Real Life - Framtidsdrömmar

Nu är det ett tag sedan jag var med i Real Life. Det tar ju sin lilla tid att få ihop ett inlägg eftersom jag tenderar att babbla en del just i de här inläggen.

Veckans uppdrag i Real Life blir inget undantag. Här kommer mina tankar om framtidsdrömmar.

När jag var liten ville jag bli arkeolog. Några år senare funderade jag på att bli rockstjärna. Sedan började min mamma läsa till lärare och då trodde jag att det var yrket för mig.

I många år trodde jag faktiskt att jag skulle bli lärare. Inte för att jag egentligen ville det, utan för att det verkade vara ett möjligt val för mig. Jag såg framför mig ett Svensson-liv som musiklärare, boendes i ett villaområde i Falkenberg med en livskamrat som tyckte om mig för den jag är och som jag kunde stå ut att leva med och två barn med två års mellanrum. Några större drömmar än så vågade jag inte ha. Jag var livrädd för att bli besviken. Alltså, jag menar inte att det var små drömmar jag hade. Men jag hade kunnat sikta högre, vågat mer. Tänka efter lite vad jag egentligen ville.

Sedan hände det lite olika saker som fick mig att omvärdera.

Mina nya drömmar handlade om att få jobba med något som jag verkligen, verkligen ville göra. Eller, i brist på det, ha ett intresse som skulle vara så fantastiskt roligt att det vägde upp det halvtråkiga jobbet. Drömmarna om familjen blev till en dröm om en livskamrat som jag inte skulle vilja förändra. Någon som jag kan älska precis som den personen är. Det där med barn har jag egentligen aldrig varit så intresserad av så de drömmarna lämnade jag åt framtiden att utvisa.

Hur blev det då? Ja, mycket vet ni redan. Jag valde en musikutbildning på folkhögskola eftersom jag älskar att hålla på med musik. Jag valde sedan ett halvtråkigt jobb för att ägna mig åt mitt stora musikintresse på fritiden. Sedan träffade jag en person som jag inte ville ändra på. En livskamrat jag trodde jag bara kunde drömma om. Lyckligtvis ville han inte heller ändra på mig och drömmen blev verklighet.

Jag valde detta kortet för att vi ser så glada ut där. För vi gör och har gjort så mycket roliga saker tillsammans.

Efter ett tag tröttnade jag på det halvtråkiga jobbet och sökte mig till en utbildning igen. Denna gången inom fler konstformer än bara just musiken. Under den utbildningen utvecklades jag massor som människa och hittade jag vad jag ville bli: Lärare med inriktning fritidshem och fritidsverksamhet. Världens bästa yrke om du frågar mig!

Så kom drömmen om ett barn och strax därefter kom barnen. Även drömmen om ett hus växte fram och plötsligt hade vi gått och köpt inte bara ett hus utan en hel gård. Det var verkligen inte vad jag hade tänkt mig, snarare ungefär tusen gånger bättre.

En av mina nuvarande framtidsdrömmar handlar om vår gård. I framtiden skulle jag vilja odla ännu mer. Jag skulle vilja lära mig ännu mer om odling och hur man tar tillvara på allt som växer i naturen. Tänk att kunna vara självförsörjande på frukt, örter och grönsaker! Jag vet inte om den drömmen kan bli sann men det är en riktning för mig att gå i.

Jag tror det är bra att drömma. Om jag slutar drömma, hur ska jag då veta i vilken riktning jag ska gå? Varje val jag gör i livet för mig någonstans. Även i de fall då jag undviker eller avstår från att välja. Vet jag inte vad jag har att sikta på så kan det bli hur som helst. Det kan säkert bli bra då också men jag tror drömmarna underlättar och visar vägen. Besluten kanske inte blir lättare att fatta men jag vet att de leder mig på rätt väg.

Hur blev det med drömmen om att bli rockstjärna då?
Ja, drömmen om att bli berömd har jag inte jobbat så hårt på. Däremot kommer det alltid att finnas en dröm om att spela i band och stå på scen. Och emellanåt går faktiskt den drömmen i uppfyllelse...

Jobbar man som fritidspedagog kan man få den äran att vara rockstjärna för en dag när det vankas melodifestival (jag till vänster på elgitarr i ett överraskningsnummer tillsammans med mina underbara kollegor).

Jag är så fantastiskt tacksam för att mina naiva tonårsdrömmar inte gick i uppfyllelse. Tänk vad jag hade missat då. Visst lever jag ett Svensson-liv på väldigt många olika sätt. Men jag har inte nöjt mig med saker som bara duger. Jag siktade på stjärnorna och nådde i alla fall en bra bit över trädtopparna.