Rabarbermarmelad och lite annat gott

För några dagar sedan skrev jag om att plocka rabarber. Tyvärr hade våra rabarber inte alls kommit så långt men hos grannen hade de växt desto mer. Lyckligtvis är grannarna både trevliga och givmilda, så jag fick med mig en hel påse hem i fredags. Sedan har den legat i kylen och bara väntat på att få bli världens kanske godaste marmelad.

Förra året gjorde jag en liten sats rabarbermarmelad men i år provade jag att göra lite mer. Jag hade inget syltsocker hemma, så jag tillsatte citronsyra till sockret. Ändå hade jag problem med att få marmeladen att tjockna. Till slut tillsatte jag några matskedar gelésocker och då blev den lite fastare.

Rabarbermarmelad

(ca 5-6 små burkar)

1 kg rabarber
1 tumstor bit färsk ingefära
1 vaniljstång
Saft från 1 citron
  2-3 msk vatten
500 g socker + 2 tsk citronsyra

eller: 500 g syltsocker

Ansa och skär rabarbern i små bitar, skala och strimla ingefäran, skär en skåra i vaniljstången så att den öppnas och dela den sedan mindre bitar. Lägg i en gryta, koka upp tillsammans med citron och vatten. Låt koka i 15 min under lock på svag värme. Häll på sockret och eventuellt citronsyra. Koka ihop marmeladen. Plocka ur vaniljstången eller ha kvar den som dekoration. Häll upp på rena torra glasburkar. Diska burkarna och torka dem i ugnen (100 grader).

 

 

Marmeladen är god att ha på knäckebröd, kex och smörgås men passar också bra som tillbehör till mat, speciellt till grillat. Den här gången var rabarbern inte så röd men jag tog ändå inte i någon karamellfärg, som jag gjorde andra omgången förra året. Färgen blev fin ändå tycker jag.

 

När sedan marmeladen var upphälld, var det dags att sätta igång att baka vaniljscones och efter det chokladmuffins med bitar av vit och mörk choklad i. Receptet på chokladmuffinsen finns i det här inlägget men jag bytte ut hallonen mot vit choklad och skippade glasyren. Hade jag haft mer tid hade jag tagit med det också.

 

 

Vi skulle nämligen iväg och hälsa på en tre veckor gammal bebis och jag hade lovat att ta med fika. Att jag hade glömt skriva något fint kort och "bara" hunnit köpa ett gosedjur till bebisen tänkte jag inte på. När Kaminkvinnan väl kommit igång är det bara ätbara presenter som existerar.

De muffins som inte togs med till bebisfikat hamnade i frysen. Förhoppningsvis ska jag ändå kunna hålla mig borta från dem. Jag har nämligen sedan två veckor tillbaka slutat äta sötsaker. En muffins och lite smet slank ner idag och en kula glass fick jag i fredags. Annars har jag lyckats riktigt bra. Sötsuget är inte alls lika påfrestande längre. Vi får väl se hur det går framöver. Jag mår så mycket bättre när jag slipper det där eviga suget efter socker dagarna i ända.

Avslutningsvis sammanfattar jag långhelgen som nu snart är slut med ett ord: Härlig. Precis vad jag behövde för att orka en ny vecka på jobbet.