toppingen stelnar.

Ja, vad ska jag säga om min blogg egentligen? Att den kanske var anledningen till mitt livs första magkatarr? Att jag hittat många härliga människor med intressanta livsöden tack vare den? Att jag kanske inte hade blivit vegetarian utan den? Att den varit en liten morot när det gäller att laga ny och spännande god mat här hemma?  Vem vill blogga om mamma scan köttbullar och skruvmakaroner liksom? Just det, jag har ju faktiskt redan bloggat om det...

Fast... Magkatarr hade jag nog fått ändå förr eller senare. Vegetarianer finns det gott om i min omgivning, så det var nog bara en tidsfråga det med. Nya maträtter har också varit ett återkommande inslag här hemma, även före bloggen. Så det enda jag med säkerhet kan tacka bloggen för är alla härliga människor jag träffat på i bloggosfären. Synd bara att dygnet inte hade fler timmar, så man hann att läsa mer om er.

För familjens skull (och min egen med för den delen) har jag nu infört datorfria dagar. Ett tips kanske fler borde ta efter? För mig kommer alltid familjen först och de datorfria dagarna blev ett sätt att visa dem att det faktiskt är så.

Syftet med bloggen var nog från början att visa vårt hus och vad vi gjort om. Att kanske inspirera någon som också hittat ett gammalt renoveringsobjekt och inte har så mycket kunskap (precis som vi inte heller har) om hur man gör. Sen visste jag att det skulle bli en hel del mat eftersom det är ett av mina stora intressen.

Men under året har syftet förändrats lite. Det går ju väldigt långsamt med husrenoveringen. Den är fortfarande en del i bloggen men maten har fått ta mer plats och även mina tankar om miljön. Jag har också en tanke om att inte försöka verka perfekt. Jag är inte särskilt modemedveten vare sig när det gäller kläder, inredning eller matlagning. Jag är bara mig själv och jag skulle önska att bloggen kunde inspirera andra att vara sig själva med. Det är okej att misslyckas i köket. Jag gör det ofta. Det är okej att ha det lite (eller mycket) stökigt. Här är det i stort sett alltid en enda röra på allt. Och det viktigaste: Det är okej att vara sig själv!

Sedan vill jag avsluta med att tacka alla läsare, trogna som sporadiska. Utan er hade det inte varit lika roligt att skriva. Tack för att ni besöker min blogg. Tack till alla er som kommenterar. Kommentarerna betyder mycket. Tack för tips och tack för uppmuntran. Tack, tack, tack :)

Slutligen hoppas jag att tårtan smakade och att ni inte somnade av mitt långa tal...

Ha en fin lördag, så hörs vi snart igen!

ps. Något som hjälpt mig att få fler besökare till bloggen men också att hitta nya intressanta bloggar är Mer Trafik.se ds.

Grönsaker under krämigt täcke

När jag tittar runt hos matbloggar jag följer och andra bloggar med recept, händer det ofta att jag blir sugen på att laga just den maten eller baka just det brödet själv. Nästan lika ofta glömmer jag bort vad det var för maträtt/ bröd eller så glömmer jag vilken blogg de fanns på.

Men förra veckan ansträngde jag mig lite extra och letade igenom en blogg som jag hittat många vill-prova-på-rätter i, nämligen Mårtenssons kök (för övrigt en väldigt trevlig blogg som ni borde besöka). I går lagades första rätten. Det enda jag ändrade på var att byta ut parmesanosten mot Västgöta Kloster Cheddar. Jo, jag har fortfarande färsk apelsintimjan i köksfönstret så jag använde den istället för torkad.

Receptet enligt Mårtenssons hittar du här.

Grönsaker under krämigt täcke
(4 portioner)
1 squash
salt
4 morötter
10 cm purjolök
4 tomater
2 dl crème fraiche
2 dl riven ost
2 msk hackad persilja
1 msk timjan

Skiva squashen i ca ½ cm tjocka skivor och lägg på en skärbräda. Strö över salt och låt det stå under tiden du förbereder det andra.
Skala och skär morötterna i cm-tjocka skivor. Koka dem tills de nästan är färdiga.
Skiva purjon och tomaterna.
Blanda crème fraiche med ost och örter, smaka av med salt och peppar.
Torka bort vattnet som dragits ut squashen och pensla skivorna med olivolja. Stek dem sedan gyllenbruna på båda sidor.
Varva grönsakerna i en smord, ugnssäker form och bred crème fraciheröran överst. Gratinera mitt i ugnen på 200 grader, ca 15 minuter.

Av mig fick rätten ett väldigt högt betyg. Jag hade gärna ätit mer än jag gjorde om det inte varit för att jag skulle iväg på gympa bara en timme senare. Gubben tyckte det var okej men sa att jag kunde få ha matlådorna för mig själv. Hade det varit potatis i hade han nog uppskattat den mer. Barnen vägrade smaka. Tråkmånsar säger jag.

Till grönsaksgratängen serverade jag hemgjord pizzasallad och gröna sojabönor. Barnen fick också stekta falukorvsskivor. Äter man kött skulle man säkert kunna blanda i falukorven i gratängen.

När jag kände lukten av falukorven i stekpannan blev jag inte det minsta sugen. Vad fort man vänjer sig av med att äta kött. Och vad GOTT det är med vegetarisk mat!

Nu tänkte jag förbereda lite för den här bloggens födelsedagskalas som kommer att äga rum imorgon. 

Välkomna då på lite tårta och hurra.