Real Life - Alla hjärtans dag

I morgon är det alla hjärtans dag, denna gulliga, sötsliskiga och på många sätt även deprimerande dag. Även ämnet för Real Life hos Yohanna i Las Palmas denna veckan är just alla hjärtans dag. Här kommer mina tankar om detta.

För mig betyder alla hjärtans dag inte särskilt mycket egentligen. Jag är och har alltid varit dålig på att komma ihåg olika bemärkelsedagar. Och om jag nu kommer ihåg själva dagen ska det ändå mycket till för att jag ska komma ihåg att köpa eller fixa något särskilt till just den dagen.

Hjärtformade chokladbollar

I familjen där jag är uppvuxen har vi däremot firat det mesta som går att fira; födelsedagar såklart men även namnsdagar, mors och fars dag, alla "vanliga" högtider och så alla hjärtans dag då. Detta är jag väldigt glad över. Att fira lite med något extra till fikat eller ett kort med väl valda ord på sätter guldkant på vardagen och det tycker jag om. Därför försöker jag att föra detta vidare i min familj nu när jag har barn som eventuellt uppskattar det lika mycket som jag gjorde.

Gubben och jag brukar inte direkt fira den här dagen. Vi försöker i stället att hitta guldkanter lite då och då vilken dag som helst. Gärna oftare än en dag om året. Men den allra första alla hjärtans dag vi var ihop knåpade jag ihop en tavla åt honom. Eller snarare ett collage som jag satte i en ram. Den vill jag minnas att han blev glad för. Jag kanske ska tillägga att jag var konsult på ett bemanningsföretag då och inte hade särskilt många uppdrag i början av februari det året.

En annan alla hjärtans dag några år senare hade jag inte fixat något till honom. Jag gick en intensivkurs för att ta körkort och han var pappaledig med vår sju månader gamla son. När jag kom hem hade han gjort i ordning en riktig lyxmiddag med kycklingspett, jordnötssås och ris. Då vill jag minnas att jag blev glad.

Med tanke på att vi inte brukar fira, brukar jag inte heller bli besviken. Jag skulle nog till och med känna mig obekväm om jag fick en massa saker. Blommor och choklad och sådana där klassiska "fjäskpresenter" har jag aldrig varit särskilt mycket för. För att göra mig riktigt glad krävs det att presenten är mer personlig än så. Första gången min älskade gubbe köpte blommor till mig sa han att jag gärna fick slänga dem om jag ville. Då visste jag att han känner mig och vet vad jag tycker är viktigt här i livet. Han har med största sannolikhet köpt fler cd-skivor än blombuketter till mig. Om jag har köpt blommor till honom? Nej, jag tror faktiskt inte det. Fast en och annan fjäskpresent i form av choklad får jag nog erkänna att jag köpt mellan varven.