Julklappar och nyårslöften

Som vanligt vid den här tiden på året blir jag påmind om hur oförskämt bra jag har det. Rent inkomstmässigt ligger både jag och gubben en bra bit under medellönen i Sverige men vi har i alla fall jobb att gå till, ett hus att bo i och tillräckligt med pengar för att slippa frysa, äta oss mätta och till och med köpa julklappar till våra barn.

Till min svåger hade vi köpt välgörenhet i form av rent vatten och skolböcker till barn i något annat land som jag inte minns vilket just nu. För bara några dagar sedan var det Musikhjälpen i p3 och jag önskade ett par låtar för att skänka pengar till rent vatten åt människor som verkligen behöver det.

Ändå fick allt det där härliga och underbara på julafton en bitter eftersmak när jag tänkte på alla de som inte har en familj att fira med. Vad mer kunde jag ha gjort för att glädja någon som är ensam? Vad mer kunde jag ha gjort för att göra just den här dagen till något utöver det vanliga för någon som är fattig? Jag menar inte att jag skulle försumma min egen familj, jag menar bara att den där julglädjen jag upplevde i år skulle kunnat bli en ännu större glädje. Delad glädje är dubbel glädje sägs det, och jag tror att det stämmer.

Sonen och gubben leker med sina julklappar

Visst kan jag döva mitt "dåliga samvete" eller vad det nu är genom att ge till olika hjälporganisationer. Det gör jag ju redan med den summa jag känner att jag kan avvara varje månad. Jag kan också ge utöver detta, exempelvis till musikhjälpen och andra liknande satsningar. Allt detta är jättebra grejer men jag skulle vilja något mer. Jag skulle vilja kunna se i min vardag var det behövs hjälp. De där småsakerna (som egentligen är stora) som jag säkert går förbi men ändå missar varje dag.

Det skulle till exempel inte vara en överdrivet stor uppoffring för mig att leta upp den där tjejen i stan med skylten "Jag är hungrig" och köpa ett mål mat till henne. Eller köpa ett par vantar till en hemlös när första snön kommit, som en vän till mig gjorde. Jag läste också på facebook om en vän som åkte och köpte lunch och kaffe till en hemlös man på julafton.

Detta hoppas jag för mig själv inför nästa år. Kan det vara ett bra nyårslöfte tror ni? I detta kalla och hårda samhälle behövs det fler ljusglimtar och jag skulle önska att jag kunde få bli en av dem. Är ni med mig på det?

Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
de borde få sitta vid vårt bord...

Här kommer några ljusglimtar som satte en extra guldkant på min julafton 2012:

Ett hemmagjort kakfat tillverkat av syster och svåger. Med tillhörande julklappsrim.

Färgglada ringar tillverkade av min härliga systerdotter.

Det är inte alltid de gåvor som kostar mest pengar som sätter störst avtryck. Fast jag ska inte sticka under stol med att jag blev glad för julklappsbyxorna (på fotot ovan) jag fick pengar till av mamma och pappa...

I stället för att försöka hitta en fin slutkläm på det här maratonlånga inlägget säger jag nu bara god natt och var rädda om varandra!