Gott Nytt År!

Jag tänkte önska alla läsare ett riktigt gott nytt år, så här på nyårsaftons förmiddag. Strålande sol och frost i gräset har vi här. En ganska vacker avslutning på året trots allt.

I år kommer vi att fira nyår ganska lugnt hemma med familjen. Just nu är gubben med barnen och tittar på rally. En årlig tradition som alla i familjen uppskattar. Jag uppskattar visserligen det mest eftersom jag då får en stund för mig själv hemma. Två degar står redan på jäsning och nu sitter jag med en kopp kaffe vid datorn. Sedan blir det god mat, mys och sällskapsspel. Till kvällen dukar vi lite fint i finrummet och tar på oss något annat än mysbyxor så känns det festligt även om det bara är vi.

Nyårsraketer är jag inte så mycket för eftersom de förstör så mycket, både för natur, djur och människor. Jag hörde på radion i går att det fortfarande används raketer med ett cancerframkallande ämne som egentligen är förbjudet i Sverige.

Förra året blev, som jag skrev om sist, ett år då jag fick ordning på min träning. Nästa år tänkte jag försöka göra det jag kan för att få människor att tänka på andra än sig själva. Självklart räknar jag in mig själv i "människor".

I mitt jobb, där jag möter väldigt många barn, har jag märkt att det mesta kretsar kring mig, mitt och det jag har rätt till. Jag märker det även på mina egna barn. Det är klart det är bra att barnen idag kan stå upp för sina rättigheter men många gånger trampar de på andra barn under tiden.

Så undrar jag om det verkligen var så när jag var liten. Kanske var det så även då. Jag har ju inget vuxenperspektiv från den tiden. Men jag minns också att vi ofta samlade in pengar till barn i fattiga länder och vi pratade om fred på jorden. Vi läste böcker om barn som hade det svårt och pratade ofta om att alla inte hade det så bra som vi. Så fort man inte åt upp sin mat fick man höra: "Tänk på barnen i Afrika". Genom att läsa och prata om barn i olika situationer fick vi också förståelsen för att alla är vi människor. Att alla föds vi nakna utan något. Att vårt värde sitter inte i det vi äger. Den fattiga flickan skulle lika gärna kunnat ha varit jag. Om jag hade fötts i den delen av världen...

Mitt första steg i att börja tänka mer på andra är att vi har bestämt att vi i familjen ska ha ett fadderbarn. Då blir det ännu mer naturligt att prata hemma om att det finns barn som inte har det lika bra som vi. Jag tror att det blir ett sätt för mina egna barn att förstå att vi har det väldigt bra. Även om vi inte hade råd med exakt alla dyra leksaker de önskade sig i julklapp. Kanske kan de också då få upp ögonen för att det finns andra än de själva som har rättigheter.

Hur vi ska göra på jobbet får jag nog diskutera med kollegorna...

Givetvis kommer jag även i fortsättningen tänka på att ta hand om miljön. Pernilla har skrivit väldigt bra om det här.

Än en gång önskar jag er ett riktigt gott nytt år!