Sensommar i trädgården

Det har kanske inte hänt så överdrivet mycket med vårt hus i sommar. Det mesta av krutet har lagts på att försöka hålla våra små odlingar vid liv. Ja, och en hel del energi har gått åt till att försöka blunda för allt som behövs göras och bara varva ner och ta det lugnt. Grusgången till exempel. Fast den behöver man ju knappast blunda för att inte se...

Idag när jag kom hem efter jobb och dagishämtning lyste solen och vi satt ute på verandan och åt äpple. Jag skådade ut över den igenväxta grusgången och tänkte att jag har det egentligen väldigt bra. Ett helt hus har jag att bo i (med min fantastiska familj) och en jättestor trädgård där barnen kan leka. Vi har nära till naturen och har möjlighet och utrymme att greja med en massa saker som vi inte skulle kunnat göra om vi bott kvar i stan.

Visst är det en bit att åka till jobb och till lite mer civiliserade trakter. Men det är det värt. Tusen gånger om! Och vad gör det om trädgården och huset förfaller en liten, liten aning. Bara man vet att man gjorde något riktigt trevligt i stället för att jobba med det. Till exempel njuta av sällskapet av sin underbara familj, sina vänner eller av vår vackra natur. Både huset och trädgården lär ju finnas kvar när det blir dags att ta på arbetskläderna och bita i det sura äpplet igen...

Jag tog en liten promenad i trädgården och kom att tänka på att vi har ju faktiskt fått ett nytt tak på utbygget i sommar. Även en ny, fin vindskiva har vi fått. Det är ju alltid något.

Taket utan vindskiva

Taket med vindskiva (Tänk, huset blev inte helrött denna sommaren heller...)

Jag såg också att rabarbern faktiskt tagit sig igen. Kanske blir det en till paj i höst?

Även några jordgubbsplantor kämpar för att hålla kvar sommaren.

Barnen däremot bara hoppar studsmatta och längtar efter snön.

Ha en riktigt fin kväll och glöm inte att ta tillvara på de personer som betyder något för dig!