Real Life - Lycka

Jag försöker mig på en Real Life igen. Det var ett tag sedan jag var med nu. Den här veckan handlar det om lycka.

En gång skrev jag i bloggen om att jag samlar på guldstunder. Det gör jag fortfarande. Kanske var det när jag var nybliven mamma och någon sa till mig att ta tillvara på allt det mysiga med att ha en bebis som jag började tänka på det. I stället för att längta mig bort från bajsblöjor, vaknätter och allt vaktande, försökte jag att njuta av alla härliga stunder med min son (och senare även med dottern). 

 

Nej. Jag började samla innan dess. När jag har en "guldstund" känner jag mig lycklig. Då njuter jag av varje sekund. Jag suger in alla intryck och sparar dem som i en liten ask i minnet. Ofta inträffar dessa stunder då jag är i naturen. Sol, hav, gräs, skog och ljumma vindar brukar vara ingredienser. Eller en stjärnklar natt. Gärna tillsammans med någon jag tycker om. Mina barn ger mig ofta guldstunder. Något de säger eller bara en liten stund tillsammans runt en skål russin på en filt i trädgården.

Jag tror också att våren har fler guldstunder än resten av året. Det är något med vårsolen. Den ger liksom hopp om livet efter en lång och grå vinter.

Guldstunder inträffar också ibland när jag spelar. Absolut inte alltid men de gångerna när allting stämmer. När det låter precis som jag vill. När det bara flyter på. Helst när jag står på scen och känner att publiken är med. Men det kan också inträffa i replokalen. Eller när jag står i publiken till ett band eller artist som jag verkligen gillar.

Jag tror att jag är en ganska känslig person. Både på gott och ont. Nästan lika ofta som guldstunderna kommer de mörka stunderna. Då tycker jag synd om mig själv. Jag snöar in på något litet problem och analyserar sönder det. Som väl är varar de här stunderna inte särskilt lång tid. Några dagar som mest. Oftast kommer jag i mitt analyserande fram till en lösning eller så löser det sig på ett annat sätt. Ibland gör jag något kreativt, som att skriva en låt om det och då brukar det kännas bättre. Om mina mörka stunder är att vara olycklig vet jag egentligen inte. Men om jag skulle beskriva känslan skulle jag använda det ordet.

 

Annars antar jag att jag är ganska lycklig. Visst kan jag klaga över olika saker emellanåt men de stora pusselbitarna finns där. Jag känner mig oförskämt lyckligt lottad som har livskamraten jag vill leva tillsammans med, två underbara barn, ett jobb att gå till där jag trivs och ett hus att bo i. Kanske är det lättare att känna lycka då. Jag vet inte. Eller så är det förmågan att ta tillvara på guldstunderna som gör det.