Pepparkaksborgen del 2

Så var det dags att ta sig an den där borgen igen. Jag trodde inte jag skulle orka ikväll eftersom jag handlat julklappar i stort sett hela dagen. Men så var jag väldigt nyfiken på att se hur det skulle gå eller om det skulle gå över huvud taget. Jag satte igång när barnen hade somnat, för jag vågade inte ta risken att börja medan de var vakna. Trötta barn, en trött mamma och smält socker känns inte som en bra kombination.

Första omgången med socker brände jag, så det var bara att börja om från början igen. Förra årets pepparkakshus limmade jag med kristyr så jag har inte direkt någon erfarenhet av sockerlim.

När jag väl hade kommit igång så gick det faktiskt väldigt bra. Mycket lättare än att limma med kristyr. Jag limmade ihop delarna var för sig först. (Det stod i beskrivningen att man skulle göra så) Och så brände jag mig givetvis på fingret. Höger pekfinger dessutom. Smält socker är väääääldigt varmt.

Här har vi borgen. Ihoplimmad och lite mer färdig än innan. I bakgrunden syns våra skitiga kakelplattor. De har visst inte blivit utsatta för någon julstädning än...

Ska vi gissa på att det dröjer en vecka till innan borgen blir färdigdekorerad med kristyr och godis?

Ha en bra kväll kära vänner och annat löst folk! Nu måste jag nog sova om jag ska orka fira världens bästa syster i morgon.

Älskade syster

Jag vet en tjej som kommer ihåg födelsedagar, namnsdagar, bröllopsdagar... En tjej som sätter andra människor före sig själv. Som ständigt ger av sin tid och sin kreativitet.

Jag vet en tjej som kan skriva musik. Underbara melodier till ackord som jag inte trodde fanns. Glad musik. Sorgsen musik. Melodislingor som sätter sig på hjärnan, inte ovälkommet utan mer som en trogen vän. Som något rösten längtar efter att få sjunga.

Jag vet en tjej som kan spela piano. Och när hon gör det stannar världen. Tonerna går rakt in i hjärtat och stannar där. Som ett härligt varm och gosig bomullstuss, som suger upp alla bekymmer för en stund. 

Jag vet en tjej som jobbar och sliter. Alltid nya projekt på gång. Barn på jobbet. Barn hemma. Virkningar, stickningar, sömnad, bakning och pyssel.  Vackra saker. Och blir de inte vackra direkt så hittar hon på ett sätt att göra dem vackra.

Jag vet en tjej som är vacker.  En sån där tjej som är fin. Både på utsidan och på insidan. Där skönheten från hjärtat inte får plats inuti. Där allt det fina lyser igenom. Och kommer ut genom ögonen, munnen, händerna... Ibland genom trötta ögon. Ibland speglar orden uppgivenhet och händerna vill vila. Men skönheten finns där ändå. Inuti och vill ut.

 

Jag vet en tjej som har följt mig sedan jag var två. En tjej som sett upp till mig. På gott och ont. Denna tjej skulle jag beskydda med mitt liv. Denna tjej är min syster. Min lillasyster som jag älskar. Som har blivit stor och klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

När vi var små kanske jag många gånger var bättre, större, starkare och smartare. Men nu, ska du veta älskade syster, är det jag som ser upp till dig!

 

Grattis på födelsedagen älskade syster! 

Gammal skåpmat är också mat

För ett tag sedan var det Var rädd om maten-veckan. Ett slags jippo som Lantmännen stod bakom. Det var 9881 stycken som antog utmaningen att inte slänga någon mat under en veckas tid. Enligt Lantmännens beräkningar innebar det att 18774 kg mat som annars skulle slängts blev tillvarataget. Hur bra den beräkningen stämmer med verkligheten vet jag inte men jag tycker det är bra att väcka tanken. Det är ju skrämmande hur mycket mat vi slänger egentligen!

Anledningen till att jag skriver om detta idag är att jag beställde Var rädd om maten-boken och den dök ner i brevlådan igår. Boken innehåller recept där man använder gårdagens rester till en ny maträtt. Jag bläddrade lite i den och blev riktigt sugen på att testa några av dem.

Jag försöker verkligen att bli bättre på det där med att ta tillvara på maten och inte låta den stå i kylen och bli dålig. Sen står man där och öppnar en burk där innehållet nästan går iväg av sig självt och då är det lite försent att rädda den råvaran eller maträtten. Planering är kanske det bästa sättet att lösa problemet. Ibland är jag faktiskt jätteduktig och skriver matlistor och inköpslistor men ibland orkar jag helt enkelt inte. Hoppas att den där boken kan ge mig lite ny inspiration!

