Real Life - Krims krams/ Smycken

Veckans ämne i Real Life hos Yohanna i Las Palmas är krims-krams. Det känns som att jag redan skrivit om det här i Real Life. Men den gången handlade det om passioner. Läs om min passion för "krims krams" i inlägget: Real Life - Passioner. 

  
Eftersom jag redan avhandlat min passion för krims-krams tidigare, tänkte jag i detta inlägg koncentrera mig lite mer på mina örhängen

Örhängena sitter alltid i öronen. Jag har sådana där som jag förr kallade för "hårdrocksörhängen". Alla som i mina ögon var coola när jag var tonåring hade sådana och jag har hållit fast vid dem. De är i äkta silver men samtidigt väldigt billiga, så jag vet inte om de räknas som krims-krams eller riktiga smycken. (Är du riktigt uppmärksam ser du att hålen i mitt öra inte följer en särskilt jämn linje. Det kan bero på att jag tagit dem själv med hjälp av symaskinsnål och isbitar.)

När jag var hos tandläkaren förra året och skulle göra en slags röntgen i en maskin som gick runt hela huvudet fick jag inte ha någon metall på den delen av kroppen. Det tog nästan en kvart att få ut örhängena. Ändå hjälpte tandhygienisten till. De där örhängena hade fått sitta orörda i mina öron i ett antal år så det var kanske inte så konstigt. De enda örhängen jag inte sover med är det till hålet högst upp i höger öra och de två längst ut på örsnibbarna som jag brukar variera lite.

Mina finaste örhängen är de mina kära föräldrar köpt till mig om jag önskat mig smycken till födelsedag eller julafton. Mamma och pappa har väldigt god smak eller så är det så att de känner sin dotter väl. Oavsett vilket så brukar de köpa riktigt fina örhängen som jag kan varva med mina billiga krims-krams-örhängen från Ur & Penn och liknande affärer.

För ett antal år sedan hände en intressant grej när vi var ute och åt och dansade med jobbet. Jag och en till tjej som båda inte var särskilt "tjejiga" av oss bestämde oss för att chocka killarna och klä upp oss riktigt ordentligt. Så där befann jag mig vid sidan av dansgolvet och kände mig en aning obekväm i min glittriga långklänning, högklackade skor och smycken lånade av jobbarkompisens dotter. En kille med långt hår, jeans och bandtröja kommer fram till mig och vi pratar lite. "Du är hårdrockare va?" säger han. "Hur kunde du veta det?" frågar jag, för vi hade inte pratat alls om musik. Han svarar självsäkert att "Det syns på stilen". Men jag har en liten känsla av att det var mina hårdrocksörhängen som avslöjade mig.

Kan det bli för mycket glitter? Mitt spontana svar skulle nog vara: JA! Men i stället väljer jag att svara: Så länge hårdrocksörhängerna får sitta kvar så är det lugnt.

Ha det gott!