Pepparkaksborgen tar form

Det är ju så att jag har lite svårt att låta bli när jag väl är igång. Trots att jag har andra saker att göra som "egentligen" är "viktigare". Trots att jag är trött, förkyld och lite småstressad och borde vila när jag får tillfälle. Samtidigt är det kanske just detta som är vila för mig.

I år verkar det som att kristyren och jag så smått börjar att komma underfund med varandra. Jag vispade den inte så där evighetslänge i år och jag misstänker nästan att det var därför den kändes mer lätthanterlig. Själva dekorationskristyren satte jag dit själv i lugn och ro. Sedan fick barnen vara med och pynta med smarties vid ett senare tillfälle.

Samma dag hade jag sprungit på en pepparkakshusuttagningsgrej på ÖoB, så då fick dottern göra sitt eget pepparkakshus (med ganska stor hjälp av sonen och mig). Sonen har gjort ett eget pepparkakshus i skolan, så han tyckte inte han behövde göra ett eget hemma också. Gubben gjorde en traktor med kärra.

Verkar som att det kommer behövas vispas ihop lite mer kristyr...

Fast det får bli en annan dag. Visserligen är det härligt avkopplande att hålla på med det här. Förutom när det krånglar då, fast det gör det inte lika ofta nu för tiden. Men den sortens vila då kroppen och hjärnan anstränger sig minimalt lockar lite mer just nu.

Ha det gott och var rädda om varandra!