Annars har jag ett eget sätt att va rädd om maten på, som jag börjat med sen vi flyttade ut på landet. Vi kan kalla det Gammal skåpmat-vecka. Om jag storhandlar varje vecka så har jag märkt att jag fyller på förråden mer än vad jag gör åt. Därför storhandlar jag kanske var tredje eller var fjärde vecka i stället. Sedan har jag veckor där jag rensar förråden och gör mat av det som redan finns hemma. För att göra det lite roligare kan man ju se det som en utmaning att försöka göra något riktigt lyxigt av det som finns. Lite som Här är ditt kylskåp!

Sen är det inte hela världen om det skulle saknas en ingrediens i gammal skåpmat-rätten. Lite kan man få fuska för att gynna affären i byn.

Som avslutning kunde jag inte låta bli att slänga in lite p3-humor på temat Här är ditt kylskåp. Här har ni Kocken Jörgen Karmapolis.

Ha en bra kväll och glöm inte att gammal skåpmat också är mat!

Pepparkaksborgen del 1

För några år sedan gjorde jag en egen pepparkaksdeg.  Jag bakade massor av pepparkakor men den där degklumpen i kylen tycktes aldrig ta slut. Till slut ställde jag mig och gjorde små pepparkaksänglar på löpande band. Sen hade jag de där små änglarna i en burk ända tills julen därpå. Det är inte så ofta jag tänker att nu hade det varit gott med en pepparkaka. Sen var receptet jag följde förmodligen beräknat för att man skulle göra pepparkakshus också.

Men det skulle dröja till förra året innan jag gjorde mitt första pepparkakshus. Degen var köpt men huset däremot hade jag gjort ritningen till själv. När jag var liten gjorde jag kartonghus i massor så jag trodde inte det skulle va några problem att göra i pepparkaka i stället. Jag upptäckte ganska snabbt att det finns en viss skillnad. Det slutade med att jag fick använda spillvirke att lägga inuti, göra en takstomme av kartong och limma fast taket i den med limpistol. Några deciliter kristyr senare såg det ändå ganska okej ut.

När vi hade julgransplundring och åt upp pepparkakshuset kom det fram vad som dolde sig innanför kristyren.

I år har jag gjort min egen deg och jag tänkte försöka mig på att göra en pepparkaksborg. Jag har dock läst på lite i förväg denna gången och tänker följa beskrivningen till punkt och pricka. Jag gjorde degen igår och tänkte egentligen baka nästa helg men vi tjuvstartade lite idag. Barnen gjorde lite egna pepparkakor och jag gjorde delarna till borgen. (Förklädena barnen har är av märket vinkelpudding och är tillverkade av min syster. Och mamma, kan det vara så att det är du som sytt klänningen för sådär en hundra år sen???)

Sonen gjorde en riddare, en riddarbock, en elefant, två avgasrör och ett hus. Dottern gjorde massor av pepparkakor men bestämde sig sedan för att lägga ihop alla i klumpar i stället.

Jag var väldigt koncentrerad och hoppas att jag räknade rätt. En pepparkaksborg har fler delar än man kan tro. Jag tror det blev fem plåtar sammanlagt.

Något jag inte gjorde förra året men som tydligen är ett måste är att skära rent kanterna (försiktigt) efter mallarna med en brödkniv. Smulorna som blir över kan man ha och baka pepparkakscheesecake med eller strö på filen till frukost.

Nu luktar det sådär härligt av pepparkaka här hemma och är lite lagom stökigt och hemtrevligt. Ha en bra fortsatt andra adventskväll! Här blir det nog inte så mycket mer gjort idag. Borgen sätter jag ihop en annan gång. Och städa kan vi göra nästa helg. Eller nästa...

Lussekattsbakningsdagen

I dag har vi bakat lussekatter. Jag visste att vi hade jäst och saffran hemma så jag bestämde i morse när jag vaknade att detta skulle bli lussekattsbakningsdagen. Barnen blev jätteglada och vi satte igång direkt efter frukost. Som vanligt hade jag inte kollat om vi hade allt det där andra som behövs för att baka lussekatter. Det visade sig att det saknades vetemjöl special och kesella. Jag funderade en stund, öppnade kylen och hittade en halvfull burk creme fraiche och några ägg, så jag ersatte kesellan med creme fraiche (1 dl) och ett ägg. Vanligt vetemjöl fanns hemma så jag bakade med det i stället för special.

Här är receptet jag vanligtvis brukar följa:

Gör man enligt det receptet blir de jättegoda. De jag gjorde idag däremot, blev inte alls lika goda och inte heller lika fina som de brukar bli. Men det var i alla fall roligt att baka dem!

