Här kommer mitt bidrag till veckans Real Life hos Yohanna i Las Palmas.
Jag tycker om mina händer. De liknar min mammas händer. Så jag tänker på henne nästan varje gång jag tittar på dem. En gång sa mamma att hon brukar tänka på morfar när hennes händer är riktigt solbrända, som morfars brukade vara. Så på sommaren, när mina händer är bruna, tänker jag både på mamma och på morfar när jag ser dem. Jag tänker på en stolt fars händer som vaggade min mamma som bebis. Jag tänker på en kärleksfull mor som tog hand om mig när jag var liten. Nu har de de där små bebishänderna, som mamma höll i en gång, fått vara med om att hålla i två egna små bebisar med världens sötaste små händer.
Jag tycker om mina händer. De liknar min mammas händer. Så jag tänker på henne nästan varje gång jag tittar på dem. En gång sa mamma att hon brukar tänka på morfar när hennes händer är riktigt solbrända, som morfars brukade vara. Så på sommaren, när mina händer är bruna, tänker jag både på mamma och på morfar när jag ser dem. Jag tänker på en stolt fars händer som vaggade min mamma som bebis. Jag tänker på en kärleksfull mor som tog hand om mig när jag var liten. Nu har de de där små bebishänderna, som mamma höll i en gång, fått vara med om att hålla i två egna små bebisar med världens sötaste små händer.
En av de saker jag älskar mest att få använda händerna till är att spela musik. Gärna tillsammans med andra men också själv. Det finns få saker som slår det. Att spela. Som en slags terapi, som avkoppling, som en hjälp när allt annat känns jobbigt, för att öva till något särskilt eller bara för att det är kul...
Från mitt fotoalbum, året är 1987:
På senare år har det inte blivit så mycket av varken "Känner du Lotta min vän" eller pianospelande. Tongångarna är kanske snäppet tyngre nu och instrumenten jag helst använder är gitarr och bas.
Jag sköter inte mina händer på något särskilt sätt och tycker inte det är speciellt viktigt med fixade naglar och sådant. Eftersom jag spelat något instrument större delen av mitt liv har jag aldrig brytt mig om att skaffa långa naglar. De klickar bara på tangenterna och är i vägen när man ska spela gitarr eller bas. När jag var yngre bet jag av naglarna men på senare år klipper jag dem i stället.
Händerna berättar på ett sätt en historia om oss. Valkar på vänster fingertoppar och långa naglar på höger hand berättar till exempel att personen spelar gitarr. Mina händer har kort klippta naglar, valkar på vänster fingertoppar och sönderrivna nagelband. Undrar vad det säger om mig som person...
Utöver musiken använder jag gärna händerna till att rita, måla, skriva, baka, laga mat och klappa på mina älsklingar. Händerna måste vara de bästa verktyg som finns!
Från mitt fotoalbum, året är 1987:
På senare år har det inte blivit så mycket av varken "Känner du Lotta min vän" eller pianospelande. Tongångarna är kanske snäppet tyngre nu och instrumenten jag helst använder är gitarr och bas.
Jag sköter inte mina händer på något särskilt sätt och tycker inte det är speciellt viktigt med fixade naglar och sådant. Eftersom jag spelat något instrument större delen av mitt liv har jag aldrig brytt mig om att skaffa långa naglar. De klickar bara på tangenterna och är i vägen när man ska spela gitarr eller bas. När jag var yngre bet jag av naglarna men på senare år klipper jag dem i stället.
Händerna berättar på ett sätt en historia om oss. Valkar på vänster fingertoppar och långa naglar på höger hand berättar till exempel att personen spelar gitarr. Mina händer har kort klippta naglar, valkar på vänster fingertoppar och sönderrivna nagelband. Undrar vad det säger om mig som person...
Utöver musiken använder jag gärna händerna till att rita, måla, skriva, baka, laga mat och klappa på mina älsklingar. Händerna måste vara de bästa verktyg som finns!
 |
| Hålla handen |
6 kommentarer:
Åh, vad jag blir rörd! Vad fint du skriver!
Här kommer sammanställningen av veckans Real Life:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/october/sammanstallning-av-real-hander.html
Tack så mycket ÅTERIGEN ;) för att ni var med.
Hälsningar
Yohanna
Vad fint skrivet om händer! Och talande bilder. Det var kul att ge en eloge till händer, som man ofta tar för givet...
kram
Ann-Mari
Jag har absolut inte händer som liknar min fars, eller min morfars, däremot kan jag känna igen mig i tanken på att minnas deras händer och den trygghet de gett under åren.
Men visst är det lustigt när man börjar analysera nåt så "simpelt" som ens händer, nåt man tar så för givet och upptäcker att händerna faktiskt är en av våra utgångspunkter här i livet..
Fin blogg!
Anna
Otroligt vad mycket händer betyder för oss alla, och vi tar det bara för självklart egentligen!
Jättefint inlägg, blev rörd, - på riktigt!
Kram
Att få hålla i sina barns händer, det är lycka!
Skicka en kommentar