En annan sak som brukar hända när jag bakar, är att den delen av bakningen när man är alldeles kladdig om händerna, när allt ska penslas och in och ut ur ugnen, av någon anledning alltid sammanfaller med en måltid. Och måltider innebär att man måste fixa mat. Inte bara för att höja sin egen blodsockernivå utan även åt två hungriga och ofta även gnälliga barn. Detta hände givetvis idag med men jag valde att inte stressa upp mig utan ringde i stället gubben som var på väg hem och bad honom ta med pizza.

Bor man på landet finns det ingen chans att pizzan är varm när man kommer hem med den. (Om man inte har en pizzeria i byn vill säga, vilket vi inte har) Då är det bra med en vedspis. Pizzan känns som nybakad och pizzabotten blir extra frasig och god om man värmer den där.

En stackars bit kvar som ingen orkade äta upp.

Trevlig helg kära vänner!

Fast jobb och fläskfilé

På torsdagar tar jag helg för jag är ledig på fredagar. Det är ett av de bättre besluten jag tagit i mitt liv tror jag. Att gå ner lite i tid på jobbet för att få mer tid hemma och med familjen är värt varenda öre. En arbetsvecka på fyra dagar och tre dagars helg är ganska lagom tycker jag. Då blir det fredagskänsla på torsdagen, fixning av saker som behövs fixas på fredagen, lördagen blir en bonusdag och på söndagen blir det inte direkt nån söndagsångest eftersom man nästan börjat sakna jobbet lite.

Och just denna veckan känns början på helgen lite extra bra av två anledningar: 1. Tabletterna har börjat hjälpa mot magkatarren. 2. JAG HAR FÅTT EN FAST ANSTÄLLNING!!!

Detta var jag tvungen att fira på något sätt så jag slog på stort när jag kom hem från jobbet och stekte fläskfilé med färsk rosmarin, kokte rödbetor och gjorde en lag på balsamvinäger, timjanolja, honung, salt och peppar. Till det gjorde jag gratinerad rotfruktspytt med potatis, morot, palsternacka, gul lök och vitlök och så en svampsås med en skvätt vin i och färska örtkryddor. Vi har inte kött här så ofta så det kändes som en riktig lyxmiddag att fira in helgen med.

Gissa vad barnen åt? Några noga utvalda potatisklyftor och gurkbitar. Jag tror en av dem faktiskt tog en tomatklyfta också.

Förresten så har jag slutat dricka kaffe. Hur länge tror du jag klarar att hålla det?

Första advent under ytan

Jag hade inte tänkt vara så personlig i den här bloggen. Bara visa upp en fin yta. Ja, eller i alla fall en yta och inte så mycket mer. Nu är det så att ytlighet är en färdighet jag inte behärskar särskilt bra, så nu hälsar jag dig hjärtligt välkommen in under den flagande fasaden! Men bli inte nervös. Så värst långt tänker jag inte släppa in dig. Bara tillräckligt för att visa att det finns någon där. En människa som är långt ifrån perfekt som bor i ett lika operfekt gammalt hus på en gård på landet. Förresten, vid det här laget har du kanske fattat att jag inte heller besitter förmågan att skriva korta inlägg!

Första advent hade jag tänkt fira med att gå på julmarknad, köpa en fin krans till dörren, äta gröt och skinksmörgås, dricka årets första julmust, eventuellt gå till kyrkan och givetvis skriva ett fint första advent-inlägg i bloggen. Nu blev det så att jag i stället sov bort i stort sett hela dagen medan min kära gubbe skötte mat och barn och allt som behöver skötas här hemma. Vi hade inte ens vita ljus att sätta i ljusstaken. Jag vet inte om det var nåt virus eller bara utmattning efter en lång förkylning och mycket att göra både på jobbet och hemma. Men efter ett snack med en av mina bästa vänner igår (tack kära du) och ett snack med en vänlig sköterska på vårdcentralen idag så lutar det åt att jag har magkatarr.

Julmarknaden var visst jättemysig i år med all snö, hörde jag. Hästskjutsen hade dragit folket till kyrkan i släde med tända facklor. Men jag får väl tänka som min man sa till kvällsmaten (när jag släpat mig upp ur sängen för att äta risgrynsgröt från en sån där korv och skinksmörgås med Emil-skinka på Östras limpbröd) att smörgåsen blev ju mycket billigare på det sättet. Vita ljus hade han också varit och köpt så jag fick i alla fall tända första ljuset tillsammans med barnen på rätt dag.

Ljusstaken är köpt på Indiska förra eller förrförra hösten.

Ta hand om er där ute!